Fy fan vad pinsamt.... Har varit ute med Tilda. Stötte på en av grannarna vid porten. Han är nog den trevligaste grannen jag har och även den jag pratat mest med under min tid här. Problemet är bara att han pratar jättedålig svenska... och jag vet inte hur dålig svenska......... och då fattar jag ingenting av vad han säger, och han fattar ju förmodligen ingenting vad jag säger... utan vi är två fån som står där och ler........... typ.... Han frågade vad det var för ras... och jag svarade att det är en teddydvärgvädur...... men efter fem minuter visade det sig att han trodde att det var en hund.......... så så mycket fattade jag....... och så idiotiskt svarade jag honom......... *PUCKO* Skulle ha sett uttrycket när jag sa att det är en kanin.... Han trodde mig inte....... herregud.... Kan säga att han var på väg att ta på sig att vara "hundvakt" åt denna lurviga varelse om jag behövde...... och fy fan vad jag skäms.............. skäms ihjäl.......... Och inte ville hon röra sig ut fläcken heller. Låg där som en padda och vägrade ALLT. Bar iväg henne till skogsdungen. Hon skuttade lite, och efter ett tag kom en av grannarna i huset bredvid som har en STOR katt... har ingen aning om vad det är för ras, men den är skitstor... vit och gul (säger man "gul" inom kattvärlden, eller heter det "ljusbrun" eller nåt annat...). Jag låtsades inte se henne och vi på varsin halva av dungen. Till slut frågade hon vad det var för sorts kanin, och jag pratade med henne. Berättade lite om rasen bara. Och Tilda verkade ok med katten, såg ingen reaktion på henne, men katten såg desto mer tveksam ut och undrade vad det där var för äcklig vit pälshög som rörde på sig.......... Han gick fram och luktade... försiktigt, försiktigt..... och Tilda sitter och putsar på sig........ Jag höll på att dö... Hon har aldrig träffat en katt i hela sitt liv och är livrädd för ett löv som blåser över gräset.... men en katt som är 5ggr så stor som hon - och ett rovdjur - bara skiter hon i....!!!! Sen fick jag skämmas ännu mer.......... för hon vände på sig och tittade på honom.... och JÄVLAR vad rädd han blev.... När hon spände blicken i honom så höll han på att skita ner sig....! Sen skulle han inte vara där mer, utan ville bara bort....... Kände hur färgen steg i ansiktet och hur jag skakade när jag sa åt Tilda att inte skrämma kissen............. Förbannade kanin! Kan ingen av dem vara "någorlunda normal" någon jävla gång.........

Hundar eller katter......... spelar ingen roll.... de stirrar ner dem totalt och skulle säkerligen spöa skiten ur dem om det blev en sådan situation.......

Mina små kaniner - rovdjurens skräck.

(ska se om jag orkar föra över bilder från kameran senare)

Slängde på mig lite kläder, tog på Astrid selen och så gick jag ut med henne. Hon var väldigt tveksam först. Stengolvet i entren är lite "halt", men när jag ställde mig vid dörren, öppnade den och lockade på henne, så kom hon. Skuttade ner från trappen och till närmsta gräsplätt. Såg att hon tyckte att det var jobbigt med den starka solen. Samtidigt som vi stod där utanför porten står det tre störda jävla små bimbos med ärthjärnor och "hänger", och de FULLSTÄNDIGT ASGARVADE åt mig och att jag hade en kanin med mig ut..............

Hade extremt jävla stor lust att säga till Astrid att "bry dig inte om sådana där idioter, de är så dumma i huvudet att de inte förstår bättre"........ men.. det gjorde jag såklart inte........

