märkte att astrid var lite seg idag........... tänkte att hon kanske sovit dåligt.... eftersom jag knappt sovit inatt och varit uppe och gått runt.......... hon har ätit maten lika glupskt som vanligt......... men... ikväll är hon jätteslö............ i vanliga fall kastar hon sig över maten, men nu ligger hon bara........... lyfte ut henne....... hon hoppade ner från mitt knä och lade sig i toalettlådan.......... protesterade inte när jag lyfte tillbaka henne in i buren.......... nu ligger hon på sidan....... med huvudet inåt och fötterna utåt.......så har jag aldrig sett henne ligga förut..............

hon har inte ont någonstans, för annars skulle hon inte skuttat upp på ryggstödet på soffan och sedan ner på golvet och bort......... en veterinär kan inte göra något åt det........... hon blir inte dödssjuk på ett par timmar av något som går att bota...............

har ångest så jag dör............ kan inte andas.............. dör astrid så dör jag också.......... hon får inte dö......... inte nu.......... det går inte........... hon är fan inte så gammal heller............. jag mår illa........ vräkt i mig godis för att det är som det är..............

DÖR ASTRID SÅ DÖR JAG!

och ja... jag vet...... jag har trott att hon varit döende säkert 50ggr förut av samma anledning.............. men man vet aldrig när det är allvarligt.........

fanfanfan......... har haft en bra dag över lag annars........... gick ju bra på plastiken........... min t var väl en liten besvikelse.......... och sen hade jag det underbart i stallet...........

fick hämta lillen........... tänkte att jag förmodligen inte skulle få ha honom med tanke på hur det gått att trava med honom för mig....... men jag gick och hämtade honom........ naturligtvis gick han och ställde sig längst ner i hagen där det var som lerigast.......... jag höll på att halka omkull flera ggr på vägen dit...... lyckades hitta några lerklumpar att stå på bredvid honom.... men det saknades 15cm för att jag skulle nå att sätta fast grimskaftet........... jag ville inte kliva ett steg till så jag lockade på honom, pratade med honom och gud vet vad....... men inte rörde han sig ur fläcken............... så jag klafsade ner i leran i mina jodhpurs och hakade fast honom och ledde honom ut från hagen........ har ingen uppfattning om hur lång tid det tog att borsta honom...... för HELA HAN var inpackad i intorkad lera.......... han hade rullat sig så in i helvete så till och med öronen var fulla mer lerklumpar............. till slut började han bli less och frustrerad......... det märks sååå jävla tydligt........... han hade packat in man och svans i lera också, så det tog sin tid att reda ut....... och när jag kratsade hovarna så fick jag bort en sten på ena sidan......... det satt en på den andra också, men helt fastkilad........... jag slet och drog och var tvungen att ta några pauser för att jag blev så slut........... och så provade ridterapeuten och hon fick bort den "bara sådär"................. snacka om att jag blev snopen...................

sadlade och tränsade.......... han är alltid lika rolig att sadla........ sadeln surfar på fläsket...................... jag fattar inte hur ridterapeuten lyckades dra åt sadelgjorden........ för jag fick den fan inte ens att gå i första hacket........... hon tog till tänderna....... och där stod jag och gapade av förvåning..............

när jag skulle sitta upp så skulle jag ha spö med mig.......... gillar inte det, men jag förstår användningen......... känns som att rida med en radioantenn i handen................... självklart fick jag honom inte att stå still... han är liksom inte den sortens häst som man kan "parkera"........... ridterapeuten hjälpte till visade hur jag skulle hålla in honom...... men så fort jag klättrat upp på den där sabla pallen så baaaara backade han eller klev åt sidan........... jag HADE kunnat svinga över benet lite snabbt precis när han började gå iväg, men jag valde att avbryta och hoppa ner från pallen........... han SKA stå still när han ska STÅ STILL...................

skrittade runt lite först och så skulle jag prova att trava........... undrade hur han skulle reagera eftersom han bara rusat iväg med mig förut............ men till min förvåning var han "samlad" och travade fint!!! han ville rusa iväg efter ett tag, men jag hade kontroll över honom! övade på övergångar........ jag tycker om när det "flyter"......... går mjukt......... fick honom att övergå i trav alldeles perfekt mitt framför hagen där han annars brukar bli distraherad av de andra hästarna........... men då blir jag så glad att jag glömmer bort att fortsätta jobba... och så drar han iväg............. efter det kom ridterapeuten fram till mig.... hon frågade vad jag gjort................ jag blev skiträdd och trodde att jag gjort något helgalet.............. jag svarade bara att "ja, först gick det bra, men sen gick det åt skogen".......... hon sken upp som en sol! hon ville bekräfta att jag gjort helt rätt i övergången, och det kändes så JÄVLA BRA!! och skönt att få feedback på det man gör...... visst, man lär sig ju även på att rida runt och testa själv, men det känns så djävulskt bra att få HÖRA och på det sättet få BEKRÄFTAT att det VAR rätt!!!!

