Gick en kortare väg till terapin imorse.. eftersom jag har ont.......... Var livrädd att träffa någon gammal medpatient....... men det gjorde jag inte..............

Min t började med att prata om någon föreläsning hon varit på.... om vad som är "normalt".......... och jag bara satt där och försökte se intresserad och brydd ut.... fastän att jag skrek och klöste sönder mig själv inifrån.................

Jag satt och funderade på om jag skulle säga något..... eller om jag bara skulle vara tyst........ För om jag började säga något så skulle tårarna komma... och till slut skulle jag tappa kontrollen..................

Jag pratade...... tårarna började rinna... jag försökte bara svälja bort dem........... Berättade hur ont jag har..... och var............. och varför......... som så många gånger förut............ Min t satt där och lyssnade.... och jag såg medlidandet i hennes ögon.... hur hon lider med mig......... Jag skäms då........ och blir arg... på mig själv................... samtidigt som det är skönt att träffa någon... och få ur sig hur saker och ting är..... på riktigt............

Sa att.... jag är tillbaka på ruta noll igen........ eller egentligen på minus..... för min t  och hennes enhet har fortfarande sina lokaler på ett annat ställe.... som skulle vara "akut och tillfälligt", men som hållit på i 4 år nu................... Så.... allt jag byggt upp... rasar.......... för det är uppbyggt på delmål, mål och drömmar.......... och allt det håller på att tas ifrån mig..........

Snart har jag ingen läkare............ medicineringen fungerar inte............. ridterapin är snart slut........... jag är nekad hjälp till smärtlindring.... och ingen bryr sig om att kliniken brutit mot lagen........... Som pricken över i så finns det ju ingen avdelning heller........ precis som i början............

Så..... allt är precis som det var i början.......... och jag orkar inte slåss mer........... Påminde henne om när soc var där på möte och satt och sa till mig att "det ska inte vara såhär svårt"....... Log när jag sa det... medan tårarna rann..... för det känns som ett enda gigantiskt dåligt skämt................ När jag skulle gå så sa jag till min t att..... "jag orkar inte leva längre"...... och såg henne i ögonen..... tårarna forsade... jag hulkade.. trodde inte att jag skulle ta mig ut från hennes rum............ Tror.. att hon inte vågade ge mig en kram.... för att jag skulle rasa ihop i hennes famn då.......... och... det hade hon rätt i om det var så hon tänkte....................

Snart är det dags att gå till bussen och fara till ridterapin.......... med ett sönderskavt underliv..... dränkt i xylocain-salva... vaselin..... och trosskydd............ Och så ber jag en stilla bön.... till... någonting....... att det inte blir värre............ MEN... jag tänker INTE låta kvinnokliniken förstöra det här....... aldrig...... Oavsett om jag så förblöder för att jag skavt hål på huden så ska de inte vinna....... de ska inte få ta det lilla jag har kvar ifrån mig............. ALDRIG. Hade jag inte närmat mig slutet på ridterapin så hade jag stannat hemma idag och försökt läka.... men det går inte........ tänker inte gå miste om en enda sekund i stallet.......... för det är det enda som håller mig vid liv....... och det enda som jag mår BRA av......

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Har idag lämnat in nycklarna till min slitna fallfärdiga lägenhet, så nu är jag utflyttad. Men fy fan vad ledsamt, grät när jag stängde dörren och låste för allra sista gången. Den må ha varit ful och skruttig, men perfekt läge, planlösning, stor mys...

Månaderna har gått. Jag har det så bra här i fjällen att tiden rusar iväg. Men det är skönt med tanke på det här "paus-året" pga Covid-19. Kan inte minnas när jag senast hade såhär lite panikångest och ångest. Ingen direkt stress över något. Nu är ja...

Det mesta har kört ihop sig. Men jag hoppas att det ordnar sig ändå till slut. Jag hade läkarsamtal och var mer eller mindre beredd på att få höra att jag är dum i huvet som tror att jag ska klara mig utan att fara till psyk en gång i veckan. Men l...

väntar fortfarande på offert från den "bästa" flyttfirman har handlat lite och skickat paket till mamma för hon fyller snart år gått riktig långpromenad med vovven så nu sover han gott på soffan känner mig så rastlös allt vara snurrar runt på...

allt bara snurrar kan inte förstå att jag ska flytta känns som jag bara hittar på kommer bli mer verkligt när jag får tillbaka nya kontraktet och bekräftelsen på uppsägningen och när själva flytten är bokad   ska på samtal idag har inge...