herregud vilken dag..... träffade min t kl 10...... straxt efter kl 11 var det läkartid......... kom hem vid kl 11:45 - 11:50........ klädde på mig vinterridkläderna kl 13 och gick till bussen....... kom hem kl 16:45............... sen ringde mamma............................

blev inget handlat idag......... jag orkar inte.............

var jobbigt hos min t........... grät.... försökte att låta bli.... men det gick inte........ så gick jag direkt till läkaren... självklart började jag gråta där också...... trots att jag kämpade som fan.......... men jag hörde bara hur rösten sprack när jag sa att hon inte är som de andra läkare jag mött som bara hittat på och skrivit ner diagnos på diagnos................ och hon såg så medlidande ut... så jag skämdes............ tror att hon börjar förstå hur illa bemött och behandlad jag blivit........ hon.. sa det själv........ att jag åkt på några riktiga törnar.. och att det inte är så konstigt att jag är rädd för all skit som står i journalen.............

kanske ska börja från början så att det blir begripligt.............

när jag var hos min t så berättade hon att hon pratat med kontaktpersonen för ätstörningsenheten............ och så blev det tal om hur de arbetar......... om man måste skriva på ett kontrakt att göra som de säger... och om det ses som "brist på motivation" om man inte klarar att leva upp till det.............. jag kan aldrig skriva på och lova något som jag inte är säker på att jag klarar..... jag fungerar inte så................ och.. det är faktiskt skillnad mellan de som "inte är motiverade" och de som ÄR motiverade men "inte kan".......................

men jag är inte så säker på att det är så det tolkas i ätstörningarnas värld........

och så kom vi in på min journal........... mitt hat- och ångestobjekt som kommer ge mig hjärt- och kärlsjukdomar pga alla lögner, fantasier och rent skitsnack som står där................. tjock som en bibel.... skriven av det här landstingets mest självuppblåsta sk psykexperter som alla är med i klubben för inbördes beundran och som ammas av verksamhetschefen 24 - 7......................

läser de journalen på ätstörninsenheten så kommer de få helt fel bild av mig........... min t och min läkare håller med... men kan såklart inte göra något åt det............. hos min t gav jag upp.. sa att jag orkar inte mer..... varför kämpa för något så svårt... när man vet att det kommer gå åt helvete............. jag har fått så enormt mycket skit av psyks vårdpersonal som anses "kunnig".. vara "experter"...... att jag inte kan lita på någon längre.............

min journal är värre och orsakar och kommer orsaka mer skada och vara jobbigare än de fysiska ärr som jag måste bära för livet.....

så det slutade med att... min t ska ringa upp kontaktpersonen igen och fråga hur mycket - eller lite - de läser i min jävla journal............. och... så tycker jag inte att jag fick något bra bemötande från den kvinnan.............. har mailat henne anonymt och beskrivit läget och frågat hur de arbetar.......... fick en länk tillbaka till deras hemsida............ tack så jävla mycket.... jag öppnade hela mitt hjärta och bönade och bad om hjälp... och får en jävla länk som svar.............

läkaren tyckte att jag ska prova att höja medicinen igen eftersom jag är nere i en svacka nu........ hon menar att det kan vara bra att prova då, så att man vet hur det fungerar när/om svackan är över.........

ärligt talat vet jag att det inte kommer att fungera......... för jag kommer bli helt avstängd..... inte känna något alls......... veta att jag är ledsen, glad, osv... men inte känna det....... inte kunna släppa ut det.......... och... då är risken stor att jag gör något riktigt jävligt dumt................. det var därför jag lade ner efter bara några dagar förra gången.............. och det här känns inte som "min" medicin alls............... fattar inte varför jag måste ha någon jävla antidepp egentligen..... för det blir aldrig någon positiv skillnad........ jag tar inte mindre lugnande... har inte färre flashar...... inte mindre ångest eller panikångest.........

..men jag får väl se....... man vet ju aldrig..... kan ju bli bättre............

glömde/struntade i/lade ner att prata om munnen och tänderna......... det är lite bättre nu.. så jag överlever ett tag till........... har inte tagit upp MS-undersökningen heller... men det blir väl tids nog det också............... när man blir inlagd med LPT på psyk av en överläkare i pensionsåldern (=borde ha mycket erfarenhet och kunskap...).... så kan ju ingen tro att man INTE är orolig över att ha MS efter det............ så de är skyldiga mig en magnetröntgen......... och då får de söva mig, för inte fan tänker jag göra det vaken...... jag skulle få panik och riva stället.......... dyrt? ja, det hoppas jag.. så att psykiatrin får någon slags jävla bestraffning för hur de betett sig mot mig..........

