Min fd kursare som jag släpade genom 2½ års civilingenjörsstudier har hört av sig ikväll. Hon smsade. Kändes lite trevligt först. Hon kanske ville fara på stan imorgon, bara hon och jag typ - en tjejdag för en gångs skull. Men som vanligt är det bara "nyheter". "X har fått jobb i X och vi ska flytta dit!"... "Vi kom på att vi skulle förlova oss!"......... och så det som kom nu "Vi har köpt hus och flyttar i juni!".

Alltså, jag missunnar dem ingenting. Absolut ingenting. MEN - det vore ju trevligt om hon  kunde höra av sig någon gång mitt emellan alla dessa stora nyheter. Gå ensamma på stan och kolla på skor. Gå på bio. Åka skridskor eller skidor. Vad fan som helst. Ett enkelt "Jag tänker på dig" skulle betyda SÅ JÄVLA MYCKET. Men istället får jag erbjudande om att vara hennes svans och packåsna när hon ska på stan, och hennes pojkvän/sambo/fästman/whatever MÅSTE följa med och "skydda henne". Så har det varit ända sedan jag berättade min hemlighet för henne. Så jag frågar mig - skydda henne från VAD???? MIG??? Bara för att hon - och han - vet mer om mig nu så innebär ju inte det att JAG är förändrad! Jag är fortfarande JAG!!!!! Han står och glor på mig som om han överväger huruvida jag är som Anna Lindhs mördare eller ej, och vad han behöver göra för att övermanna mig. Och det gör mig SÅ JÄVLA LEDSEN. Och rädd.

Ångrar att jag berättade något. För då hade jag kanske sluppit att bli bemött såhär. Har inga som helst problem att spela teater, för det är jag så van vid. Jag försökte bara få henne närmre mig genom att berätta, eftersom jag redan känner henne utan och innan. Hon har alltid kommit till mig när det varit något. Som när hon var på vippen att bli våldtagen. Hon kom till mig kl 4 på morgonen och var helt förstörd. Och jag tog hand om henne. Satt hos henne, pratade med henne, lyssnade, gav råd........ Det var jag som tog hand om henne, tog reda på info, skötte hennes labbar, osv, när hon trodde att kondomen spruckit och var rädd att hon skulle bli gravid...... och dum som jag är så hoppas jag VARJE GÅNG att en dag få NÅGOT tillbaka. Jag vill inte hoppas, men jag törstar efter det sååååååååå mycket att jag inte kan låta bli.

Nu ska jag ge ninisarna sin nattmorot och släcka ner och dö tills imorgon. Tappade bort min stilnoct imorse och har fortfarande inte hittat den. Har ju fler, men då måste jag hålla på och gå igenom mina "förråd". Retsamt.

 

Marie

2 april 2011 19:34

Så himla trist när det blir så....när man bara ger och ger....och inte får något tillbaka...eller bara lite "smulor" som kastas till en! Som du säger, "följ gärna med mig och shoppa...gärna två steg bakom mig....och bär gärna mina påsar". Usch! Eller "Hjälp mig när jag har problem,men snälla kom inte till mig med dina"! Dubbel Usch! Och där står man som en åsna...med långa öron och dum blick! Tre X Usch!
Stor Kram

http://lealpre

Maria

2 april 2011 20:00

Ja, och dum som jag är så hoppas jag av ren "törst" att "den här gången blir det annorlunda". Men i och med att jag börjat lära mig sätta gränser så har det nog blivit bättre. Glömmer aldrig när vi hade sprungit hela stan runt på hennes "uppdrag" och så blev hon som vanligt "trött och hungrig"... det är det hon kör med.. Så råkade vi stå bara 10 m från en busshållsplats, och jag sa "ok, vi far väl hem då". Och så kom "min" buss precis och jag ropade bara hejdå, log och klev på... Och så visade det sig att hon inte kommit hem förrän långt senare. Alltså, jag VET att det är fult att vara skadeglad.. men å andra sidan så dog hon ju inte av att få stå och vänta - och dessutom frågade jag om hon inte ville ta "min" buss en bit på vägen och byta, eller om hon kunde gå en bit. Tänkte att vi kunde umgås lite då liksom. Men nej, det kunde hon inte. Så då fick hon stå där med alla sina kassar och vänta på "sin" buss.....
Karma...?

Stor kram tillbaka!

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Har idag lämnat in nycklarna till min slitna fallfärdiga lägenhet, så nu är jag utflyttad. Men fy fan vad ledsamt, grät när jag stängde dörren och låste för allra sista gången. Den må ha varit ful och skruttig, men perfekt läge, planlösning, stor mys...

Månaderna har gått. Jag har det så bra här i fjällen att tiden rusar iväg. Men det är skönt med tanke på det här "paus-året" pga Covid-19. Kan inte minnas när jag senast hade såhär lite panikångest och ångest. Ingen direkt stress över något. Nu är ja...

Det mesta har kört ihop sig. Men jag hoppas att det ordnar sig ändå till slut. Jag hade läkarsamtal och var mer eller mindre beredd på att få höra att jag är dum i huvet som tror att jag ska klara mig utan att fara till psyk en gång i veckan. Men l...

väntar fortfarande på offert från den "bästa" flyttfirman har handlat lite och skickat paket till mamma för hon fyller snart år gått riktig långpromenad med vovven så nu sover han gott på soffan känner mig så rastlös allt vara snurrar runt på...

allt bara snurrar kan inte förstå att jag ska flytta känns som jag bara hittar på kommer bli mer verkligt när jag får tillbaka nya kontraktet och bekräftelsen på uppsägningen och när själva flytten är bokad   ska på samtal idag har inge...