Önskar att jag inte hade så stark önskan och vilja... Det var ok när det enda jag tänkte på var att jag skulle dö...... Den destruktiva delen styrde hela tiden och det var så tryggt.

Nu är allt så dubbelt. Tänk om jag kan kämpa mig till att uppnå drömmen om ssk-studier. Trots att jag är så gammal, sjuk och skadad.......

Men det är förenat med TOTAL LIVSFARA för mig att ha sådana tankar... som dessutom förstärks av känslan av längtan..... OM jag skulle försöka och satsa på det, men misslyckas...... och DÅ... då kommer det bli det värsta "självblodbadet" i vårt lands historia... för då skära jag upp varenda blodkärl i min kropp ända ut i kapillärerna........ För då har varje liten cell i min kropp satsat allt - och förlorat... och DÅ är det GARANTERAT KÖRT - för gott.

Jag litar inte på vad någon säger som jag känner.... Alla "det är klart att du kommer klara det!" är bara ord........... Sådant som folk säger för att inte ta ifrån mig den enda drömmen i mitt liv som jag i teorin skulle kunna uppfylla........

......sitter som alla andra kvällar och surfar på nätet och letar böcker........... böcker om hästar..... och ssk-litteratur.......... som om jag skulle klara att läsa allt jag hittar.. och ta in det...... och som om kurslitteratur är densamma år ut och år in (ssk-programmet håller på att göras om...)............

..och pengar till att köpa det jag hittar har jag ju inte heller......... kommer bli ännu snålare nu med flytten........ och ändå måste jag spara.....

..............måste flytta för att försöka må bättre........ och i och med det kan jag inte spara pengar till studier........ och jag har redan använt så mycket studielån och bidrag så jag får inte tillräckligt för att klara mig..............

ångest

ledsen

gråter

om jag inte kan få det jag behöver för att leva, så sluta reta min längtan efter det omöjliga

Från Wikipedia om endometrios:

Symptomen är flera och individuella, den allra vanligaste är extrem menstruationssmärta. Vissa kvinnor med svårare endometrios har ont hela tiden utan uppehåll, medan ett fåtal med en lindrigare variant inte har ont alls, utan sjukdomen upptäcks i samband med ett annat kirurgiskt ingrepp. Svårigheter att få barn förekommer, men omfattar ej alla kvinnor med endometrios, omkring 60% av alla kvinnor med endometrios har normal förmåga att bli gravida.

En vida spridd myt om sjukdomen är att den enbart drabbar vuxna kvinnor. Detta är helt felaktigt, även flickor i tonåren kan vara drabbade även om deras symptom ibland kan vara lindrigare på grund av att endometriosen inte hunnit få så stor utbredning.

En annan myt är att sjukdomen försvinner efter en graviditet. Detta sker inte heller, men vissa kvinnor upplever endometriosen som lite mindre besvärande efter att de fått barn.

Det är väldigt vanligt att endometriosdrabbade kvinnor söker hjälp för alla olika symptom de har utan att inse att de alla har ett sammanhang, och bland annat därför är det svårt att uppskatta antalet som är drabbade, det antas finnas ett stort mörkertal.

En del drabbade uppger även till exempel magproblem (liknande IBS) och smärtor vid urinering. Dessa symptom uppträder särskilt under menstruation och ofta även i samband med premenstruella besvär.

Symtom kan vara:

• Mycket kraftig menstruationssmärta, smärta som för vissa kan förvärras i slutet av menstruationen
• Riklig menstruation, vissa drabbade kan blöda över en deciliter blod per menstruationstillfälle
• Samlagssmärta (så vitt jag vet......)
• Smärta vid användning av tex. tampong
• Smärta i korsryggen och ut i benen
• Smärta när man kissar eller har avföring
• Förstoppning och/eller diarré
• Trötthet, utmattning
• Feber
• Infektionskänslighet
• Ofrivillig barnlöshet
• Depression

Man kan lida av endometrios även utan att ha ovanstående symtom, och man kan också ha någon eller några av symtomen och ha andra symtom som inte står här ovan. Man kan också ha dessa symtom utan att ha endometrios. Endometrios yttrar sig väldigt olika hos olika människor, och det är ofta orsaken till att det tar så lång tid att ställa diagnos- genomsnittstiden för korrekt diagnos ligger mellan 5-10 år.

Det kursiva och ljusare är det som stämmer in på mig.....

Det skulle förklara en hel del av hur det är... Grät av smärtan efter att ha blivit undersökt i narkos...... och det är ju inte meningen att det ska göra ont eller kännas alls..... Fick en föreläsning om det av narkoshäxan - jag inbillade mig bara, det är premedicineringen, jag skulle inte minnas det sen (Nej, visst....... jag minns ALLT..............). Samma sak när jag var vaken....... jag skrek till slut rakt ut.... men hon slutade inte i alla fall........

Gissa varför jag ALDRIG MER kommer genomgå det igen... någonsin.......

När jag var inlagd och hade mens var de på väg att ringa in jouren för att jag hade så ont att jag knappt kunde stå, sitta, ligga............ tårarna rann..... Det är det som är värst..... den enorma smärtan.. trots att jag är så smärttålig.... Jag vet inte hur många gånger jag kräkits pga smärtan... Minns tex när jag gick i gymnasiet..... och man var tvungen att sitta och skumpa på bussen hem.. och jag satt där med en klick tandkräm på fingret  som jag luktade på (eget knep..)och försökte andas genom helvetet utan att varken skrika eller spy.............. Värktabletter hjälper inte... Jag tar överdos av ibuprofen och alvedon i desperation....

Gråter när jag går på toaletten för att det känns som att hela "underredet" ska lossna inifrån.... och det är precis så som det står..........

Jag vet, det betyder inte att jag har det, men det vore faktiskt skönt om jag fick veta att jag hade det. För då vet jag vad det beror på och att jag alltså inte är döende en gång per månad........

.

.

.

.

....önskar att.. jag var inlagd..... på "min" avdelning....... som inte finns längre......... för den här ångesten dödar mig......... vill skära mig.... vill dö.......... allt är så jobbigt nu........

..helg.... flashbacksen... äs........ flytten.... a och s i stallet....... längtan efter rakbladen....... och efter ett liv........

alla motstridiga känslor klöser sönder mig.......... jag VILL INTE leva såhär... men jag klarar ju inget annat......... rädd..... så rädd... ensam i världen....... jag och döden.. hand i hand......... ...och så hästar.. utbildning... jobb.. familj................. men nej - det kommer aldrig bli så..... jag har dragit den här lotten för länge sedan och får leva med den........ men jag vill inte.... vill verkligen inte...... förut förstod jag inte att det kunde vara annorlunda... eftersom jag aldrig varit med om det.. därför känns det extra jävligt att ha känt på "ett liv"............ att ha längtat efter något som verkade vara inom räckhåll.... som att.. börja fundera på om drömmen verkligen kan bli sann...........

bättre då att inte ha snuddat vid något.......

..läkaren mailade mig ikväll..... hon är så underbar....... men.. en lördagkväll......... det värker i hjärtat......... samtidigt som jag blev glad.. att faktiskt kommunicera med någon som känner mig och alla mina äckligheter, som jag träffat, gråtit inför... och ändå kastar hon sig inte till andra sidan jordklotet och gömmer sig i en bunker....... än..