Tjejen med hästen har redan mailat tillbaka. Hon tror inte att jag klarar att släppa ut, borsta, osv, en 5-årig häst. Det var visserligen dessutom på helt fel ställe för mig, men det känns som att jag är värdelös.

Jag kan hantera en 6-årig Haflinger som är halvgalen, och nordsvenskar som är stora hästar i förhållande till mig som är under 1,60. Men så tror inte folk att man klara av att sätta på en grimma på en 5-årig häst och mocka boxen.

Det är ju just det - jag vet ju inte hur mycket jag kan. Tjejen var mest intresserad av hur mycket horsemanship jag kunde - gissningsvis för att hon inte kan något själv - men jag vet ju inte. Ridt har ju sagt att hon gått helgkurser för att lära sig det som hon försökt lära mig. Men det säger ju inget.

Det vore verkligen bättre om jag bara kunde FLYTTA UT FRÅN STAN!!!

Jaja, nu har jag svarat på en annons i alla fall. Får försöka se det som positivt. Trots att tjejen verkar döma folk rätt så hårt... Men om hon tror att hon ska få någon jätteduktig människa som både vill mocka - göra allt "tråkigt" - samtidigt som hon får hjälp att utbilda sin häst (eftersom hon inte kan så mycket om ridning) så kan hon nog glömma det.

Not my problem. Men fan vad surt när man väl tagit mod till sig och svarar på en annons.

Har ångest så jag går upp i atomer. Hjälper inte att ta "Stay solid". Det förändrar ingenting. Oavsett vad jag än gör så ändrar det inte det faktum att jag bara har två timmar kvar.

Har svarat på en annons på blocket. En tjej som är 10 år yngre än jag och som vill ha hjälp med sin häst. Helst att utbilda den, men andra sysslor lät inte helt omöjligt att få. Men då måste det ju kännas bra och hästen måste vara uppstallad på rätt ställe för att jag ska ha råd att "erbjuda mina tjänster". Vet inte om det är något för mig egentligen, men jag börjar bli jävligt desperat. Har letat alternativ i ett halvår. Vore så mycket lättare om man bodde en bit från stan, för då skulle kontakterna bli mycket mer naturliga. Och det är det jag behöver.

Ångesten äter upp mig inifrån. Känns som om revbenen mosar lungorna och huden håller på att spricka upp.

Imorgon är det ridskola. Skjuts hem, trots att jag inte vill. Känner mig som en snyltare. Och det är inte min grej att åka bil med två främlingar. Lyckligtvis är den ena en kvinna, så jag behöver inte få en massa flashbacks. Menar inte att det är något fel på killen, men jag skulle aldrig sätta mig i en bil med en okänd kille. Om inte annat så lärde jag mig det av alla övergrepp i epatraktorn.

Vill bara att allt ska vara över; sista ridterapin, plastiken, läkarmötet om medicinen, ätstörningsmötet med tanten, osv. Och så vill jag ha en jävla lägenhet i RÄTT område. Ska det vara så jävla svårt??? Har mailat på en på blocket som helst ville hyra ut till veckopendlare, men de ids inte ens svara. Det tycker jag är ohyfsat. Det kostar inget att skriva "nej".

har mockat en box i stallet...... för sista gången.............   

fick hämta S sen och göra iordning honom.. och så rida ut........ han är ju spänd, så ridt satte ett "delta" på tränset i fall om att han skulle få för sig något......... vi gick en helt ny väg idag, så det var mycket för honom att titta på............ han var spänd som en fiolsträng... men slappnade av när jag masserade honom i manfästet....... övade på att göra halt, stå stilla, och igångsättning..... det gjorde honom också lugnare, eftersom han blev "sysselsatt"... var tvungen att lyssna på vad jag gav för signaler.......

jag blir så glad när jag känner att jag verkligen kan läsa av hästen..... så jag berättade hela tiden för ridt vad jag kände och såg........... tror att det blev lite dumt, för hon tolkade nog det som att jag var orolig............. och jag är så dum så det är jag inte............. förstod inte det förrän hon frågade om jag ville att hon skulle hålla närmre tränset... jag frågade varför............ fint va............

