Har suttit och skrivit lite om ridterapin..... vet inte hur många timmar... för tiden har bara passerat.......... När jag skrivit klart upptäckte jag att jag höll på att kissa ner mig......... så jag har varit så inne i ridterapin att jag glömt att gå på toa.............  

......pratade i telefon med mamma igår.......... jag var ju HÖG efter att ha varit i stallet........ och hon fattar ju ingenting om vad man pratar om...... ungefär som när jag pratar med min t om det.............. hon är glad för min skull men fattar inte............. och jag vill bara... ta tag i henne och ruska om henne........ slänga upp henne på en hästrygg.......... för det går inte att förklara i ord.................

har gråtit en hel del ikväll............... men det har inte varit tårar av smärta...... utan snarare tårar av tacksamhet och ödmjukhet för att jag har fått och får uppleva stallet och hästarna............... känner mig sådär.. varm i hjärtat... så varmt och stort att det svämmar över.......... och då blir jag nästan som en DiLeva-kopia och ska lära hela världen att älska varandra och det är bara rosa moln och blommor överallt och jag ska "laga" alla trasiga själar................ (ja, jag vet att jag är knäpp.... det står dessutom överallt i min psykjournal........)

det blir liksom för mycket lycka för mig att kunna hantera........... jag är så ovan så det räcker med så lite för att det ska svämma över........... förr skar jag mig när jag fick sådana känslor............ för jag orkade inte hantera några känslor alls...........

Minns inte om jag lade ut den första texten här.... men jag tänkte att jag lägger ut den.... och så den jag skrivit nu......... Lösenordsskyddar det som vanligt för att vara anonym förutom för mina vänner....

jag har tjatat på min läkare om läkarutlåtande sedan första gången vi träffades..... för över ett halvår sedan.......... och har påmint henne i mail och varje gång vi träffats............ ändå kommer inte människan att få utlåtandet klart i tid......................... visst, hon har ringt min handläggare och hon har sagt att det är ok om det kommer lite senare... men FÖR MIG är det INTE OK......... ingenting har hänt med remissen till KK på hela den här tiden heller... och ingenting händer nu heller..................... hon lovade att vi skulle träffas efter 4, max 6 veckor.... men det blev 2 mån....... trots att hon VET att jag har kompromissat sönder mig och stoppar i mig jävla SSRI varje morgon så att jag får panik...........

missförstå mig inte........ det här är inte min läkares fel............. det är verksamhetschefs-subbans fel............. så jag tänker inte träffa min läkare........ för jag känner mig själv alltför väl................. OM jag skulle gå dit så skulle jag explodera av förtvivlan, vilket ser ut som ilska.......... och då förstörs det som finns mellan mig och läkaren nu............... så för att SKYDDA oss båda i helvetet som en häxa ställt till så går jag INTE dit............

ska maila henne så fort jag kommer hem från min t dagen före......... har ridterapi på em sen, så jag får hoppas att hon inte ser mig på väg dit eller hem...................

jag HATAR att ljuga......... vill maila henne nu och förklara och ställa in allt........... men jag har lärt mig den hårda vägen att saker och ting inte fungerar så.......... jag avskyr det, men det är så det fungerar............

har varit en ut sväng i regnet......... vet egentligen inte varför......... köpte inget av det jag tänkt mig....... eller... jo, en sak faktiskt, en liten matta........... ska lägga den där astrid och tilda leker med varandra... eftersom de kissar då ibland..... och då kan jag tvätta den lilla mattan.. istället för den gigantiska köksmattan............... stod emot impulsen att köpa godis för att hetsäta......... och det var nog tur.. eftersom två mail från läkaren väntade på mig när jag kom hem............... det är det jag skrivit om här ovan.........

har värmt mat i micron och vräkt i mig 2 port...... och tagit en till överdos av laxertabletter...............

blir så jävla ledsen........ så besviken....... känner mig lurad................... och oron och ångesten bara stiger och svämmar över............. jag orkar inte mer... så därför tänker jag bara hålla käften...... och hålla mig undan................

jävla subba till verksamhetschef.............. hon gör patienterna sjukare än vad de redan är...........

Drogade ner mig så att jag har sovit inatt....... Vaknade tidigt i alla fall......... och sneglade lite mot Astrids bur...... tyckte att jag såg hennes kontur... men vågade inte gå upp ur sängen och titta eller sätta på mig glasögonen.......

Efter ett par timmars grubblande så tassade jag upp.... och så satt hon där på sitt hus! Har ätit både mat och morot..... så... det var väl bara sömnbrist.......... Jag blir så jävla rädd, för det är ju ALLTID full fart med henne..... är hon ute så kräver hon att jag ska leka med henne....... Hon är mer som en hund än som en kanin......... Så att hon bara går och lägger sig är INTE något vanligt.....

När jag bara hade henne och hon gick ut och in i buren som hon ville i min förra lägenhet så var hon 100% rumsren....... En kväll gick jag till sängs tidigt...... och när jag vaknade så låg Astrid som i en enda hög....... hon var slö.... och gjorde ingenting............ Öppnade buren åt henne..... och hon skuttade iväg till köket och gick på lådan..... lääänge.......... Sen hoppade hon in till sig igen och bara lade sig ner........ Jag blev helt förstörd.... ringde till mamma och skrek och grät och var helt hysterisk............ Jag lät henne vila hela dagen.... dämpat ljus och minimalt med ljud...... och på kvällen var hon sitt gamla jag........ Den gången hade hon inte sovit för att hon var så jävla kissnödig..... och hon vägrade kissa någon annanstans än på lådan.......... Så hon hade väl varit vaken hela natten och "knipit"....... och sen när hon äntligen fick gå och kissa så var hon helt slut.......... Jag hade inte tränat henne att bli rumsren.... jag hade tänkt det, men jag behövde aldrig det för det gjorde hon helt på egen hand...... På ett sätt är det lite synd att jag "räddade" Tilda.... för sedan dess markerar hon på köksmattan........... å andra sidan lever hon väl ett mer "normalt kaninliv" nu......... och vad skulle det ha blivit av Tilda om jag inte hade köpt henne........... Räddningsobjekt.... ungefär som hundarna mina föräldrar har nu........ Man intalar sig att "en sådan här vill jag ha".... men sen när man får det tilltänkta lilla livet och inte klarar av att leva med vetskapen om att "om inte jag köper honom/henne så får han/hon ett hemskt liv"..........

Lilla Tildan var det ingen som ville ha för att hon har ett öra som hänger och ett som står upp..... och som vädur ska ju båda öronen hänga........... Och jag fattar inte det, för rasen är inte ens en godkänd ras i Sverige än....... så VAD spelar det för roll....... Hon är MINST lika fin som sina syskon! Det märks dock att hon var äldre när hon kom till mig.... hon var 5 mån då....... så hon är inte alls lika förtjust i mig som Astrid........ men hon kan bli.........!

Får se vad jag ska göra idag.......... beror på vad det är för väder....... Har inte gått upp ur sängen än för att jag är så slut efter oron.............

Kan fortfarande känna "ruset" jag fick igår när jag travade på lillen..... Jag... JAG travade på honom och han rusade inte iväg med mig! Visst, han försökte, men jag kunde hålla in honom - den lille envise och hetlevrade Haflingern!

Puss på mulen!