Terapin gick... ok. Pladdrade om allt möjligt. Min t blev jätteorolig över ärren på låren och att det har gått hål. Det har ju gått så lång tid sedan operationerna.

Berättade om ridskolan igår. Min rädsla att komma till stallet och A inte är där längre. Att han har fått somna in. Då vet jag inte vad jag gör. Behöver få säga hejdå och tala om hur mycket jag älskar honom. Och skulle S säljas... ja.. ...mår illa av tanken.....

Vi stämde av inför imorgon... min t ska följa med mig. Kl 13:30 smäller det... Men som det känns nu så klarar jag inte av det. Orkar inte. Kan inte. Ångesten bara växer. En helt okänd läkarkandidat ska genom några frågor sätta en (eller flera) diagnos(er) på mig. En sak säger jag bara; hon RÖR MIG INTE. Inte så mycket som PETAR på mig. Då skriker jag rakt ut och bara drar därifrån.

Har sådan jävla ångest och är så rädd och skräckslagen så jag kan inte andas. Får inte luft. Sitta där med en vilt främmande människa som bara är några år äldre än jag, och svara på "ätmönster", "fett-fobi", kräkningar, träning............. osv. Mår så jävla dåligt så jag skriker nästan redan nu.

Panikångesten är på väg. Känt det länge. Men jag försöker uthärda. Fråga mig inte varför. Kanske för att jag inte vill behöva stoppa i mig tabletter...

Min t säger att de är vana vid sådana här situationer på den enheten - det är ju därför de finns. Men det hjälper ju inte mig. Jag är inte van. Har gömt det här i 15 år. Tjatat om att kanske börja få hjälp i x antal år, men ingen läkare har tagit mig på allvar förrän nu. Sen har jag inte direkt drivit på frågan heller, för det är så jävla jobbigt. Särskilt när man har läkare som bara skiter i det. Man sitter där och vänder ut och in på sig för än den ena och än den andra... utplånar sig själv för att få hjälp.. och så bara skiter de i det... Skriver inte ens ner det i journalen. Allt annat finns med - plus lika många lögner och rena påhitt - men inte det jag berättat. Vet inte vad som hade hänt om jag inte fått behålla min nuvarande ängel. Jag hade aldrig orkat överleva ens såhär länge utan henne.

Jag vet inte vad hon tycker om mig egentligen, för hon säger hela tiden att jag inte behöver tacka henne och särskilt inte för att hon inte skäller ut mig eller blir arg om jag visar att jag mår dåligt. Men det är så jag har haft det förut... läkarna har skällt ut mig eller straffat mig på annat sätt om jag inte "spelat normal". Visst, det finns undantag, men ingen av dem har varit MIN läkare.

Och nu har ju min läkare "valt" mig. Ja, det har hon. Och hon är uppbackad av sin handledare som är överläkare och medicinskt ledningsansvarig. Så nu blir det såhär. PUNKT. Så om ingen av oss dör eller om jag förstör det, så kommer hon att stanna hos mig. För att hon VILL. För att hon förstår hur jävla illa jag blivit bemött och behandlad tidigare. Hon tror på vad jag och min t säger. Hennes handledare har dessutom SETT det hända (precis som halva kliniken, men eftersom de är med i klubben för inbördes beundran så är ju allt alltid patientens fel).

Fy fan jag kvävs.....

...........och det kliar så jag blir vansinnig....... SLUTA NÅGON JÄVLA GÅNG!!!   

 

Marie

14 april 2011 19:56

jag tror att det kommer att gå kalas bra imorgon...känner det på mig! Bara håll hakan högt!
Stor kram

http://lealpre

Maria

14 april 2011 23:24

Just nu försöker jag bara hålla ihop mig själv... för det känns som jag faller sönder i atomer... Tänker på vad min favorit natt-ssk frågade mig när han såg att jag mådde bajs... "Ska jag ordna en Stay-solid?" (Stesolid)... Älskade människa.. han förstår inte hur bra han är...

Jag är glad om mina ben bär mig om jag ska vara ärlig.... Brukar ha tre mål när jag ska göra sådant här... 1. Spy inte. 2. Svimma inte. 3. Dö inte.