när han var som mest uppjagad så höll han i princip huvudet högre än vad jag är när jag sitter på ryggen på honom................ vaddå tydligt........... men så började han så sakteliga att lyssna på mig... och min massage av manfästet fungerade..... så han släppte ner huvudet... och stegen blev stadigare........ var såååååå fint att se - och känna........

sen hoppa av................. sadla och tränsa av....... borsta... kolla hovarna............ så var tiden slut........................ gick in i elevbaracken och bytte om och skulle skriva i dagboken.... men jag klarade inte av att skriva............ då rann allt över för mig............. "det är SLUT nu"............ SLUT.... NU.............. för alltid................. så med tårarna brännande så rusade jag till bussen och stod där och frös ihjäl.............

nu har jag två timmar kvar........... det är allt........... två timmars livskvalité...... sen POFF..................

på ett sätt vill jag inte att min t ska följa med mig dig på tors..... för då blir det mindre tid till mig och hästarna............ men... jag känner också att det vore roligt för min t att se VAD som hjälpt och förändrat mig så mycket........ vad jag lever för........ och använder i min vardag för att orka överleva från dag till dag...........

ridt frågade hur jag hade tänkt mig.... och.. jag hade inte tänkt alls.......... jag har bara förträngt allt................. hon föreslog i alla fall att börja köra lite horsemanship.... eftersom min t är rädd för hästar...... då borde hon känna att de inte "är farliga", och då är hon kanske inte lika rädd........ och så skulle vi sitta upp sen........ det låter ju som en jättebra plan........... om vi hade haft en halv dag................... men man hinner inte så mycket på två timmar........

har nu bestämt mig för att jag ska vara ego........... göra det jag vill......... och jag blir nästan förbannad när min t säger att hon måste få kaffe i sig........... det handlar om TVÅ TIMMAR........ och människan är fan ledig på fredagen..........

alltså... jag respekterar att hon är stadsmänniska och lever i sina rutiner........ MEN... om man ska göra en sak, en gång i livet, så kanske man kunde försöka ändra någonting för den enda gången.............

hon DÖR INTE om hon inte får kaffe............. JAG DÖR om jag inte får rida.... efter torsdag har jag ingen livskvalité kvar alls.............

var hos min t kl 8:30........ var knappt vaken kändes det som......... tur att jag hade dubbla väckarklockor imorse..............

pratade om lite allt möjligt........ märkte att hon verkade lite orolig............ och så säger hon att hon är nervös inför torsdagen.. avslutningen på ridterapin......... har ju sagt till henne att hon kommer sitta på en häst.......... så idag sa hon att det kommer inte på fråga.... "aldrig"................. jag svarade inte... jag bara log.............. vi får väl se............................   

nu sitter jag här och väntar på att klockan ska gå......... ska till min näst sista ridterapi................ känns så overkligt..... överlevnadsinstinkten gör så att det känns som om jag inte kommer att förlora det här..... trots att jag vet att det redan är förlorat..........

min t försöker komma på något annat........ så jag tog återigen upp ridterapin på annan ort som vården betalar........ och att jag gjort allt jag kan för att ta reda på det som behövs, och att det är upp till vården att ordna resten........ men som vanligt fick jag ett "ja, det är svårt att veta vem som ska fråga och vem man ska fråga"........... och så den gamla hederliga frågan som jag fått i ett halvår nu - "ska man prata med kommunen om det här tror du"........... NEJ! NEJNEJNEJ!!!!!!!!!!!! FÖR HUNDRADE JÄVLA GÅNGEN!!!!!!!! ville skrika åt henne att hon ju för fan är min "kans" och det är därför hennes jobb att ta tag i sådant.......... men jag sa inget........... orkar inte slåss längre..... jag skiter i det....... allt blir bara värre.............. man får klara sig själv - så enkelt är det....... vården kan inte hjälpa........ ..................vården vill inte alltid hjälpa.......

är trött........... trött ända in i märgen................... men jag låtsas som att allt är "bra".................. rullar på............... som vanligt.........

jag vill bara dö........ men lever som om jag skulle överleva................ det är en av hemligheterna för att kunna hålla sig vid liv trots att man är suicidal............

måste börja byta om till ridterapin nu............