det enda konstruktiva jag gjort idag...........

jag vet, jag är fjantig...... barnslig.... normala människor gör inte såhär..... utan de köper ett "vuxenkort" i en affär.......... men inte jag inte...........

avdelningspersonalen på kvinnokliniken ska få det här........ det blev lite cp färger av akvarellen när jag scannade den...... men, men........ det syns väl lite iaf.............

Skulle ta upp hembakt pizza ur frysen och hetsäta. Tog fram en låda, satte in den i micron och sen satte jag mig framför tvn. Gick och tittade till lådan och tog ut den. Luktade inte pizza. Luktade sött. Syltaktigt. Då inser jag att jag lyckats med bedriften att VÄRMA DE HALLON SOM JAG SKULLE HA NÄR JAG BAKADE EN TÅRTA!

Den här tårtan har jag siktat på hur länge som helst. Har tagit 250 år att hitta recept på tårtbotten utan ägg, för jag hade tänkt att gå förbi "min" gamla avdelning på psyk och tala om för "min" personal att jag FICK hjälp på gyn. Och en av ssk som jag räknar som "min" är hyperallergisk mot ägg, så jag har planerat allt in i minsta detalj. Plockat hallonen SJÄLV för att de inte skulle innehålla salmonella eller ha råkat varit i kontakt med ägg.

Och nu - nu när det finns anledning att baka tårtjäveln - ja, då kokar jag sönder skiten i micron!

JÄVLA KLANTARSEL!!!!!

Ångestkarusellen har åkt runt nästan hela natten... fortsätter.. håller fortfarande på.... Är så rastlös.. har en massa energi.. tyvärr... och den blir till ångest.... och flashar.. kraftiga flashar.... Råkade ta i en hårsnodd imorse igen.. och det är som att få ett så kraftigt slag att jag åker både genom tid och rum tillbaka till de gånger "han" satte mina händer vid sänggaveln.... Jag vet att jag måste lära mig att hantera att vara i de stunderna.. så att jag kan bearbeta det... men både kropp och själ skriker nej... Det är inget jag styr över... Har fått höra att jag ska försöka stanna kvar i känslan, på platsen, för att kunna som sluta fred med mig själv och minnesbilderna... men jag klarar inte det... Jag är inte tillräckligt stark... så jag bara flyr... Skulden och skammen gör allt ännu värre.. Skulden över att jag inte sa nej.. uttalade ordet nej... och i det här fallet att jag inte bara tog bort händerna... Jag visste att det var fel.. ända från början.. oavsett att jag först inte förstod vad han gjorde.... Och.. om jag var den första.. så hade så många andra skonats om jag bara sagt nej.... Skammen... den bär jag för alltid... vill inte att någon ska titta på mig.. ta i mig... för jag är så smutsig... Jag visste bättre.. men jag gjorde ingenting.. ingenting... Så länge ingen visste.. så kunde jag kompensera det smutsiga jag tryckt undan med att vara duktig i skolan... men.. när det inte längre räckte.. så rasade allt över mig....

Och nu vet jag inte vad jag ska tänka eller känna.. om jag ska hata "honom".. tycka synd om "honom" för att "han" måste ha varit sjuk.. inte mått bra... och.. kanske.. fick min icke-reaktion honom att fortsätta... Har man då rätt att hata "honom"... Och.. har jag rätt att hata världen.. för att ingen såg.. alla bara tittade bort... De visste att jag inte var som andra.. men.. ingen visste... eller grävde... Å andra sidan kanske det var tur.. för jag hade nog tagit mitt liv om någon fått veta vad jag gjort... inte sagt nej... Har funderat mycket på det här.. länge... Min högsta önskan som barn var att bryta ett ben eller något annat.. så att någon SÅG mig... och på sjukhus ska det finnas snälla människor... som tar hand om... Men det var också min största skräck.. för de skulle hata mig.. inte vilja ta i mig om de fick veta vad jag gjort... De skulle se det på mig.. och berätta för mina föräldrar... så därför har jag "aldrig" varit sjuk.... Jag visste inte om vad jag förträngt.. men jag var så rädd att någon skulle se mig... Låter så dumt, jag vet.. men.. det var verkligen en längtan blandad med skräck....

Vet när jag hämtade krocketklubborna.. låtsades att jag brutit ett ben... och hoppade runt på klubborna som om de var kryckor.... Pappa var så förbannad på mig... inget fick ju synas att det var använt... man ska vara rädd om sina saker.. Han slog mig.. men jag fortsatte hoppa runt en annan dag... och så gick det runt, runt... tills dess att mamma plockade undan krocketgrejorna...

