Varit i stallet.. Fick såklart välja häst... och jag KAN INTE det. Alla har ju sin personlighet. Så står S där vid boxdörren... öronen rakt framåt.. lyssnade och tog in hela mig.... underläppen hängde..... Såg ut som att han bad mig förbarma sig över honom......... Och jag klarar inte att han blir "vald sist" varje gång... Det är inte rätt... Han är inte fel, det är vi, ryttarna, som tillåter honom att göra så - och då lär han sig att det är "ok". Det måste ju vara så med de allra flesta ridskolehästar - ALLA gör ju fel i början. Så hästarna måste ju lära om och lära rätt - om och om igen. Och det är inte ju inte hästarnas fel.

I alla fall.... Det gick ok i början, han lyssnade på mig och var fokuserad. Sen blev det "trafikstockning" när den äldre kvinnan inte lyckades mana på sin häst, H, och det hade jag inte räknat med. Eftersom vi red på  stor volt så blev det ju stopp och S närmade sig H. K ropade att kvinnan skulle mana på och använda skänklarna, men hon rörde sig inte ur fläcken. Jag svängde, men det var för sent. Och vad gör S då - jo, han biter H i rumpan....... Jag blev pissförbannad. Man biter inte någon i röven! Som tur var så hände ingenting, men det hade kunnat gå åt helvete för både hästar och ryttare....... Efter att det hade hänt, dvs han kom nära en annan häst, så flippade han ur som vanligt. Vid varje övergång till trav från skritt så bockade han. Till slut gjorde jag inget annat än att försöka korrigera. Fick tipset att lägga tyglarna i brygga, och på det sättet kunde jag trava med honom lite. Märkligt att en sådan manöver kan göra ryttaren så stark..! Lyckades att sitta ner i trav ett par steg och kände "gunget"- på RÄTT SÄTT. Och nu när jag vet hur det ska kännas och hur man ska tänka... så tror jag att det kan fungera en dag..............

Till slut sa K att jag skulle sitta av så skulle hon rida en stund. Han försökte bocka för henne också i övergångarna. Men hon "sade ifrån" på lagom hårt sätt, vilket jag inte visste hur det ska vara, så han kom aldrig ner till marken med skallen. Sen fick jag provrida igen och när jag är mer bestämd så går det såklart mycket bättre. Jag har bara så svårt att dra i tyglarna. Vill inte göra hästen illa. När jag svänger använder jag i 99 fall av 100 bara skänklarna. Så feg är jag. De andra drar i tyglarna som om det vore en ratt...

K sa att... jag "valde fel häst"....... men jag sa att jag är en för dålig ryttare - inget annat... Förstår vad hon menar.. att han behöver en fastare hand.... men.. det är ju inte hans fel...... det är mitt fel som vill och försöker mig på saker som jag inte kan.....

Har i alla fall lärt mig massor... Känner att hästen kan leva om bäst han vill... jag står pall för det mesta. Tänker inte längre på att han ska bocka och att jag ska följa med honom över halsen. Kontroll. Det är ett bra ord. Jag har så pass stor kontroll att jag förstår vad som är bra och inte, och kan reda ut en hel del situationer. Att lägga tyglarna i brygga byggde upp mitt självförtroende i sadeln, så därför kunde jag släppa allt och bara vara - och sitta ner i trav.

Måste bara tillägga att S garanterat har snubblat över 20ggr på de knappa 45 min vi rider. DET skrämmer mig, för det kan jag inte förutse. Helt plötsligt snubblar han bara till och det ser ut som att han ska gå omkull. Kan se framför mig hur benpiporna sticker ut och hur han skriker av smärta....... panik i ögonen........ Usch.. Bättre att han kastar av mig. Jag klarar inte om han går omkull och gör sig illa. Jag gör bara inte det. På det sättet är det ganska "omskakande" att rida honom. Han snubblar på ridbanan som är av natursand/grus, han snubblar på asfalt.... han snubblar på allt.

När vi var klara så borstade jag av honom ordentligt, för han fäller så himla mycket. Var bara jag som kratsade hovarna, men jag kände att det behövdes... tittade och det satt som cement. Så fick han ett äpple som belöning. På boxgolvet såklart - inte ur handen. P går att ge ur handen för han är så klok och lugn, men det är bara dumt att ge de andra ur handen eftersom en av hästarna kommer från en människa som alltid gick runt med godis i fickorna och det fick hästen att bli riktigt jävla besvärlig...

