Ligger i soffan framför tv:n. Astrid har surat hela dagen, men hon blev lite mer mottaglig för mina ursäkter när hon fick ligga på min mage. Helst av allt ska hon ligga med huvudet på min axel som en bebis. Då är inte en enda muskel i hennes kropp spänd. Hon halvhänger där och bara njuter.

Har packat två lådor till. "Blandat" - skitkul att packa upp sen när man inte vet vad det är... Huvudsaken är i alla fall att jag kommer härifrån. Resten är skit samma.

Var duktig och gick med återvinningen, så nu är det slut på inavlade filkartonger och blisterförpackningar.

Ångesten, oron och skräcken gör mig helt paralyserad. Bara ligger här. Tyst. Ensam. Rädd.

Har återvinning som jag måste gå med. Ska göra det. Bara jag hinner hämta mig lite och medicinen hinner verka. Astrid är sur på mig. Jag umgicks inte tillräckligt med henne igår - när jag låg och sov. Tilda ligger på sitt lilla hus och "ser ut över nejderna".

Tog sömntabletter inatt för att försöka sova lite ändå. Gick inte särskilt "bra"... Allra helst inte när jag tänkte lyssna på ljudbok, men min MP3-spelare dog. Den sitter på laddning nu i alla fall.

Är helt paralyserad. Av frågor, funderingar. Vad händer nu? Kommer det en remiss för provtagning? Sen då? Ska inget hända innan påsk när min t är borta i TVÅ veckor? Får prata med min t imorgon. Har läkartid då också, men på em. Så det blir ingen tid att direkt "göra något" däremellan. Sen lär jag ju vara halvdöd när allt är över...

Är så mycket som jag borde göra. Fortsätta packa inför flytten tex. All ångest bara öser över mig. Står överallt att rekordmånga sökt utbildningar på universitet och högskolor. Och om inte cp-regeringen ändrar sitt "meritsystem" så att även vi som tagit studenten tidigare kan få räkna med meritpoäng, så är det min enda chans att börja plugga nästa höst. Klarar jag det inte då så blir det ingenting av mig. INGENTING.

........vaddå press.............................