Tog motvilligt nattpillren, men insåg att jag var tvungen. Allt blir bara än värre om jag inte ens kan vila. Så jag satte tv:n på sovtimer och bara väntade. Har inte rört mig alls. Vaknade med glasögonen på. Hur jävligt det än är, så kan jag inte låta bli att le, för det första jag såg var en Astrid som satt i hörnet på sin bur och tittade om det skulle bli frukost någon gång..! Hon är helt jävla otrolig! Satt och tittade och lyssnade. Förut visste hon direkt när jag var vaken och krävde minsann att få sin frukost, men jag har lärt mig att göra "sova-ljud"... Har tagit x antal år att komma på något som fungerar, för hon är svårlurad! Kastade i alla fall på mig lite skrotkläder och gick till förrådet, för jag var tvungen att fylla på mat - vilket jag hade tänkt göra igår, men det blev aldrig av.

Tilda "ögontjänar-bantar" igen, så hon nobbade frukosten och satte sig och åt halm... Hon såg storögt på mig när jag fyllde på med mer av hennes guldgula frälsningsmat.......... Tittade på henne och tänkte att hon inte har så mycket innanför pannbenet, för jag ser ju att hela matskålen tömts inatt och veeeeem kan ha ätit upp det...

Nu ligger jag här i sängen igen. Allt så knäppt. Galet. Fel. ÄR det söndag idag??? Kommer jag överleva den här helgen också???

.

Mitt dockskåp. Det har etsat sig fast i skallen. Har insett att jag bedrev egen lekterapi där också... En flicka vars ben gått av (jag böjde dem så mycket att "metalltråden" gick sönder, och då kapade jag benen...), hon kunde inte röra sig. Band fast henne på en stol... En stor kille som jagade henne och gjorde henne illa...

Ju mer jag funderar, desto mer tänker jag att... ja, jag fick nog verkligen klara mig själv... jag hade inte mina föräldrar... Jag krävde aldrig något. Så de var inte tvungna att ge mig något.

Min t säger att min mamma måste ha gett mig goda saker, för annars skulle jag inte vara så empatisk, omtänksam och ha så lätt att knyta an till andra. Men jag håller inte med henne. Det goda jag har inom mig har jag själv skapat. Jag levde i en fantasivärld. Jag såg på tv:n hur människor kunde vara, att de hjälpte varandra, brydde sig om och visade känslor för varandra. Och så var jag - inuti, i min fantasivärld. Jag törs inte skriva för mycket om den, för då skulle folk tro att jag var helt dum i huvudet. Men jag kan säga så mycket som att.. även om samma helvete hände där, så fanns det i alla fall någon eller några som hjälpte mig, plåstrade om mig och tröstade mig, sen efteråt...

Fint....... jag har en personlighet och egenskaper byggda på vad jag sett på tv och hittat på själv i min fantasi.......

Tror att det får räcka så...........

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Har idag lämnat in nycklarna till min slitna fallfärdiga lägenhet, så nu är jag utflyttad. Men fy fan vad ledsamt, grät när jag stängde dörren och låste för allra sista gången. Den må ha varit ful och skruttig, men perfekt läge, planlösning, stor mys...

Månaderna har gått. Jag har det så bra här i fjällen att tiden rusar iväg. Men det är skönt med tanke på det här "paus-året" pga Covid-19. Kan inte minnas när jag senast hade såhär lite panikångest och ångest. Ingen direkt stress över något. Nu är ja...

Det mesta har kört ihop sig. Men jag hoppas att det ordnar sig ändå till slut. Jag hade läkarsamtal och var mer eller mindre beredd på att få höra att jag är dum i huvet som tror att jag ska klara mig utan att fara till psyk en gång i veckan. Men l...

väntar fortfarande på offert från den "bästa" flyttfirman har handlat lite och skickat paket till mamma för hon fyller snart år gått riktig långpromenad med vovven så nu sover han gott på soffan känner mig så rastlös allt vara snurrar runt på...

allt bara snurrar kan inte förstå att jag ska flytta känns som jag bara hittar på kommer bli mer verkligt när jag får tillbaka nya kontraktet och bekräftelsen på uppsägningen och när själva flytten är bokad   ska på samtal idag har inge...