jag vet - det är sjukt - men psyk kommer undan med alla sorters lagbrott här.... jag har anmält till patientnämnden, HSAN, Socialstyrelsen, DO........ men ingen bryr sig... för en överläkares ord väger ALLTID tyngre än en psykpatients (eller vilken annan människas ord som helst).........

efter allt det här... och med allt "i bagaget".......... så for jag till stallet....... tack gode gud för känslan jag får när jag kliver innanför tomtgränsen.... det är som att luften ges tillbaka till mig............

har haft JÄTTEKUL i stallet idag! har skrattat så jag stått dubbelvikt och fått kramp i magen! Fick mocka vackra N's box... och så hämtade jag in henne och gjorde iordning henne.... och så blev det till att öva på tömkörning från marken igen..... min ridt har likadan humor som jag, så när jag skulle sätta på... eh.... "selen"...(?) ...alltså grejen med spännen och annat som sitter på ryggen och är fäst som en sadelgjord...... (minns inte vad den heter........)....

i alla fall... då frågar jag om den ska sitta åt 'det' hållet, eftersom det är mest logiskt....... och hon svarar "prova!"...........   

jag satte dit den - och självklart var det åt rätt håll...... inte så illa pinkat för någon som aldrig ens betraktat en sådan där grej förut...............

sen tog jag loss tyglarna och tränsade N.... hon är så jävla underbar - tar bettet direkt! sen kommer pusslet.................... tömmarna........... var de ska sitta fast och genom vilken ring och man måste bestämma vilket varv man ska longera i..................   

jag gjorde.... nästan rätt..................... kunde se vad som var fel, men märkte inte när jag gjorde det............

så ut på planen med gigantiska pisken.................... eller som jag kallar den (och spö..); radioantenn.......! bara att vika ihop tömmarna rätt så att det inte blir någon ögla som man kan fastna i är ju en gåta i sig............ ska se om jag kan öva här hemma med något snöre.................

sen körde jag igång........ det gick hyfsat... men när jag skulle longera henne i serpentin mellan konerna så gick det åt skogen.............. ridt sa att det egentligen är typ överkurs... i alla fall för en som bara provat en gång förut.............. så hjälpte hon mig och jag fick till det riktigt bra - stundtals i alla fall.... sen................... sen..... spårade det ur.................... jag hann inte med att korta varken ytter- eller innertömmen och ridt skulle komma till undsättning, eftersom jag blev orolig att N skulle trassla in sig eller trampa på tömmen........ och då.... lyckades ridt att ställa sig på pisken......... så jag kom ingenstans med armen........ och samtidigt skulle hon ta tömmarna.... som åkte i backen........ så att vi trasslade in oss i dem båda två........ och i varandra........... N skrittade på i en liten volt och jag försökte få henne att stanna med "ptroooo".... ridt också............ men vi (jag i alla fall...) gapskrattade så jag fick inte fram ett ljud......... fick kramp i magen och stod till slut dubbelvikt mitt på planen..... och ridt likaså..........

två kvinnor på en gårdsplan med en häst, pisk och tömmar som är intrasslade i varandra som spaghetti på en gaffel och asgarvar så att man inte ens kan få fram ett "ptrooo"........... herreguuuuuuuuud!!!!

tur att hon lärt mig att man ska ha tömmarna isärtagna... för annars blir det ju som en ögla som man kan fastna i med en fot eller hand..... och det känns som att vad som helst hade kunnat hända idag.....!

men oj vad jag behövde skratta....... behövde få känna något riktigt roligt - och det fick jag ju!!

kom hem och ställde in handlingen tills imorgon.... är helt slut efter den här dagen......... har dessutom så djävulskt ont i nacke och axlar, för jag började slappna av i stallet.............. ridt lade sina händer på mina axlar och sa "sänk axlarna".... jag svarade att jag skulle det om jag kunde............

..........var är sjukgymnasten..............??? nej visst nej, det finns ju ingen...........   

kunde inte somna igår kväll........ trots att jag var helt slut..........

nu är det en ny jävla dag........... terapi på fm.... sen läkarsamtal direkt efter......... och så hem och kasta på mig ridkläder och fara på ridterapi..........

borde handla något också........ om inte annat så morötter till kaninerna.... och verum till mig......

men vem vill ge sig ut torsdag kväll - samtidigt som resten av sveriges befolkning............... kanske är bättre att fara imorgon på fm...... men.. då ska man orka också..........

känns som att jag håller på att dö............

kan inte förklara det.......... men det känns som så..............