har ångest så jag dör........ varit i förrådet och hämtat adventsskit.................. tänk, förut såg man fram emot jul på sätt och vis....... nu är det bara jobbigt..............

rädd att migrän är på ingående......... ordet "halo" beskriver ganska fint hur det känns nu............ men jag tillber alla  makter att det bara är spänningshuvudvärk................. för jag orkar inte med migrän nu..........

ska lägga mig en stund i tysthet och mörker.......... men.... då kommer flasharna............

har varit och hämtat allt jag skulle........... nu är jag helt slut..........

känns som att jag kommer spy... har ångest så jag dör............

vaknade kl 3............ för att jag tog propavan för tidigt - för mig........ tyckte att jag hörde en mansröst här inne........... men det måste ha varit i drömmarnas värld eller utanför.... eller ljudboken som spelade i öronen..............

är fortfarande förbannad för igår......... min sk "vän"..........

men skit samma som sagt, idag har jag beställt ett par splitter nya termoridbyxor...... för JAG tänker FULLFÖLJA det här...... PUNKT.

jag har ju ett par överdragsbyxor, men de är inte skodda.... så om jag nu ska lära mig att tex galoppera... så behöver jag känna att jag har lite "fäste" i sadeln... istället för att halka runt..........

ska snart samla mod att gå på toa............ blödde igår igen så jag blev lite rädd...... men jag tror att det är stygnen som börjar försvinna......... de skulle ju göra det på ungefär en vecka.......... och jag är inte lika öm idag............ och det gjorde inte ont igår......... *håller tummarna*

måste gå till posten.... och biblioteket............. bläääh............ tejpa fast bandagen.... IGEN........... börjar bli less på det................... men samtidigt är det bättre än att riskera något...... kirurgen sydde ju inte med stygn som ska tas bort, utan det gick bra med andra....... så jag känner att det förmodligen inte är lika hållbart................. gäller att trycka ihop de feta låren.............

jävla fegis som inte vågar logga in på msn sen! först släpper hon en bomb och sen stoppar hon huvudet i sanden!

undrar om hon tänkt berätta innan flyttkortet skulle komma...

nä, nu skiter jag i det här - hon skiter ju i mig!

Nu är det dags att börja tänka på ridskola inför vt -11. Min fd kursare och "vän", I, skulle börja i ridskola tillsammans med mig. När jag stod och väntade på bussen hem från stallet så smsade jag till henne, för jag har känt på mig att hela det här projektet med ridskola inte är något hon egentligen vill. Men hon lovade ju. Samtidigt vet jag hur mycket hennes - och många andras - sk "löften" är värda... Hon smsade tillbaka för en stund sedan att hon inte vet om hon är kvar i stan överhuvudtaget, för hennes sambo ska ju söka jobb på annan ort. Tidigare har hon sagt att de ska bo kvar så han ska pendla. Men nu ska hon säga upp sig (!) och söka jobb på samma ort som han. Jag fattar ingenting. Hon skyller på att de vill köpa hus och att de inte får lån om hennes sambo inte har fast jobb. Men det kvittar väl var fan man har fast jobb när det är pendelavstånd - ingen har väl nekats lån pga att man pendlar till jobbet!

Men jag börjar ana att det här är någon slags "kris" som hon/han/de går igenom. Kan säga att om jag inte hade räknat med att hon skulle göra något i den här stilen, så hade jag gråtit hjäl mig nu. Men jag tänker inte göra det. Jag har varit hennes disktrasa tillräckligt länge och trots att jag hade ett helvete med mig själv. Nu ska jag fokusera på MIG och att bli så frisk som jag kan bli, och följa MINA drömmar. Någon jävla gång måste det vara MIN tur!

Jag ska fan visa henne! Och hennes jävla sambo som stirrar på mig och behandlar mig som ett UFO när vi ses! Jag ska plugga till ssk, hitta någon som står ut med mig, skaffa barn och allt. Hon ska inte TRO att hon är värd mer än någon annan och att min tillvaro står och faller med henne! Men det är typiskt borgare... eller ja, de som TROR att de är borgare men egentligen inte vet var de är komna ifrån eller var de hör hemma.

Har mailat ridt och sagt att hon ska SKITA I min sk "vän", och sätta in mig i en grupp för nybörjare. För mitt liv kan inte kretsa kring att alltid göra andra nöjda. Jag tänker inte avstå eller offra mer för någon annan. Jag har fått en andra chans här i livet, och inte fan tänker jag kassera den pga någon annan!

