..men jag kan inte........ tänker bara på att jag måste få tillbaka känslolivet........ det går inte att bearbeta några övergrepp om man inte känner...... och sen anses man väl "färdigbehandlad" och så försvinner medicinen som tar bort alla känslor.. och då är man tillbaka på ruta NOLL.........

börjar få lite distans till ridlektionen... fick ett fint sms från e * ♥ tack vännen ♥ *.... inser att jag måste göra på mitt sätt... trots att det är tre andra där samtidigt....... annars blir det bara pannkaka av allt och hästen lider av det........ och som ridt/ridläraren sa idag så är ju hela lektionen en övning - inte bara övningarna i sig....... och så tänkte inte jag idag.... jag varken tänkte eller kände........... ..och så kan jag inte hålla tyst heller......... ja, JAG kan inte hålla tyst..........

vi fick samlas vid en häst som hade sadel på sig... och ridläraren frågade vad vi tyckte om sadeln.......... ingen sade något.. men så hör jag hur jag säger att "jag skulle vilja flytta fram sadeln"......... naturligtvis frågade hon varför.. och vad de andra tyckte...... och grejen är den att jag visste inte varför.. jag bara "ser" var sadeln ska ligga.... var jag ska sitta för att det ska bli rätt....... men självklart kunde man ju se att hela sadeln lutade framåt... så för att rätta upp den så fick hon flytta fram den - precis som jag sagt....... trots att jag inte hade någon aning, utan bara gick på känn........    (och de andra sa ingenting...... har jag skrämt skiten ur dem nu bara för att jag kunde se det.......?)

men nu vet jag det - att man inte bara behöver räkna antal fingrar från bogbladet och be en stilla bön.. för det finns andra sätt att se om sadeln sitter rätt.........

OCH... jag måste tillåta mig att ta tid att justera stiglädren..... för som idag så funkade det inte alls........ måste fråga ridt om de andra kan göra det, så att de inte tror att jag sitter och pillar med något annat konstigt...........

jag menar... jag har ALDRIG suttit upp utan att ha behövt justera stiglädren i efterhand...... men ingen av de andra har gjort det nu på två gånger........

måste fråga ridt imorgon.......... ...men nu har imorgon blivit idag........... och det är dags för mig att släcka lampan och dö lite.............

astrid och tilda har varit ute ikväll igen.... men tilda hoppar och far på astrid så till slut sög jag bara tag i henne och pekade in mot hennes bur... så sen fick hon vara inne.......... problemet är bara det att då kräver astrid att jag ska engagera mig i henne....... helst ska jag springa och jaga henne och så ska hon jaga mig.... och så ska jag krypa ihop till en boll på golvet så att hon kan hoppa upp och sitta på min rygg........... ...fråga mig inte varför................

jag fattar fan inte hur de andra ALDRIG behöver justera stiglädren........ jag hade alldeles för långa idag... ville testa med lite längre, men jag nådde fan knappt ner..... men jag vill ju inte stanna upp de andra medan jag sitter där och drar........... vet inte ens om de KAN länga och korta stiglädren med en hand.........

jag bytte häst idag så jag tog S..... förra gången rusade han för kvinnan som hade honom, så jag tänkte att hon kanske behövde en liten "boost" av självförtroende, så därför sa jag att hon kunde ta P om hon ville........

kände redan när jag började borsta S att han var grinig...... respektlös..... sådär så att han använder mig som någon j*vla kli-pinne.............. jag törs inte göra som jag brukar på ridterapin.... hugga tag i grimman och "stirra ner" honom..... alltså ge honom horsemanship-ögat med tillhörande energi....... och ett "NU LÄGGER DU AV!!!!!!!!!!"..... eller "NU SKÖTER DU DIG!!!!"....... undrar vad de andra skulle tycka och tänka då............. killen som hade den största hästen är lika bestämd som ett kylskåp...................... hästen står och skrapar och skrapar med framhoven - som vanligt.... och han säger lugnt och tyst "hördudu"......... och hästen skiter fullständigt i det........... hans tjej däremot.. hon kan säga ifrån... när hon inte smälter för sötnosarna.........    men hon rider i en grupp över mig, så hon kan ju mycket mer......... och förstår hur man "läser av" en häst........

