Snart är det midnatt. Snart är helgen över. Står jag ut i 10 min till så överlever jag den här helgen också.

Har en massa flashar hela tiden. Kan se hur "han" tittar på mig. Skrattar. Den där blicken. Och sen. När ingen annan finns i närheten, för att jag för tusende gången var så jävla dum att jag bara följde med. Han tog tag runt min handled och jag följde bara med. Avstängd. Som en robot. Vi ska leka kurragömma. Har bestämt att man bara får gömma sig på tomten. Sommar. Han kliver mellan taggtrådarna och ut i hagen. Tar min handled igen och jag kryper under. Är för liten för att kliva mellan. Han går mot kojan. Buskaget som jag och en grannflicka lekte i tidigare. Men han viker av ner mot dammen. Backe och så enar som skyler. Det hade inte behövts något insynsskydd, för man kan inte se dit från vår tomt. Trycker ner mig i gräset. Jag säger inget. Förstenad. När han hukar sig så försöker jag resa mig upp. Han tar tag i mig och trycker ner mig. Jag gör inget motstånd. Min kropp är död. Hjärnan dör. Han behöver inte hålla fast mig, men gör det ändå. Som en del av en ritual. Han drar ner mina kläder. Fingrar med ena handen. Ler. Sen smärta. Bara smärta. Som att spricka sönder inifrån. Hör och känner hans andetag mot min hals. De grönaktiga ögonen ser arga ut. Djuriska. När han är klar samlar jag upp de smulor som finns kvar av mig och drar upp trosor och byxor. Reser mig inte förrän han säger till mig. Skaver. Svider. Men jag raderar det. Raderar allt. Gömmer så långt bort och så långt in som det bara går. Smyger tillbaka men tar en annan väg genom taggtrådsstängslet. Grannhuset är ett sommarstugehus där det för det mesta aldrig är någon, ens på sommaren. Snåljåpen från Danderyyyyyyyd har sparat de gamla tegelpannorna och de står uppställda mellan två stora granar. Han talar om för mig var jag ska smyga iväg, och så skiljs våra vägar. Får höra att vi "fuskat", han och jag. För vi fanns inte där förut, så vi måste ha varit ute i hagen. Men nej, jag minns inte. Det har ju aldrig hänt. Så jag har inte varit ute i hagen. Fastän att jag vet det. Blod när jag till slut måste gå och kissa. Syns i trosorna. Och det svider så in i helvete att jag hellre skulle dö än att kissa, men jag har hållit mig så länge jag bara kan..Och hur och varför dö för något som inte hänt. Aldrig hänt. Fastän att det aldrig tar slut.. Mamma har vittvätt ligger i tvättmaskinen som hon ska starta nästa morgon. När de andra ser på tv tassar jag dit och gömmer trosorna längst in bland smutstvätten.

Ingen ser. Ingen hör. Pappa bara skriker och slår. Och jag drömmer om att bryta eller bli förlamad i båda benen. För på sjukhus hjälper de människor. De hjälper barn. Men skulle de se mig så skulle de lätt kunna läsa vad jag gjort. Därför måste jag hålla mig borta därifrån till varje pris. Men drömma och fantisera kan man. Men jag vet inte vad jag behöver tröst och hjälp för, för allt är begravt inuti mig som en omärkt grav. Den bär inget namn. Den finns inte. Ingenting finns. Inte jag heller. Jag är bara en robot. En smutsig, äcklig liten barnahora som pappa skulle slå ihjäl om han fick reda på vad jag gjort.

förlåt

Nu vill jag dö. Dö. Mår så illa. Orkar inteeeeeeeeeeeee

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Har idag lämnat in nycklarna till min slitna fallfärdiga lägenhet, så nu är jag utflyttad. Men fy fan vad ledsamt, grät när jag stängde dörren och låste för allra sista gången. Den må ha varit ful och skruttig, men perfekt läge, planlösning, stor mys...

Månaderna har gått. Jag har det så bra här i fjällen att tiden rusar iväg. Men det är skönt med tanke på det här "paus-året" pga Covid-19. Kan inte minnas när jag senast hade såhär lite panikångest och ångest. Ingen direkt stress över något. Nu är ja...

Det mesta har kört ihop sig. Men jag hoppas att det ordnar sig ändå till slut. Jag hade läkarsamtal och var mer eller mindre beredd på att få höra att jag är dum i huvet som tror att jag ska klara mig utan att fara till psyk en gång i veckan. Men l...

väntar fortfarande på offert från den "bästa" flyttfirman har handlat lite och skickat paket till mamma för hon fyller snart år gått riktig långpromenad med vovven så nu sover han gott på soffan känner mig så rastlös allt vara snurrar runt på...

allt bara snurrar kan inte förstå att jag ska flytta känns som jag bara hittar på kommer bli mer verkligt när jag får tillbaka nya kontraktet och bekräftelsen på uppsägningen och när själva flytten är bokad   ska på samtal idag har inge...