Det borde inte heta "Matdagbok". Det borde heta "Kalori- och ångestdagbok".

Ville vara duktig och ha någon "riktig" mat att fylla i pappret. Värmde en fryst pizza. Mådde illa men tryckte i mig den ändå. Mår jag då bättre av att ha en fin "middagsruta" att visa upp för den här torsdagen, eller hade jag mått bättre om jag inte ätit skräpet? Jag vet vad svaret är. Den "duktiga" delen av mig måste "prestera". Måste vara duktig. Och jag gör vad som helst för andra. Så därför kan jag enkelt konstatera att jag åt det här för att göra min äs-t ("ätstörningsterapeut") nöjd och glad. Det ger mig ännu mer ångest.

Snälla lilla Maria, försök göra det här för din ehen skull. Skit i andra. Han lovade att han inte skulle skälla eller klanka ner på dig oavsett hur pappren ser ut.

*gråter*

Imorgon ska jag riva ut allt från badrummet. ta bort badkarskanten och skura ner alla väggar. Det är ju knappast som att jag kommer hinna skita ner allt igen på 17 dagar. Har aldrig haft badkaret framme, men det ser inte skitigt ut i alla fall. Men gör jag det så kan jag bocka av det sen. Ska börja tvätta också. Alla mattor, dukar, gardiner, osv ska tvättas innan flytten och vara nerpackade. Egentligen hade jag tänkt att dra fram kyl och frys och dammsuga bakom, men jag vet fan inte hur man göra. Jag får inte fram skiten. Det är ju fullt mellan golv och tak, så hur fan ska man kunna hugga tag och dra fram det - utan att repa sönder golvet.............

Nu är det Criminal Minds med min käre Matthew Gray Gubler...

Varför ska man göra matsedel. Det är så "principfast", vilket gör det hela till ett enda stort "måste", och så ska man prestera. Misslyckas man så är man SKIT.

Och ja, jag vet - det skulle underlätta något enormt att HA en matsedel så att man vet vad man ska handla och vad man ska äta. Men jag klarar inte det. Jag är verkligen ledsen, men jag klarar inte det. Känns som att sitta och bestämma hur många kg jag ska gå upp och hur mycket laxertabletter jag måste ta. Det är verkligen inte kul och inte heller genomförbart. Och det gör mig så förbannad på mig själv! Jag fattar ju hur dum i huvudet jag är som lägger ner så mycket tid och energi på att TÄNKA på mat och all ÅNGEST det genererar. Samtidigt är det väl en slags avkoppling - precis som rakbladen var. Då kan man fly. Zooma in på en liten prick så att man slipper se helheten. Jättepraktiskt...............

Behövde ingen insomningshjälp igår kan jag säga... Somnade så fort jag lade huvudet på kudden vid midnatt. Men vaknade vid kl 5 och fick rusa in på toaletten... Kräktes som en hund........ Drack vatten... och spydde.... Sen var jag säker på att jag skulle dö....... kväljningarna kom så tätt att jag inte hann andas.. så jag höll på att dränka mig själv... dra ner det uppkräkta vattnet i lungorna....... Fick inte luft... LIVRÄDD. "Är det såhär jag ska dö"..........Till slut lyckades jag kippa efter lite luft och andas ut så hårt jag kunde.. tänkte att "det här är min sista chans"........ Blev lite bättre... och efter att ha gjort om det typ 10 ggr så började jag få ner så pass mycket luft i lungorna att jag kunde fokusera på andningen...... Undrar hur vit jag var......... och hur blåa läpparna var...........

Jag fattar inte hur jävla dum jag är... ösa i sig 10 dagars laxertabletter efter att ha ätit några frallor och lite fil på hela dagen..... SÅ JÄVLA DUMT! TOTALT IDIOTISKT!! Börjar tro att.. mitt ätbeteende... förstör hjärnan....... Jag är inte "smart", det har jag aldrig varit... men jag är LOGISK.... Var fan tog logiken vägen då??????

Eller ja... det vet jag ju.........   

Ingen träningsvärk efter ridningen igår... och det betyder att jag gjorde fel.....

Gången innan gick jag runt här hemma som om jag hade skitit ner mig...

En sak var extra härlig på ridningen igår.. jag red utan vantar eller handskar! Tycker att man känner mer kontakt med hästen då.... Behöver verkligen bara krama tygeln så förstår både jag och hästen varandra snabbare och lättare. Om det inte gjorde så jävla ont i svanskotan så skulle jag vilja rida barbacka... Men jag vet när jag gjorde det och travade - utan att kunna sitta ner i trav - och jag studsade så att min svanskota slog i häststackarens ryggkota.............

Tänk, det var på S.... på den tiden när han gick att rida "normalt"........ Hade aldrig fått ta honom att rida barbacka på idag.... Det gör mig så ont att se honom så olycklig. Igår blev han inhållen hårt av sin ryttare... mycket dragande i tygeln........ Egentligen fattar jag inte varför folk drar i tyglarna innan de ens försökt använda skänklarna.. för jag ser tyglarna som "prio 2" - om hästen inte lyssnar eller inte förstår vad jag menar med skänkelhjälper och min "kroppsvikt"/"kroppshållning". Det är ju ingen ratt.......!

Nu ska ninisarna få frukost....... och jag måste förklara i matdagboken varför jag inte ätit frukost...............