Kan man vara arg och besviken på världen för att man aldrig blev sedd.. aldrig hjälpt.. trots att man inte hade klarat av det....

Jag har levt hela mitt liv på helspänn... i skräck.. ständig flykt... och jag är så trött... så trött.. Inte att undra på att min mage var trasig redan som barn.. och har följt mig och blivit en del av mig... och att musklarna ständigt är spända till maxgränsen... Jag vet inte vad trygghet är... säkerhet.. Jag fick uppleva det under en kort tid med min korridorsgranne... men.. sen försvann ju det också... så.. vad är egentligen trygghet.. tillit... och hur vet man att det varar....

Inget varar för evigt..... förutom all skuld och skam... och ensamhet..

orkar inteeeeeeeeeeeeeeeeeeeeeeeeeee

jag dör

en hel jävla söndag imorgon också

en SÖNDAG

och sen då???

jag bara sitter eller ligger och ser till att bandagen sitter kvar

jag klagar inte eller gnäller inte det minsta på att jag fått göra de här ingreppen

det är inte det

det är bara all jävla ångest och flashar

jag är van vid att kunna GÖRA något, göra ett avbrott - eller åtminstone försök till avbrott - genom att göra något helt annat

och nu kan jag inte det

ångesten äter mig inifrån

jag har larver, likmaskar, som krälar inuti mig och äter mitt äckliga kött

och inte kan jag träna heller

blir bara fetare och fetare

och ju mer av mig det finns, desto mer smuts ryms det i mig

man kan undra om jag var full när jag skrev sista inlägget........ men det var jag inte........... bara trött och ångestfylld...........

mår så jävla dåligt.......... vill bara skrika och gråta......... är så ensam..........

antar att det är all energi som är lagrad inuti och som inte får utlopp.......

måste i alla fall kasta på mig några kläder och gå ner till förrådet och hämta pellets till kaninerna........ stackars dem.... de har inte varit ute på en vecka............ men.... kanske kan jag släppa ut dem ikväll......... strunt samma om det blir skitigt på golvet...... de måste ju få leva!

fick hjälp på apoteket......... självklart av TVÅ personal.............. jag höll på att dö... samtidigt som jag kände att "skit samma, jag orkar inte bryta ihop"..........

och när de stoch och dividerade om vilken elastiska binda som är bäst så bröt jag in och sa helt enkelt att jag opererat båda låren och inte hade några klämmor med och att bandagen lossnar så fort jag rör mig........ fick ingen reaktion, så jag sa som det var - att jag tagit frystejp nu så att det inte skulle ramla av......

- Du har väl inte tejpat med sådan tejp på huden?! Det kan ju ge eksem!

självklart svarade jag NEJDÅ DET HAR JAG INTE

........men SJÄLVKLART så hade jag gjort det... som ett rutnät så att skiten satt fast både upptill och nertill PÅ HUDEN........ vad fan spelar lite ev eksem för roll jämfört med att tappa tryckbandagen, riva upp stygnen och blodet sprutar..............

herregud........ kan inte folk tänka ETT steg längre.......... alla har inte anhöriga eller andra alternativ, utan man får improvisera för att överleva!

har i alla fall beställt självhäftande gasbinda på apoteket på nätet.... för de "hade ju aldrig hört talas om att det fanns 8cm bred sådan"............ ...och den snutt jag hade kvar är KÖPT där.......... *suck*

nu xkz jzg kolla på film......... verklighetsbaserat drama i tv3....... gillar den sortens filmer.......

jag säger bara FY FAN för apoteksbesök...........

det jag skulle ha fanns inte........

köpt godis ur en automat på vägen hem....... så nu ska jag lägga mig och dö...........

nu skriker jag fan snart rakt ut!

jävla skenheliga människa! IDIOT! om du inte bryr dig så LÅTSAS inte bry dig!

*HANDLAR INTE OM NÅGON SOM LÄSER HÄR*

"åååh hur är det idag" och blablabla

"skaffa msn så vi kan hålla kontakten"

och sen "jag glömmer bort att logga in om jag ids slå igång datorn"

GAAAAAAAAAAAAAAAHH!!!

jag måste skaffa mig nya vänner i den här stan för det här funkar INTE

jag är så less så jag spyr snart!

ska gå till apoteket idag

blir intressant.....

får se hur mycket bandage som sitter kvar när jag kommer dit

...och när jag kommer hem........