gick igenom hurtsen till mitt skrivbord

var tvungen att göra det och sortera, för det var så rörigt att alla lådor inte gick att stänga

satt där och sorterade pennor

lite nostalgiskt; är ju så länge sedan jag pluggade

så fick jag syn på ett litet vitt papper

pulsen steg

såg precis ut som de "papper" som rakbladen förvaras i

men jag har ju rensat ut alla

alla rakblad och alla tabletter och skit

plockar upp det vita pappret

tänker att det måste vara en "kom ihåg"-lapp som ramlat ner och försvinnit

men det var hårt

mer och mer panik

vek upp pappret

och där var det

ett rakblad

ett splitter nytt rakblad

kände på det med fingrarna

vasst

vasst och skönt

fick panikångest och slängde ner det i lådan igen

tog stesolid och rusade därifrån

kan inte kasta det

klarar inte det

jag trodde i min dumhet att det här var över nu

det har gått över två år, två och ett halvt ungefär - tror jag

jag har alltid vetat att jag kommer känna suget

men jag trodde att jag kunde hantera det bättre än såhär

rakbladet skriker på mig

ropar från den stängda lådan i sovrummet

kan KÄNNA hur jag tar ur det ur det vita pappret

hur det känns i fingrarna att hålla i det

och pressa det mot huden och dra

kan känna lyckoruset

djupandningen som kommer av sig själv då

avslappningen

friden

blodet som rinner

det renar mig

släpper ut smutsen och allt jobbigt

saknar rakbladen som fan

jag visste inte det

längtan har jag ständigt

men inte saknaden på samma sätt

i och med ridterapin försvann behovet

nu är den slut för alltid

och jag kan inte hantera ett jävla rakblad i en låda

vad gör jag nu.......???

kan inte berätta för min t

hon tror att jag kommit så långt

det trodde jag ju själv

MEN DET SLITER OCH DRAR I MIG SÅ IN I HELVETE

SE HUDEN DELA PÅ SIG

KÄNSLAN AV ATT SKAPA EN RAVIN

STÖRRE OCH STÖRRE, DJUPARE OCH DJUPARE

OCH DEN RÖDA FLODEN SOM BARA BLIR STÖRRE

FLYTER MED MER KRAFT ÄN EN FORS

skär jag mig nu så skär jag tills jag dör

så jag kan inte göra det

jag vill

gudarna ska veta att jag vill

och ändå vill jag inte

jag ska inte

men jag önskar att jag kunde ändå

förlåt

jag vet vad jag måste göra - trots allt

måste berätta för min t

göra som jag gjort så många gånger förut

droga ner mig, kasta mig över rakbladet och stoppa ner det i handvänskan

och så ge det till min t

gråta tills ansiktet är söndertrasat

 

Isa

3 april 2011 15:51

Gick det bra, alltså stod du emot och fick ut skräpet ur ditt hem?
Kan riktigt känna hur det drar i dig när jag läser dina ord, du är så himla stark som klarar att stå emot. Har undrat så många gånger varför destruktiva krafter/begär/beteendemönster är så djävla kraftfulla? Jättelätt att halka in i skit, hur svårt som helst att ta sig ur det och nästan svårare ändå att hålla sig borta från det...

Hoppas att du gjorde som du skrev, i vilket fall: Mega kram till dig!

http://isanj.bloggplatsen.se

Maria

3 april 2011 22:01

Har inte gjort något än... Rev ner skrivbordet istället så nu är det isärplockat... Började skriva mail till min t.. men raderade det......
Vet inte hur jag ska få ut skiten.. Har inte vågat öppna lådan där det ligger, om jag ska vara ärlig......... :S
Förr när jag skar mig och "slutade" gång på gång, så hade jag ett knep.... Jag rotade nämligen i soppåsen efter rakbladen (som då bara var typ "torrskräp" i eftersom jag bodde i korridor) om jag fick sug.. vilket ju kändes jävligt patetiskt... Men jag har den konstiga men behändiga förmågan att kunna "lura mig själv".... Så jag knöt ihop soppåsen men lämnade en liten öppning... så satte jag på mig ytterkläder och skor... intalade mig att jag "bara skulle gå och kasta skräpet"..... och så vräkte jag ner alla rakblad jag hade och lade benen på ryggen ut och nerför trappan och till soprummet, och slängde påsen så långt bort i containern som det bara gick.....
Låter helt sjukt..... :'(
Men nu.. nu vet jag inte vad jag ska göra... Satsa på att lämna det till min t kanske..... Hon har tagit emot hundratals rakblad tidigare.... men den där skammen.. att komma dit nu igen... med samma skit som för så länge sedan... Ja, jag vet inte...
Tack för kramen - den behövs! Kramar hårt tillbaka!

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Har idag lämnat in nycklarna till min slitna fallfärdiga lägenhet, så nu är jag utflyttad. Men fy fan vad ledsamt, grät när jag stängde dörren och låste för allra sista gången. Den må ha varit ful och skruttig, men perfekt läge, planlösning, stor mys...

Månaderna har gått. Jag har det så bra här i fjällen att tiden rusar iväg. Men det är skönt med tanke på det här "paus-året" pga Covid-19. Kan inte minnas när jag senast hade såhär lite panikångest och ångest. Ingen direkt stress över något. Nu är ja...

Det mesta har kört ihop sig. Men jag hoppas att det ordnar sig ändå till slut. Jag hade läkarsamtal och var mer eller mindre beredd på att få höra att jag är dum i huvet som tror att jag ska klara mig utan att fara till psyk en gång i veckan. Men l...

väntar fortfarande på offert från den "bästa" flyttfirman har handlat lite och skickat paket till mamma för hon fyller snart år gått riktig långpromenad med vovven så nu sover han gott på soffan känner mig så rastlös allt vara snurrar runt på...

allt bara snurrar kan inte förstå att jag ska flytta känns som jag bara hittar på kommer bli mer verkligt när jag får tillbaka nya kontraktet och bekräftelsen på uppsägningen och när själva flytten är bokad   ska på samtal idag har inge...