Ångesten har kommit som i vågor. Stora vågor. Men jag vet hur det är när jag varit "avstängd" och börjar släppa fram allt som jag samlat på mig... Vad hände då? Jo, jag städade hela lägenheten. Röjde upp och dammsög överallt. Sen tog jag en stes och tittade på Let's dance. Tycker synd om Alexander Rybak. Han har takten, känslan och rörelserna i sig, men det är som att han försöker för mycket. Han tänker för mycket. I och för sig tror jag att han är en "tänkare". För jag fattar ju att man inte slår sönder en fiol på ett genrep bara för skojs skull. Tror att han är ganska osäker på sig själv, och att han inte tycker att något av det han gör är tillräckligt bra. Därför är jag orolig över hur det kommer bli... Tycker att han verkar vara en ganska jordnära prick med tanke på hur berömda föräldrar han har.

Mamma ringde. Hon undrade om jag kunde ta reda på om en av hennes väninnor gått bort. En krutgumma som gjorde hattar. Sa att jag kan fara till stora biblioteket och kika igenom dödsannonserna, för "kärringen" sa att hon hade läst hennes namn där. Vanligtvis skulle varken jag eller mamma bry oss om vad "kärringen" säger, för 99,9% är lögn eller skitsnack, men mamma försöker ringa tanten hela tiden och ingen svarar... Känns så obehagligt. Biblioteket har deras tidning och sparar dem två veckor tillbaka, så det måste gå att hitta - om det nu är sant.

Knastrar i nacke och axlar. Är så spänd. Ridt berättade att det tog år för henne att kunna böja sig ner i badkaret efter att hon slutat jobba som frisör. På det sättet är det skönt att hon förstår. Att det liksom inte bara är att sänka axlarna - eller att jag spänner mig pga att jag är i stallet. Det är ju snarare tvärt om. Och det gör djävulskt ont att börja mjuka upp knutar som man haft i 25 (?) år..... Hopplöst fall för en sjukgymnast.......?

Önskar att min jävla kropp kunde bestämma sig för om den är förkyld eller ej. Efter den där morgonen med halsont så har jag inte känt av något mer, utan är bara lite snuvig till och från. Mest på nätterna - såklart - så att man inte kan sova.

Vill bara skrika, men försöker vråla tillbaka in i tystnaden att det BARA är ångest som ska svämma ut. Och när det sprutat ut så pass mycket så att det är jämvikt igen, så kommer det bli mer stabilt. Gäller bara att stå ut. Låta skiten forsa och inte få panik, utan ta det lugnt.

Borde sova nu. Men jag vet inte om jag kan. Ska släcka och lyssna på ljudbok, det brukar hjälpa.

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Har idag lämnat in nycklarna till min slitna fallfärdiga lägenhet, så nu är jag utflyttad. Men fy fan vad ledsamt, grät när jag stängde dörren och låste för allra sista gången. Den må ha varit ful och skruttig, men perfekt läge, planlösning, stor mys...

Månaderna har gått. Jag har det så bra här i fjällen att tiden rusar iväg. Men det är skönt med tanke på det här "paus-året" pga Covid-19. Kan inte minnas när jag senast hade såhär lite panikångest och ångest. Ingen direkt stress över något. Nu är ja...

Det mesta har kört ihop sig. Men jag hoppas att det ordnar sig ändå till slut. Jag hade läkarsamtal och var mer eller mindre beredd på att få höra att jag är dum i huvet som tror att jag ska klara mig utan att fara till psyk en gång i veckan. Men l...

väntar fortfarande på offert från den "bästa" flyttfirman har handlat lite och skickat paket till mamma för hon fyller snart år gått riktig långpromenad med vovven så nu sover han gott på soffan känner mig så rastlös allt vara snurrar runt på...

allt bara snurrar kan inte förstå att jag ska flytta känns som jag bara hittar på kommer bli mer verkligt när jag får tillbaka nya kontraktet och bekräftelsen på uppsägningen och när själva flytten är bokad   ska på samtal idag har inge...