Visste knappt var jag var när jag vaknade. Trodde att utetemperaturen var klockslaget och fick panik........ trodde att jag hade missat ridterapin....  Jag ser verkligen ingening utan glasögon.

Kastade soporna på vägen till bussen. Hade tänkt att hämta ut mina jävla vinterskor på posten idag, samtidigt som jag skulle förbi biblioteket. MEN, biblioteket stängde så tidigt så jag insåg att jag inte skulle hinna hem. Imorgon är det sista dagen för att hämta ut boken, så då MÅSTE jag gå dit.

Gjorde inte så mycket i stallet idag. Gjorde iordning och pysslade med två av hästarna. Den nye L och så en av mina favoriter S. L har en helt ny bekantskap, men han verkade vara väääldigt lugn och lydig, men något reserverad mot mig. Älskar hans färger, han ser ut precis som jag föreställer mig att hästarna som användes i skogsbruket förr såg ut. Ett rufsigt troll! Han hade blivit trampad av någon av de andra hästarna för han verkade ha fått en brodd på ena hoven fram, så det blödde en hel del. S ville INTE följa med mig idag, så han försökte smita ifrån mig i hagen. Men han gav upp och följde med när jag gick efter honom och röt i. Jag vet inte vad det är med honom, han har blivit så "hoppig"... "nervig"... När ridt drog vattenslangen över golvet så hoppade han till och blev rädd. Jag fattar inte vad som har hänt. Jag har ridit ut på honom SJÄLV förut. Och han skenade nästan sist jag var ute med honom. Blir så ledsen, för jag förstår inte vad som hänt. Känner mig så förvirrad och jag vet inte vad jag ska göra. Vad KAN jag göra???

Gick till min t. Hon var sen - som vanligt. Jag sa inget, för jag har lagt ner det där. Pratade om allt som hänt, och hon sa att hon förstår om jag känner som om jag vore psykotisk. För det som hände förra veckan var så stort att hon också har svårt att greppa. Kändes skönt att höra, samtidigt som det poppar upp en massa frågor i skallen.Tog bussen efter att jag mellanlandat hemma efter terapin och for och handlade. Självklart blev det fel på maxis server, så det gick inte att checka ut. Stod i kö i 200 år och just när jag började plocka upp varor på bandet så startade de om datasystemet så att det började fungera igen. SKITKUL. På vägen hem visste jag inte om jag skulle satsa på att byta buss så att jag kom hem tidigare och inte behövde gå så långt, men jag struntade i det. Det visade sig vara fel beslut. Helt plötsligt har de kommit på att de ska skrapa av vägarna vid universitet och sjukhus - mitt i rusningstrafik. Hade kommit hem minst 15 min fortare om jag bytt buss. Jag fick i alla fall en promenad... för att se det från den minst mörka sidan. När jag kom hem ligger en jävla lapp på golvet - det ska komma en sotare och göra rent i ventilationen i badrummet någon gång på fredag mellan kl 7:15 och 15:30. JÄÄÄTTEKUL. Jag kan INTE vara hemma då, och jag måste ju städa innan också, eftersom hela lägenheten bara fått vara och förfallit nu när jag varit nyopererad. Skulle jag veta att de håller sig till det som det är sagt att de ska göra så är det inte lika jobbigt, men jag vet att de kan rota i och göra allt möjligt om man inte är hemma... Som den gången när en karl var här och skulle fixa något i köket, och jag låste in mig och kaninerna i sovrummet och sa att jag inte var hemma och att kaninerna är luktkänsliga. Han försökte öppna dörren till sovrummet, och när inte det gick så gick han in på toa och pissade. Spolade utan att tvätta händerna. Jag höll på att dö där jag låg i sängen. Det är för i helvete MITT badrum! Blir så jävla äcklad. Kanske fjantigt, men för mig är det jättekänsligt. Får man förtroendet att gå in med huvudnyckel i en annan människas lägenhet så förväntar jag mig att det enda som sker är att arbetet utförs. Inte fan tänker jag typ bjuda på fika framför tv:n och låna ut mitt badrum till en vilt främmande gubbe.

jag dör av ångest..... skakar...... tagit stes........... ska få mer stes imorgon.........

jag tror aldrig att jag kommer kunna leva utan stes....... jag tror inte att jag kommer behöva ta någon - om allt "ordnar sig" - men rädslan att vara utan utväg är för skrämmande..... det är precis som personalen på psyk konstaterade sista gången jag var inlagd; jag är psykiskt beroende av stes....... inte fysiskt.. för då skulle jag aldrig ha kunnat spendera en sommar själv utan att knappt ta någon stes alls..........

vill bara skrika........ är så ensam....... och rädd.........