Kramar hårt

 

Isa

14 april 2011 21:57

Jag lider så med dig över att du ska behöva känna dig så rädd och ångestfylld så ofta. Önskar att jag kunde sända, inte mod till dig, för det har du, men frid. Så att du slipper de känslorna för gott.
Men jag blir glad när jag läser om doktorn som du har fått en sådan tillit till, det behövs sådana människor inom vården. Jag har en bra en jag me...
Hoppas att hästapållarna mår bra och att du får en chans att ta farväl om inte... Stor varm kram till dig lilla fågelunge... :)

http://isanj.bloggplatsen.se

Maria

14 april 2011 23:38

Gulliga du... jag blir alldeles tårögd... ♥ Tänk om du visste hur mycket du gör för mig genom att finnas till... Har berättat för min terapeut om en klok, insiktsfull och empatisk tjej vars blogg som jag följer.. och hur bra inlägg hon skriver... Det var tack vare dig som jag vågade ta upp.. ja.... du vet.... http://isanj.bloggplatsen.se/2011/01/24/4439519-sex-efter-valdtakt/
..med min terapeut..... Det var helt och hållet din förtjänst!

Många varma kramar från mitt ♥ till ditt! Om du känner eller hör något som låter som en kulspruta så är det bara min vilopuls...... ;)
(..jag vet, jag är galen som kan skämta om de mest jobbiga saker.......)

 

Marja (Susanna)

14 april 2011 23:30

Det kommer nog gå super, kära Maria.
Säger som Marie, håll hakan högt!
Kram på dig <3
p.s Såg en rolig grej, eller så är det inte så roligt, jag är ju lite snurrig av mig, haha.
Marie, Maria, Marja, alla vi tre heter iprincip likadant xD

http://mortemvis.bloggplatsen.se

Maria

14 april 2011 23:42

...känns som det kommer gå åt helvete....... :S

Vi får starta en M-klubb, men där alla är välkomna; MIsa, MVicki, MAngelica, MAnn...! ;)

 

Susanna

15 april 2011 12:22

nej, jag tror inte att det kommer att gå åt helvete <3
Du är så stark, vet att du kommer att klara dig <3
Du har ju klarat dig hittills <3
Tänker massor på dig vännen <3

http://mortemvis.bloggplatsen.se

Maria

15 april 2011 16:10

Jag överlevde... Puh..!

 

Isa

15 april 2011 13:39

Ave Maria... :)
Tack kära du, dina ord värmer. Hoppas verkligen att du kommer att känna dig lugn och tillfreds när du lägger dig ikväll (fredag)... Tänker på dig, stora varma kramar, tack för att du delar med dig av allt...

http://isanj.bloggplatsen.se

Maria

15 april 2011 16:20

Ave Isa..! ;) ♥

Kommer nog somna som en stock ikväll. Är helt slut. Det enda som saknas är en mjuk och varm mule - skulle slockna redan nu annars.

Bamsekramar ♥

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Har idag lämnat in nycklarna till min slitna fallfärdiga lägenhet, så nu är jag utflyttad. Men fy fan vad ledsamt, grät när jag stängde dörren och låste för allra sista gången. Den må ha varit ful och skruttig, men perfekt läge, planlösning, stor mys...

Månaderna har gått. Jag har det så bra här i fjällen att tiden rusar iväg. Men det är skönt med tanke på det här "paus-året" pga Covid-19. Kan inte minnas när jag senast hade såhär lite panikångest och ångest. Ingen direkt stress över något. Nu är ja...

Det mesta har kört ihop sig. Men jag hoppas att det ordnar sig ändå till slut. Jag hade läkarsamtal och var mer eller mindre beredd på att få höra att jag är dum i huvet som tror att jag ska klara mig utan att fara till psyk en gång i veckan. Men l...

väntar fortfarande på offert från den "bästa" flyttfirman har handlat lite och skickat paket till mamma för hon fyller snart år gått riktig långpromenad med vovven så nu sover han gott på soffan känner mig så rastlös allt vara snurrar runt på...

allt bara snurrar kan inte förstå att jag ska flytta känns som jag bara hittar på kommer bli mer verkligt när jag får tillbaka nya kontraktet och bekräftelsen på uppsägningen och när själva flytten är bokad   ska på samtal idag har inge...