K från stallet ringde. Hörde direkt att något var fel. Så säger människan att A har sparkat armen av henne så ridningen är inställd ikväll för hon sitter på akuten. Men jag får fara dit och hälsa på hästarna i alla fall om jag vill.

Klart som fan att jag inte gör det. Tänker inte vara en extra börda. Jag känner henne och hon vill ha kontroll på allt, så oavsett hur mycket hon än litar på mig så vet jag att det skulle vara en påfrestning omedvetet. Frågade istället om hon ville att jag kom till henne på akuten, för jag hörde i varje stavelse hur ont och hur ledsen hon var. Men hennes man skulle precis komma, så hon sa att det inte behövdes. Känner mig så jävla MAKTLÖS och HJÄLPLÖS. Och så är hon så envis......... ....precis som jag.........

Hörde hur jävla ont och hur ledsen hon var. Och är. Och det finns inget jag kan göra. INGET. Hon var helt gråtfärdig och det finns inget jag kan göra för att hjälpa henne. Det gör mig helt gråtfärdig.

Har smsat henne och sagt att om hon behöver min hjälp med något - vad som helst - så är det bara att hon hör av sig. Hästarna måste ju skötas och så har hon ju hundar som måste ut och gå, osv. Hon har ju sin man, men ändå. Jag har ju ändå inget viktigt för mig. Mailat min  t och berättat, för annars hade jag farit till akuten i alla fall......... Hon är ju min vän, inte bara en ridterapeut eller ridlärare. Vill vara hos henne och försöka ge den lilla tröst jag kan. Kommer inte kunna vila förrän jag fått träffa henne, fått se henne och krama om henne.....

Herregud.... A's hovben som inte läkt.... men han är inte halt längre... Så han ska gå på korta promenader för att få igång blodcirkulationen, för då kan det läka. Men gud vet vad som hänt idag.

Stackars älskade människa........   

jag ORKAR INTE LEVA SÅHÄR LÄNGRE
om inte ätstörningsenheten kan hjälpa mig så ger jag upp
kan inte hålla på såhär
och jag kan inte sluta
JAG ÄR SÅ JÄVLA DUM
det är ju bara att göra
ändå gör jag samma sak om och om igen
en gryta potatismos - för att bli av med all potatis
jag äcklar mig själv
hela munnen full, bara sväljer
magen blir överfull, mår illa
skyfflar in ändå
är bara så jobbigt
lika bra att få det överstökat
och så en karta laxertabletter på det
 
tror inte att de kan hjälpa mig om jag ska vara ärlig
jag vill ju inget hellre än att sluta med det här
men jag kan ju inte
är livrädd
fullkomligt vettskrämd
så mycket skam
 
och som grädden på moset kommer alla flashar
känner mig äcklig och full i magen av all mat
och så blir det tusen gånger värre av alla bilder
från övervåningen hemma hos dem
på golvet i mitt lila rum
i hans epa-traktor
ser hans blick överallt
sådär glittrande elak
lömsk
sitter i deras kök med *hans syster* och hennes mamma lagar mat
han kommer in dit och skriker och lever om
jag är livrädd
han slår till *sin syster* på överarmen med sin knytnäve
hennes mamma ber honom sluta
då slår han henne istället
står där och hoppar som en jävla boxare och slår och slår
hans mamma skriker och blir tårögd
håller upp armarna som försvar och skriker att hon ska tala om för hans pappa vad han gjort om han inte slutar
han bara skrattar
står och slår en stund till och så går han och tränar på övervåningen
jag vill bara hem
bort
och så ut i hagen hemma hos oss
leker "krig"
jag springer så fort jag kan
vill bara gömma mig - från alla
slippa för en enda jävla gångs skull
men han hittar mig
har sina *förenings*-byxor på sig
svart, gult och vitt är deras färger
han har inte jackan på sig som hör till
som om det skulle spela någon roll
jag ligger i ett buskage och andas knappt
det är ett bra gömställe, egentligen
tillräckligt bra för att han ska få det han vill
jag känner bara smärtan
tittar bort
kan inte röra en muskel
inte ens en jävla tå
jag lämnar min kropp som vanligt
och sen har inget hänt
 
mår illa
så jävla illa
känner hans fingrar treva runt
händer
allt
och jag kan inte röra mig
inte här där jag är nu
för jag försvinner från nutiden
den text jag skriver skriver fingrarna av sig själva
jag är inte här
jag är inte i min kropp
det är jag aldrig, förutom när jag gick i ridterapin
 
så fortsätter karusellen att snurra
den ena bilden leder till en annan
och jag orkar inte
jag klarar inte det här
törs inte jobba med det här själv för det slutar aldrig
det blir bara värre och värre
men det blir tyngre och tyngre att andas när jag bara trycker ner allt

önskar att jag bodde någonstans på landet så att man bara kunde skrika rakt ut så länge som jag skulle behöva

gå ut i skogen för att lugna sinnet

sköta om djuren för att få ro

mardrömmar och drömmar............

logger in

skriver

raderar

skriver

raderar..........

mår så jävla dåligt

hittade en sänggavel på blocket som ser likadan ut som min gamla som jag hade när jag var barn

den som "han" lyfte upp mig på

mår illa

har hetsätit - igen

tagit laxertabletter - igen

jag är hopplös

tagit stesolid för att inte göra något idiotiskt

måste hjälpa

JÄVLIGT SNART

mailade min t igår.... minns inte om jag skrev det här..........

ett äckligt, smutsigt mail..................

hon tog emot det på ett bra sätt i alla fall........ mailade tillbaka till mig........

jag vågade nästan inte öppna mailet....... men det gick ok.......... även om jag fortfarande skakar och mår illa av ångest.........

det är en fin dag idag......... träden är inbäddade i rimfrost........ solen når nätt och jämt genom de tunna molnen......... och små, små iskristaller virvlar i luften.........

