jag vet precis när det började......... jag gick i första eller andra klass.......... hade min klasskompis hemma på besök för vi skulle leka............ hennes bror följde med....... "han"................. min lillebror var också med............ lekte inomhus........... tjuv och polis.......... min lillebror hade en sådan där "polisväska"/"detektivväska" med handbojor i plast......... jag var tjuv........ "han" var polis............. vi sprang och lekte.... hade roligt.......... jag var inte så van vid att leka med andra än min familj pga att vi bodde på landet och för att all tid gick åt till min syster som var så sjuk................ i alla fall....... vi hade utsett mina föräldrars dubbelsäng till "fängelse".............. "han" var polis...... och fick fatt i mig.............. han satte på mig handbojorna.... och lyfte upp mig och bar in mig till mina föräldrars säng........... jag spelade med................ tyckte det var roligt.............. men sen....... sen...... när han lade sig på mig........ och började gno sig mot mig........ och jag kände hur något blev hårt nere vid hans ben............... då..... var det inte roligt längre................. jag kan inte påstå att jag var livrädd.... för jag fattade ingenting.......... hade inte den blekaste aning om vad han gjorde...... varför......... och vad det betydde............ obehagligt..... och fel.......... var nog vad min instinkt sade mig.................. men han var äldre än jag.......... så jag var bara tyst............ efter det var jag alltid reserverad i hans sällskap............... jag minns fortfarande inte idag hur långt det gick den gången......... allt är bara svart......... men jag känner på mig...... att det var första gången................ han skulle aldrig ha slutat när han kommit så långt.......... och dörren var låst.......... kanske... var det så förvirrande och traumatiskt för mig att resten av minnet är helt blockerat..... kanske borta för alltid..................... ska man vara glad för det..........?

vet en annan gång.......... samma lek........ samma plats........ men då hade vi inga "handbojor"......... och dörren var inte låst.......... han var precis färdig....... och då öppnade hans syster dörren....... och såg på oss............ och så stängde hon och gick............... jag blockerade allt........... och jag vet inte hur mycket hon såg..... eller förstod............. "han" blev i alla fall skitförbannad....... vet att han började slå henne sen....... men han talade aldrig om varför............

det är så jävla hemskt....... och jag känner mig så skyldig........ för att jag lät honom göra så............ jag borde ha sagt något till honom......... ett enda ord så kanske.... kanske........ hade jag sluppit allt............. ett "nej"..................

min t säger att..... hade jag kunnat säga nej så hade jag sagt nej............. och att jag var för liten..... och när jag blivit äldre så var jag redan fast........ fast i skammen och skulden...... plikten............ plikten att vara "duktig".............. och rädslan för att min pappa skulle slå ihjäl mig om han fick veta............. så jag bara teg.......... stängde dörren till min svarta själs garderob.... och vägrade ens titta åt den............. för att jag inte orkade......... inte kunde hantera............

jag förstår med logiken... förnuftet......... att ett så litet barn är värnlöst............. särskilt när barnet blir misshandlad av en av sina föräldrar.............. men samtidigt........ så var ju han också ett barn............. ett offer.......... och jag.... jag borde ha vetat bättre............ jag har alltid varit "tidig"...... mogen för min ålder........... "lillgammal"............... jag har inga krav på andra.... men har extremt höga krav på mig själv........... och jag har levt upp till dem så länge jag kan minnas......... tills dess att allt brast........... och gick åt helvete................

jag kommer aldrig kunna förlåta mig själv för att inte ha sagt nej............. aldrig............ att försöka resa sig och fly....... det räcker inte........... för det var inte som att jag gjorde en undanmanöver och försökte rusa därifrån.......... utan jag rörde mig långsamt.... sakta..... som för att smyga bort.............. så det är ingen ursäkt.... ingen undanflykt........... det var mitt fel.

det var det enda jag tänkte..... när jag väl hade sådan kontakt med mig själv........... att "nu händer det igen, och det är mitt fel"............... försöka resa sig.... sätta sig upp...... hårda händer som trycker ner..... bestämt.......... och som höll mig på plats........... det är som filmer........ skräckfilmer.... som man inte blir rädd för.... utan som får en att må illa.................... och så smärtan........... smärtan av att vara för liten...... och "han" för stor.............. känslan av att spricka sönder där nere............. och hur det kändes när han stötte så hårt han kunde.......... så hårt att det gjorde ont i magen................. och rev som hårdaste sandpapper inuti................

..........nu kan jag inte skriva mer......... måste lägga mig på toagolvet för jag tror att jag kommer spy....................

mår illa........ ville inte äta eller ens köpa något godis, men nu är det gjort och nästan uppätet allihop........... kastade det sista.............. hatar mig själv.............. magen är stor........... känns som att "han" fyllt mig med äckel....... precis som då...............

har försökt göra annat..... för att bryta allt......... har klätt om min skrivbordsstol......... och lyssnat på en halv ljudbok............. men ingenting hjälper egentligen...........................

"han" är här........... och flåsar på mig................ och jag kan inte andas......... eller röra på mig........................

jag vill dö.................

snälla låt mig dö

hela mitt sk liv är ett enda skämt
har fått brev från socialstyrelsen och de tänker inte göra ett skit åt KK
för att jag själv har sökt mig till andra platser
och det ser de som att jag "erbjudits" av KK i min hemstad
det tog 3 veckor för dem att svara på VAR/till VEM man anmäler brott mot vårdgarantin
och det här avfärdar de rakt av
sjukt
så min sista chans till ett liv är på tisdag kl 15

har hämtat ut ett par ridbyxor på posten (som självklart är för små), köpt massor med godis och nu ska jag droga ner mig med stesolid
orkar inte mer