han snubblade/halkade till på planen och jag är så rädd att han.. ja, alla hästarna... ska göra sig illa....... jag frågade honom om det gick bra - och ja, jag veeeeet, han kan inte svara........ så jag frågade ridterapeuten...... och hon sa att det gick bra.......... och då var det bara att trava igång igen!!

höll på att brista ut i gapskratt när jag travade... för jag höll in honom med alla krafter jag hade medan jag red lätt och försökte ge skänkelhjälper........ jag satt där och höll in honom så jävla hårt att jag grimaserade.... och så säger ridterapeuten att jag ska slappna av......................... var tvungen att hålla mig för skratt för annars vete fan vad som hade hänt.......... förmodligen hade jag lagt mig ner över lillen och asgarvat tills han stannat.....................

två timmar är alldeles för kort........ gruvar mig för hur det ska bli sen........ med ännu mindre tid............... och ingen ridterapi............... så.... jag tänker njuta så länge det bara går,,,,,,,,,,,,, och försöka hålla mig vid liv under den tiden........... sen......... ja.. sen får jag se................... då kommer mitt liv att sakna mening......................

..........är så jävla orolig för astrid................... tänk om hon är död när jag vaknar imorgon...................... tror inte ens att hon har rört sin morot............. tilda däremot har både ätit pellets och morot.. vilket hon bara brukar göra frampå småtimmarna.............. önskar att jag kunde hämta astrid och lägga henne hos mig i min säng....... vet att det skulle funka... hon skulle ligga kvar....... MEN... det känns nog lugnast för henne att vara i sin egen bur och vila.............. ........det är bara det att min förra kanin..... dog under natten i sin bur.... när familjen var på semester................. jag var otröstlig............... saknar henne fortfarade............... och ångrar att jag tog henne med mig............. min bror hade sin kanin med sig... och han överlevde utan att bli slö eller sjuk..................

nu fick jag sms också............ ett sms som jag bävat för.......... så nu lägger jag ner.............

bye

Höll på att kräkas och svimma när jag gick till sjukhuset.......... Var där jättetidigt........ men hade jag inte gått då så hade jag aldrig tagit mig dit......... Min t kom i tid.... till och med tidigt............ Vi gick till plastiken och jag trodde att jag antingen skulle svimma eller kräkas............ Det var med nöd och näppe som jag klarade att anmäla mig i receptionen.... trodde liksom att min t skulle vara med och stötta som sist..............

Kändes som att sitta och vänta i evigheter...... på en dödsdom............... Så kom läkaren själv och hämtade mig - och min t - i väntrummet......... Hon låter som en ängel... beter sig som en ängel........ och ser ut som en ängel.......... Inga nervärderande blickar eller någonting.......... Hon tittade på min arm..... och konstaterade samma sak som jag.... att ärret inte mognat tillräckligt längst upp, utan är rött och uppsvullet......... Hon ville boka in en tid i januari för nästa ingrepp......... jag blev bestört.......... det är för långt fram....... men vad ska man göra - det här är ju inget som någon av oss råder över.......

Berättade att jag rivit mig mot kaninburen....... och frågade om det var därför ärret blivit som det är...... och det trodde hon inte alls........... Hon sa att hon kanske hade tagit för mycket där så att det kanske var därför som det blev så...... men då visade jag henne.... med "överloppshuden"........... att det är som minst hud över - och därmed mest spänt - längst ner där det har läkt perfekt....... Till slut höll hon väl med om det och förstod vad jag menade....... men jag tror att hon klandrade sig själv......... och det vill jag absolut inte........ Hon sa att ibland blir det sådär, så det behöver inte finnas någon särskild anledning till det............

I min besvikelse över att det inte läkt tillräckligt bra... så frågade jag skamset... och bävande.... om vi inte kunde ta låren istället.... så länge........... Jag förväntade mig en föreläsning om riktlinjer och en diskussion huruvida hon skulle ta sig an låren eller ej.......... MEN DET BLEV INGET SÅDANT! Istället sa hon att "javisst, det kan vi göra"........ Jag tappade hakan.... var i chocktillstånd............ Fick dra ner byxorna och visa ärren igen.......... trodde att jag skulle svimma.... men... jag klarade det........... Hon frågade om vi skulle ta ett lår eller båda...... Var fortfarande chockad, men fick ur mig att om det är möjligt så tar vi båda samtidigt........ "javisst, då gör vi det" säger hon då........ Jag trodde att jag var psykotisk eller att jag drömde......... Kändes så jävla overkligt......... Försöker nu ta in att jag ska operera båda låren i nov-dec....... fattar det inte........ det går inte att greppa............

Gick till min t's rum sen........ bestämde att det var lika bra att baka ihop allt så att jag slapp sitta och vänta........ Pratade om allt möjligt......... från verksamhetschefskärringen, MS och änglar.... till döden och hur stark relation jag och min t har till varandra........

Blev jätteledsen när min t sa att hon inte ville höra om verksamhetskärringen......... för att "hon hört det förut".......... Då började jag gråta........... såg bara ner i mattan och var tyst.............. Var ska jag göra av all skit jag får från den kärringen.......... och snart måste jag väl ha kontakt med subban igen...... eftersom min läkare slutar vid jul................. Men, men.... den dagen den sorgen............ Skit samma....... Blir det inte en läkare jag klarar av att träffa så skiter jag väl i det....... Jag har rätt att välja....... och jag har valt........ men subban har satt käppar i hjulen för mig heeeeeeeeela tiden......

Jaja.... jag överlevde plastiken.... jag kräktes inte........ jag svimmade inte....... ingen skrattade åt mig eller skällde ut mig - i alla fall inte så att jag såg det........... Fatta vilken skillnad det är på olika kliniker och inte minst läkare........ Vem hade förväntat sig att de som arbetar med plastikkirurgi är mer empatiska och har ett underbart bemötande, jämfört med kliniker såsom psykiatrin och kvinnokliniken............. Jag trodde att personalen på de två sistnämnda klinikerna förstod att det de håller på med kräver extra mycket empati, lugn och värme........ men nej......... den största värmen och bästa bemötandet av läkare  har jag fått på plastikkirurgen.............

Tre timmar kvar innan jag ska vara i stallet........ Hoppas att det slutar regna tills dess.............

.........är helt slut nu....................

jag dör........ kan inte andas......... plastiken om 40 min.................. träffa läkaren...............

tänk om hon säger nej.................. då har jag ingenting kvar........ inte ens ett halmstrå att hålla i i fallet.............................

kl 9 imorgon.... eller ja..... idag.... ska jag träffa läkaren på plastiken............ är så jävla nervös så jag dör................. kunde inte ens titta färdigt på hell's kitchen...... drog igång tränings-dvd'n..... blev nyss klar och har duschat lite snabbt..............

min t mailade mig på em......... hon hade ont om tid skrev hon...... men att hon läser det jag skriver och finns med mig........ tack gode gud för att hon ska följa med mig imorgon............... tyvärr vet jag att hon kommer vara sen......... och då skäms jag ännu mer, så då kan jag inte säga något sen...................

har varit fint väder...... soligt............. tror jag.......... men jag har bara legat i sängen och i soffan i vardagsrummet... i nattlinnet............ har inte ens orkat att posta kvitto till fk.............

finns EN positiv sak med den här dagen........ och det är att trots att jag mosat i mig mackor, verum, 4 st bananer och 1 kiwi...... så väger jag nu precis under 55kg............. "äcklet" för den här månaden har kommit nu..... och om jag är uttorkad när jag väger mig så väger jag ca 54,2............... hade jag inte varit så slut pga uttorkningen så hade jag rusat och virvlat runt i lägenheten av lycka........ för även om det här är fel sätt... så är det det enda sättet - i alla fall för mig....... jag SKA ner under 50.... det ÄR bara så!

......har sagt det till alla mina behandlare att jag kommer hamna på ätstörningsenheten....... och att jag egentligen redan borde vara där............. men..... man kan ju inte ta tag i alla problem på en gång........ när jag vägde över 70kg så satte jag min målvikt till 50........... sen var jag lite snäll... eller.. mesig....... och höjde den till 55kg.............. men nu när jag är där så känner jag i kroppen att jag mår bäst av att ha mina normala storlek på kropp..........

saken är bara dem att jag vet hur jag funkar.... "gå ner 5 kg till.... eller varför inte 10.... då kommer gränserna sättas om och om igen........... precis som med rakbladen................ man tror att man har kontroll... ända tills allt brakar åt helvete....................... och så sitter man där som en dumstrut och får känna förlusten..............

nu vet jag inte vad jag skriver längre......... kan inte hålla tråden......... så nu lägger jag ner det här............

nattinatti...... om nu någon läser..............

tog propavan för en stund sedan....... tagit stilnoct också........... men... jag tror inte att jag kommer sova en endaste blund................ ångestnivån är för hög.............. ........och så har jag öst i mig laxertabletter igen..............