...och här ligger jag och orkar ingenting..............

och ingen har ringt om att komma och titta på min lägenhet........ ev intresserade kan ju drömma om att de kan höra av sig på torsdag eller fredag..... utan LITE framförhållning borde de väl ha.........

är så trött.......... sååååå jävla trött............

känns som om jag inte sovit inatt....... och visst, på sätt och vis har jag inte det heller........ somnade och vaknade efter någon timme och var klarvaken.... hade inte tagit nattmedicinen..... vill ju helst vara utan den...... men jag tog den då......... sen var det bara att vänta........... försöka uthärda ångestvågorna tills dess att medicinerna kickade in.........

.....tills dess att folk gjort mos av mig............. man kan fan inte ens öppna käften eller skriva någonting utan att folk ska gnälla..........

SKAFFA ETT LIV FÖR I HELVETE !!! OCH FRAMFÖRALLT - EGNA ÅSIKTER !! ELLER ÄR DET FÖR SVÅRT ATT TÄNKA SJÄLV???????

barn är barn och det kommer de alltid att vara!!!! och oavsett ålder och plats så har vi ALLA ett ansvar som medmänniska!! eller har det gått så långt att vi numera till och med skiter i barn som far illa???????

"jaha, där blev ett barn indraget i ett buskage och blev våldtagen, men det är ju inte mitt ansvar utan föräldrarnas ansvar".......... (????????????????????????????????)

VAD FAN HÄNDER MED DEN HÄR VÄRLDEN???????

(OBS har inget med bloggen eller någon här att göra)

Har varit hos min t......... pratade om... övergreppen........ Jag satt och körde in höger pekfingernagel i vänsterhanden mellan tummen och pekfingret... för annars hade jag inte kunnat hålla ihop....... då hade jag fått panikångest som aldrig hade slutat..... trots att jag tog stesolid innan.......

Jag berättade lite om hur lite av det gick till......... Höll på att kräkas...... Tårarna forsade........... Kunde inte se min t i ögonen för jag skämdes så............ Pratade om..... kroppen....... att den kan... reagera...... utan att man vill.......... och det gör allt så fel... och man hatar sig själv ännu mer och man känner ännu mer skuld och skam......... Och på ett sätt lärde jag mig ganska fort att smärta och det som känns fel.... är rätt..... Rätt för mig.............. Jag ville inte...... jag hade hellre dött... men det som hände var rätt åt mig........ Sedan dess har jag fastnat i att skada mig... på olika sätt......... Är det fel så är det rätt - för mig........ och allt går precis hand i hand med min aggressiva pappa........

Jag försvann från nuet där jag satt.... började berätta om min pappa........ och hur han var till vardags....... Min t frågade om han verkligen skrek så till mig.... "jag ska randa röven på dig ungjävel".... för man skriker inte sådant till sina barn......... och när jag sa att han gjorde det... och att han alltid var knallröd i ansiktet då... och bet ihop tänderna och nästan visade dem som ett rovdjur morrar åt sitt byte... så brast det för mig............. Berättade om min gran....... den stora granen på tomten som jag klättrade upp i oavsett årstid och väder......... satt där i höststorm som sommarsol............ Det var den enda plats som ingen.... INGEN.. kunde komma åt mig......... Där var jag trygg...... det var den enda platsen..... Och satt jag bara där tillräckligt länge så hade pappa lugnat ner sig lite och min mamma lovade att han inte skulle slå mig.... så då kunde jag klättra ner och äta min middag............

Det gick i alla fall inte hål på huden så att det blöder där jag körde in nageln i huden på handen...... så... jag har ju inte skadat mig....... typ......... Nu börjar det knastra i axlar och nacke... för jag har varit på helspänn........ Behöver verkligen ridterapi........... Ögonen svider.... en tår faller då och då....... och jag är så trött..... helt utmattad.......

det här funkar inte

ska inte vara hos min t förrän om en timme

vill inte gå dit, inte stanna här, inte göra någonting, inte inte göra någonting

vill bara bort

kan inte andas

MIN VARDAG  

jag kontaktar min t och talar om att jag inte orkar mer: 

min t är upptagen:

jag mår skit:

men min t är upptagen med annat (fm + em = obligatoriskt kaffe):

jag försöker be om hjälp:

men min t är fortfarande upptagen:   

jag blir förtvivlad (..som om jag inte redan var det...):

meeeeeen min t är upptagen:

jag vet inte vad jag ska ta mig till:

och min t är upptagen med andra patienter:

jag blir förbannad och undrar vad som hände med vårt sk "kontrakt":

min t sitter lugnt och stilla på sitt rum och arbetar:

till slut är jag så desperat att jag bara skriker rakt ut:

och min t är upptagen, tänker att jag ju klarat så mycket nu så det är lugnt:

klockan går och arbetsdagen är slut för min t:

hon far hem till sina nära och kära:

jag överväger att skjuta skallen av mig:

och min t är glad för att ha gjort ännu en arbetsdag:

...medan jag dör mer och mer: