skulle ta nattmedicinen...... men ta två atarax istället för stilnoct... vill inte bli beroende......... men när jag pillat ut två små atarax så öppnar jag stesolid-burken och tar fram en stesolid........ och så tar jag det.............   

sen kom jag ju på mitt misstag........ men det var för sent.... vad ska jag göra..... stoppa fingrarna i halsen som jag inte klarar av................

så skulle jag ta propavan........ och lägga undan stilnocten.......... men vad gör jag............ jo, jag tar båda två...................   

tack gode gud för dosetter och permanent markers............ annars skulle jag få i mig medicin lite då och då i olika mängder.............

så nu har jag 50mg atarax, 10mg stesolid, 25mg propavan och 10mg zolpidem på väg ut i kroppen............... tydligen har jag tänkt att sova inatt.................. kul - jag som måste upp tidigt imorgon...........

mer ångest... fler flashbacks........... gömmer mig bakom min svarta tuschpenna igen.................

inatt har det varit hemskt........... men jag har mig själv att skylla............ känner mig som ett torrt dött löv som blåses runt och piskas av vinden........... allt förstärks av att det är plusgrader............ PLUSGRADER...... i januari.......... ska bli kallare, men hur mycket snö ska hinna försvinna innan dess........... det droppar utanför fönstret...... får panik.............. ett år kvar till vintern igen........... nu väntar ljuset.... som inte går att gömma sig i........ utan snarare visar allt man VILL gömma............... ....hela mig om jag fick bestämma.............

inser mer och mer vad min t hjälper mig med.... och vad "de mina" i personalen på avdelningen gjort för mig....... jag vet inte hur.. men på något sätt så kan jag lura mig själv...... på ett konstruktivt sätt........ min älskade läkare småskrattade och tyckte att det lät jättebra när jag berättade det för henne........... sa att "jag är så dum så jag kan lura mig själv"..... jag tror tex inte att jag skulle ta en överdos.. för då är jag så "dum" så jag lämnar bort tabletterna innan........... det har jag alltid gjort med den medicin som har anförtrotts mig........... att jag får ha min medicin hemma - och i de här mängderna - är ju ett förtroende... och jag varken vill eller kan svika det förtroendet........ så... ska jag dö så får det bli på ett annat sätt.............

vet att jag inte är "normal"................ en suicidal kvinna som sitter här med hästdoser av medicin som garanterat skulle ge mig det jag önskar... men jag låter tex de 200 stesolid-tabletterna vara.... för jag vill inte och klarar inte av att tänka tanken på att min läkare och min terapeut skulle ha något med min död att göra............... jag skulle ju aldrig märka något av det, men det kvittar...... vetskapen räcker.............. det är ju så jag har kunnat ta till mig den hjälp som funnits och passat mig; genom stabila relationer där man både får ge och ta......... och ja, det går att ha det så trots att det handlar om vårdare och behövande........ bevisligen...........

tror att det är ett av de största problemen inom psykiatrin.... att patienterna inte får vara med... inte får vara en del......... utan "är" bara............ då finns det inget hjärta i det man får.... och då är allt verkningslöst............ ..för mig.........

är rädd........ rädd för vad som ska hända efter torsdag......... på torsdag är sista ridterapin............. känns så overkligt....... men ändå visste jag ju om det här sedan länge tillbaka........... på något sätt.. så trodde jag aldrig att den här dagen skulle komma..... trots allt............

var ska jag nu hitta mina "kickar".... mina "rus".............. kan inte börja skära mig igen...... inte när jag varit på plastiken 3ggr och fått hjälp med att ta bort så mycket av ärren som möjligt................... hade jag nekats hjälp med låren så hade jag fortsatt där........... men.... det ingreppet blev ju så lyckat att nästan ingenting är kvar av alla ärr............... så vad gör jag nu.................. ingen lägenhet i "stall-området"... så det finns ingen chans till att få vara med hästar mer än ridskolan.......... men det är ju så.. "ridinriktat"... istället för "hästinriktat".............

den 17 feb ska jag träffa kontaktpersonen för ätstörningsenheten.............. vad kommer hända sen............... eller snarare... vad kommer hända DÅ.............. jag är ju ett hopplöst fall.............

har inte fått svar på om jag får anstånd med studiestarten..... men som min läkare sa..... så är det föga troligt att jag får det............... ändå tycker hon att det var bra att jag tänker framåt... att jag vill saker............. men.. alla vill väl något.......... och vad det sedan är beror väl på vilken fas i livet man är i... och hur man mår......... men det samhället inte fattar.. inte beslutsfattarna i alla fall... är att det är milsvid skillnad mellan att "vilja" och "kunna"............. om jag "kunde" allt det jag "vill" så kan jag säga att hela mitt liv skulle se annorlunda ut.......... som så många andras....... om inte de flestas....

jag är så förvirrad idag....... terapimåndag, men utan terapi.... och så gör väl sänkningen av medicinen sitt............. är i alla fall nervös som fan för vad min läkare ska säga........... jag VET att hon förstår och respekterar mig och mina beslut.... men jag rår inte för att jag är så "skadad" av alla andra läkare som bara skällt, hotat och bestämt allt över mitt huvud som om jag vore begåvningshandikappad............. var så skönt förra gången när hon SA att hon vet att jag råkat ut för sådana situationer...... första gången en läkare klarar av att ta de orden i sin mun............ ...ändå sitter jag här och är orolig för vad hon ska säga/skriva................

nu ska jag lägga mig under bolltäcket en stund........ är helt slut............ skulle ha gjort.. något... idag........ men jag orkar inte..........