Fick borsta A efter lektionen. Det var välkommet, för han hade rullat sig i leran i hans lilla hage. Jag tyckte inte att det såg så illa ut, men det var den fina halvan... den andra var mer lera än päls.......... Tog mig nog runt 40 min att få bort så mycket av leran som jag kunde. Luften i stallet virvlade av lerpartiklar och jag hostade. Kändes som att tugga på grus när jag rörde tänderna. Men han blev i alla fall fin. Borstade honom rejält och ryktade så gott det gick. Hittade ingen gummi.. eeh... "gummiskrapa"..??? Annars hade jag använt den.. då hade han fått lite massage på köpet också. Redde  ut tovorna i hans man och så mycket jag orkade och kunde av de i svansen. Han har stått mot väggen och "mosat" svansroten när han stod på boxvila, så svansen är "helfrizzig" längst upp.... Avslutade med att fläta en del av svansen... Bara för att han kommer att avlivas en dag pga skadan så betyder ju inte det att han inte får känna sig/vara lite "fin".

Hela jag var täckt i lera när jag var klar. Luften var dimmig. Kom hem och snöt mig, för jag misstänkte att jag andats in en hel del "partiklar", och trots att jag inte är förkyld så kan jag säga att det som kom var kolsvart. Drog fingret över pannan och tittade... svart. Tycker det är kul att få smutsa ner sig lite. Känns lite "märkvärdigt" när man bor i en stad... Skönt att få göra något med händerna. Något som är viktigt. Något som spelar roll.

Lantlollan i mig kommer aldrig att försvinna!

Fick inte tillbaka min hjälm, vantar och huva. Mannen som tog fel ringde återbud, men han visste i alla fall om att det var mina saker. Hoppas att han dyker upp nästa vecka... Hjälmen jag lånar i stallet går så långt ner på mitt huvud att öronen viks ut längst upp... så jag får stoppa in dem för att det inte ska kännas så konstigt.....

Är glad att jag tog mig dit. Känns skönt att ha fått släppa allt för en stund. Det är också skönt att få slappna av.. men det är lite dubbelt, eftersom det gör så jävla ont när nacke och axlar trillar ner.......

Verkar som att fler har en jobbig dag och/eller kväll..... Skulle vilja skriva att det skär i hjärtat.. men sanningen är att jag inte orkar känna det just nu...... Är bara ledsen för deras skull...

Hoppas att C har börjat ta tag i läkarbytet... för det här går inte längre.... Vill inte att hon skadar sig eller gör något annat dumt...... Jag vet, hon är så trött så hon behöver hjälp med att klara det.... men saken är den att det finns ingen...... Hon är i samma sits som jag varit x antal ggr...... och jag kan bara hoppas på att hon gör något åt det...... trots att det betyder att hon måste utplåna sig själv........... Ska hon överleva så måste hon.... men jag vet inte om hon förstår det... om hon tar det på allvar...........

.

.

............och just nu kliar ärren så in i helvete så jag dör........... och jag får inte klia...........

 

Susanna

14 april 2011 10:35

Låter lite som en smått jobbig men ändå lite kul gårdag i stallet.
Önskar att jag kunde få smutsa ner mig på det viset. Att bara stå och rykta en häst skänker en så mycket lugn.
Tråkigt att den ska avlivas, låter som en mysig häst förövrigt.
Får nöja mig med att titta på grannarnas hästar som går och betar intill.

Hur lägger man tyglarna i "brygga" ?
Aldrig hört talas om det :S
Men så är det ju också att jag aldrig gått på ridskola..
Självlärd från grunden med stora buffliga nordsvenskar.

Försök att kämpa emot kliandet, mitt har precis börjat... blääääääh...
*tröstekram*

http://Mortemvis.bloggplatsen.se

Maria

14 april 2011 16:08

Ja, jag älskar att pyssla om hästarna och att greja i stallet. Det är därför som jag får ta hand om "lillen"... I bästa fall läker det med tiden.. eller så blir det inte värre... men han kommer aldrig mer kunna ridas om det inte läker. Det mest troliga är att.. han kommer få ont... och all kärlek i världen räcker ju inte för att rättfärdiga att tvinga en häst att lida... :'(