det gick ok med S först....... han var ju lite tjurig, men det fungerade ändå......... men sen när det skulle travas.... då flippade han ur......... jag kände det på en gång och hade skitkorta tyglar, så jag hade viss kontroll även om han rusade........ det som gjorde mig mest förbannad var att han till och med skulle FÖRBI hästen längst fram..... för så brukar han INTE vara....... jag drog i tyglarna så hårt jag orkade.... och det gjorde att jag fortfarande hade viss kontroll.... men kände mig som en skit................. ridläraren/ridt sa att man får släppa efter och dra, och upprepa det........ men jag vetefan om det går när hästen rusar... för jag vet hur det är när man tappar kontrollen om så bara för en halv sekund... och man förlorar balans och allt.......... att "ge och ta" använder jag annars... som när hästen skrittar fortare än den framför och måste sakta in........ men inte när hästen rusar......

ja jävlar vad förbannad jag blev när han skulle om de andra tre hästarna........ önskar att jag kunde ha skällt på honom och "gjort mig horsemanship-stor" som jag brukar........... ridt försökte springa vid sidan och hålla i tränset, men inte ens då lyssnade han....... hon smällde till honom med vanten i skallen när han fortfarande inte lyssnade, men det sket han i............. så så kul var han...........

men... sen är jag ju lite knäpp så jag gillar när det är lite jävligt............. men det är surt som fan att behöva sluta på "minus"........ och vänta minst en vecka på att få revansch..........   

sen, i väntan på bussen, så försökte jag kamma bort så mycket lossad päls som möjligt på S.... fattar inte att han fäller NU.......... och så ryktade jag honom..... och så in i boxen............ innan jag gick från stallet så hade jag "ett snack" med S........ det varade någon minut..... och gick ut på att jag stod och stirrade på honom och visade mitt missnöje....... och tro på fan - han stirrade på mig och backade i sin box som för att visa respekt......!!

sen blev det sååååååååååååå pinsamt....... för jag skulle vänta i över en timme på bussen....... och så skulle de sista eleverna fara hem........ det är ett par.... han rider i samma grupp som jag, och hon är duktigare och rider i gruppen efter oss........ och hon frågade om jag väntade på skjuts och jag sa att jag väntar på buss.......... och då erbjöd hon skjuts, eftersom de ändå skulle åt det här hållet.......... jag SKÄMDES IHJÄL.............. och inget ville de ha betalt heller...................

han pratar så tyst så jag hör fan inte vad han säger i 90% av fallen....... och jag har ingen aning om vad hon heter............... jag DÖÖÖÖÖÖÖR.......

jag HATAR folk som pratar så tyst så att de nästan viskar....... för jag med min sociala fobi HÖR INTE vad fan de säger.......... alltså, jag hatar inte människorna - utan handlingen; att viska.......... jag VET att JAG inte pratar särskilt högt, men nog pratar jag högre än sådär..........

han frågade om jag pluggar.... och jag visste inte vad jag skulle säga......... sa att jag HAR gjort det, men att jag är sjukskriven nu..........

herregud.......... vilken dag..................

jag förstår att jag känner... eller borde känna....... men jag känner ingenting........ allt är bara logiskt........ "i den här situationen vet jag att jag borde känna såhär"...........

min älskade vän som sitter på andra sidan jordklotet.. känns det som....... och slåss för sitt liv..... samtidigt som hon sitter och vakar över vän som är ännu närmre helvetesgapet............. önskar att jag var där........... eftersom jag inte känner någonting så skulle jag i alla fall kunna hjälpa henne med lite av det praktiska.....

förstår både henne och hennes vän............... vi vet så väl hur det är att vara inlagd.......... förvaring...... packade som sillar...... dåligt bemötande av personal som inte räcker till........ hot från läkare.......... bestraffningar i förebyggande syfte............ osv, osv...

men i ett annat läge skulle inte en vän begära att någon annan tar ansvaret för ens liv eller död...........

förlåt mig c........ men jag hoppas att du ringer det där samtalet.. och låter vården ta hand om din vän.......... för din skull........ du orkar inte hur mycket som helst........... och du har redan mer än vad någon annan skulle orka bära........ älskade vännen.....

förlåt att jag inte kan komma till dig........... och förlåt att jag är så jävla känslokall........ hoppas att medicinen går ur kroppen FORT............