Lyfte upp Astrid efter en stund - för inte fan tänkte jag i alla fall gå därifrån bara för att de stod och "chillade" - och gick över parkeringen och mot skogsdungen. Satte ner henne och där var inte solen lika besvärlig, så hon skuttade iväg. Hon är ju som hon är - hon ÄLSKAR höjder. Finns det en hög sten så SKA hon upp och sitta på den, finns det en kulle så ska hon högst upp, punkt. Men när hon började skutta uppåt på en gigantisk snödriva så såg jag hur lyckan förvandlades till ett "bläääääääää", och hon vände innan hon ens var en bit upp. Lockade med henne till själva skogsdungen och där brukar hon ju trivas, och gjorde det idag också. Hon "pinkade in sitt område", och gick runt och röjde.... vilket går ut på att hon biter av varenda liten pinne som sticker upp ur marken - döda grässtrån till sälgkvistar. Jag hittade ett minilitet maskrosblad där fjärrvärmen är dragen och inte allt är "vinterdött". Gav det till Astrid som dissade det totalt. PUCKO! Istället satte hon sig och rafsade och bet i några gamla lönnlöv... och då kunde hon ju gott hållas med det! Var ute runt en timme, men jag märkte att hon blev lite trött, och så blev det nog lite för kallt. Hon satte upp framtassarna på min arm när jag skulle lyfta upp henne, som att "ja matte, ta mig härifrån" - så hon var nog less... Ville att hon skulle skutta sista biten själv över parkeringen mot porten, och vi kom nog 3/4 av sträckan innan hon totalstrejkade. Hon fick i alla fall hoppa in genom porten själv. Försökte få henne att komma till mig, men hon ville inte röra sig en cm.... Tog hissen upp, och så tyckte jag att hon i alla fall kunde skutta in i lägenheten för egen maskin. Det brukar hon ALLTID göra. Finns ju ingenstans att ta vägen - spiraltrappa i sten både upp och ner. Medan jag tog av mig jackan så var hon snabb, men inte på att hoppa "hemåt". Hon skulle skutta uppför trapporna! Fick tag i henne efter att hon kommit halvvägs upp till nästa våning. Höll på att skita ner mig...... Tänk om hon hade halkat och ramlat nerför trappen... eller nerför alla trappor...............     

Hade tänkt gå ut med Tilda direkt efteråt. Men de asgarvande "määh guuuud assååååå"-brudarna avskräckte mig......... Får se om jag går senare. Men å andra sidan lär väl alla gå ut med sina hundar då, och i den här stan är det långt ifrån alla som har dem kopplade eller har koll överhuvudtaget. Oavsett om det enligt lag är koppeltvång pga årstiden. Och katter - de är ju överallt! Astrid skulle klå upp en katt och skrämma iväg en hund utan problem, men Tilda skulle bli en blodpöl.........

Vad vill jag då säga med det här inlägget? Jo, att alla de människor som jävlas och är elaka "bara för att", kan DRA ÅT HELVETE!!! VÄX UPP! En vuxen, mogen människa står inte och asgarvar åt någon annan! Det tillhör normalt sunt förnuft och folkvett att inte bete sig så!!

Jag kräktes inte igår - som tur var. Bad en stilla bön när jag gick och lade mig, att jag skulle få ligga i sängen utan att behöva springa till toaletten. Det behövde jag inte heller. Somnade kanske runt 1-snåret, men har vaknat sjuhundrafemtioelva ggr under natten. Vaknar och stirrar på klockan. Blir förundrad över att den inte är mer. Varför vet jag inte. Har inga "måsten" förutom allt det som jag själv satt upp som "att göra". Vill få ner mer i flyttkartongerna nu när de fulla står i förrådet.

Sen måste jag kamma Tilda idag. Känner att hon vill gosa med mig, känna sig speciell... Hon hatar att bli kammad, men efteråt så ser hon så nöjd ut så.

Helg-ångesten är massiv... och tillsammans med min första träff på ÄS på onsdag så får jag i princip nervsammanbrott... Min t är inte ens i landet då. Min läkare är inte i stan heller. Ingen.

Jag vill bara få flytten avklarad. Bara poff - borta. Fan.