Kan säga att jag inte visste hur man lade tyglarna i brygga förrän förra veckan när vi hade träning med spö... Jag trodde att jag var den enda som håller på med hästar som inte visste vad det var.. så ärligt talat känns det skönt att du aldrig hört talas om det heller..!
Man fattar tyglarna som när man ska använda spö på bakdelen, och då "lägger man dem i kors" så att de blir "dubbla"... Svårt att förklara... men om du tänker dig rosa bandet (fint exempel... :S) så är ju bandet korsat på ett ställe och fattar du tag där med handen så får du ett jättestadigt grepp jämfört med att hålla tyglarna som vanligt. Och igår när S bara bockade så höll jag i med båda händerna, och höll ner dem, så då kunde han inte köra ner skallen. Det är jättekonstigt att det blir så stor skillnad - hade ingen aning om det!
Och du.. det SKA vara stora buffliga nordsvenskar! Det är riktiga hästar!! Seeega i början och ju mer man jobbar dem, desto piggare blir de! Förutom Haflingern så har jag bara suttit upp på nordsvenskar. En av dem är så hög att jag måste stå och hoppa jämfota bakom för att se om sadeln ligger rakt...! Hehe.. knappt så att jag når ner med skänklarna nedanför schabraket! ;)

....det kliar så jag håller på att bli vansinnig... ska inte röra skiten.. men det gör ju inte saken roligare....

*KRAM*

 

Susanna

14 april 2011 18:51

Haha det är nog mycket av ridskolesnacket jag inte kan, haha.
Stackars lille häst :(
Vi får hoppas på att det läker.
Annars så vet man ju att han aldrig mer kommer att ha ont när han kommit till de evigt gröna ängarna i Trapalanda.
Hur hårt det än känns.

Nordsvenskar, ardennrar, tinkrar och shire, sådana hästar skare vara! haha!
När jag var yngre, sisodär 7-8 år sedan hade vi två nordsvenskar, en bruks och en travare.
Gissa vilken som var piggast att rida? :P
Bruksnordsvensken med övervikt på 600kg (?!!!)
Dock lyckades vi banta ner det, phew.
En sadelgjirt på 170 gick inte runt henne, fattades sisodär 30cm till sadelstropparna.
Hon var verkligen FET.
Men pengarna räckte inte.
Bruksen åkte tillbaka till sin f*tta till ägare, vi hade henne bara på foder :/
Den andra nordsvensken tog en vän till oss på foder. Gick några år, hälsade på så ofta vil kunde.
Tyvärr fick hon sedan Cancer och blev avlivad :(
USch, blir tårögd bara av att tänka på det...
Pilla inte på såren, jag försöker med mina, har just nu plåster på dem, kan gnida lite på plåstret med fingrarna, ingen risk till att klia upp och förstöra ännumera.

Skickar MASSOR av kramar till dig och ninisarna <3

http://Livetmedkaniner.bloggplatsen.se

Maria

14 april 2011 23:18

Ja, är det något jag lärt mig så är det att inte dömma en häst efter utseendet! Sen är ju alla hästar söta... vilket skapar problem när man som jag pratar med dem som om de vore små kaniner... "Liiiiiille bubben då"... "Aaaaaah min bebis".......
Skickar kramar tillbaka till er!

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Har idag lämnat in nycklarna till min slitna fallfärdiga lägenhet, så nu är jag utflyttad. Men fy fan vad ledsamt, grät när jag stängde dörren och låste för allra sista gången. Den må ha varit ful och skruttig, men perfekt läge, planlösning, stor mys...

Månaderna har gått. Jag har det så bra här i fjällen att tiden rusar iväg. Men det är skönt med tanke på det här "paus-året" pga Covid-19. Kan inte minnas när jag senast hade såhär lite panikångest och ångest. Ingen direkt stress över något. Nu är ja...

Det mesta har kört ihop sig. Men jag hoppas att det ordnar sig ändå till slut. Jag hade läkarsamtal och var mer eller mindre beredd på att få höra att jag är dum i huvet som tror att jag ska klara mig utan att fara till psyk en gång i veckan. Men l...

väntar fortfarande på offert från den "bästa" flyttfirman har handlat lite och skickat paket till mamma för hon fyller snart år gått riktig långpromenad med vovven så nu sover han gott på soffan känner mig så rastlös allt vara snurrar runt på...

allt bara snurrar kan inte förstå att jag ska flytta känns som jag bara hittar på kommer bli mer verkligt när jag får tillbaka nya kontraktet och bekräftelsen på uppsägningen och när själva flytten är bokad   ska på samtal idag har inge...