Varit i stallet....... Ridterapeuten såg direkt att något inte var bra............. pinsamt....... rödsprängda ögon........... Jag kunde ju inte ljuga.... så jag sa som det var... eller är...... att efter årsskiftet är jag tillbaka på noll......... Hon höll inte med........ Jag försökte dra lite i trådarna för att höra hur det verkar på avtalsfronten med landstinget... så att ridterapin kan gå på högkostnadsskyddet....... och så om ridskolan......... berättade att mamma tjatar om det varje gång...........

Jag vet inte.... men jag fick känslan av - igen - att hon inte vill ha "ett psykfall"... bland de andra eleverna........... Hon berättade att ridterapin på andra håll är "begränsad" till ett visst antal ggr....... men... jag är nästan säker på att hon har fel.......... för om det är det enda som kan hjälpa en människa så kan man inte sätta tex 10 timmar som max.......... Då är det värdelöst......... "Vi hjälper dig överleva i 10 timmar och oavsett hur det påverkar dig så är det slut sen".............

Så ärligt talat........ hon kommer aldrig ta emot mig som elev i sitt lilla mysiga stall med små grupper för vuxenridning.......... och det är max för vad jag klarar....... Och när hon sedan började prata om att det finns många som vill ha gratishjälp att mocka, borsta, rykta, osv......... ja, då tänkte jag det att.. jag aldrig mer kommer sitta på en hästrygg igen när ridterapin är slut............ Det är ju så jag drömt om..... att antingen få fortsätta ridterapin... så att jag blir starkare så att jag orkar leva......... eller också att jag åtminstone får gå i ridskola för vuxna hos henne..... och kanske kan hitta ett stall som vill ha hjälp med att bara pyssla om hästarna......... för då får jag det som ridterapin ger..... bandet mellan häst och ryttare....... kramar.... kel........... Och jag ser det som omöjligt att ens ta kontakt med ett stall och fråga om de vill och behöver ha hjälp med något gratis........... så hur fan ska det här gå............

Och ja, jag vet..... man ska inte ta ut något i förskott..... MEN... livet fungerar inte i den verkliga världen så som den gör i stallet! I verkligheten är det köer, vårdplaneringar, anmälningar till olika rehab-aktiviteter, osv. Och jag - och de omkring mig - behöver tid att leta reda på det jag behöver..... för det MÅSTE klaffa..... jag ORKAR INTE börja om från noll - IGEN! Jag vet att ingen kan fatta det om man inte varit där - 250 ggr.

Är så ledsen så jag dör.......

Jag ska aldrig mer gråta i stallet..... aldrig... för det verkar bara som "bevis" för att jag är "sjuk"............... Har mailat min t och bett om akuttid imorgon...... men jag tror inte att hon har någon tid...............

Hade ändå jätteroligt sen.... Fick hämta lillen och göra honom iordning...... det tar sin lilla tid när han är helt inrullad i lera som torkat................ Sadlade och tränsade...... satt upp.......... skrittade runt lite..... och så trav.......... Han är SÅ JÄVLA DUKTIG! Lite väl "het" emellanåt..... men.. jag tror att det är mitt fel...... har återigen upptäckt att jag är halvt handikappad.............. Jag är så jävla knäpp så jag böjer mig framåt när jag ska mana på honom i trav........... och då spänner jag mig på fel ställe i kroppen.......... Och så är jag så imbecillt dum att när jag ska sitta rak i sadeln så PUTAR JAG UT RUMPAN...... Men när jag gjorde rätt - slappnade av och BARA vinklade in hälarna - ja, då svarade han DIREKT. Så jag ska försöka öva på att slappna av i helgen... och BARA spänna fötterna.........

Höften fick en del stryk.... så jag linkade iväg till bussen.......... halvgråtandes...... Förstod att jag skulle missa den tidiga bussen hem.... såg när den for förbi............. Haltade över vägen och så var det bara att vänta på nästa buss......... Tankarna snurrade så jag blev yr...... är det någon vits att jag håller på med det här när det ändå kommer tas ifrån mig......... Det ger mig bara mer... och starkare....... och desto mer förlorar jag.................

Ridterapeuten menar att det är "dags att ta nästa steg".......... att jag ska "utvecklas".............. Försökte förklara för ridterapeuten att om man ska kunna ta ett steg framåt så måste man ha en stabil grund att stå på....... annars rasar allt........... men jag kände att hon inte förstod det................ Hon vet ju inte hur jag är när jag inte är i stallet........

Allt känns bara fel.......... felfelfel.....................

Måste härifrån.......... måste hitta hjälp någonstans............. särskilt nu i det uppkomna läget...............

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Har idag lämnat in nycklarna till min slitna fallfärdiga lägenhet, så nu är jag utflyttad. Men fy fan vad ledsamt, grät när jag stängde dörren och låste för allra sista gången. Den må ha varit ful och skruttig, men perfekt läge, planlösning, stor mys...

Månaderna har gått. Jag har det så bra här i fjällen att tiden rusar iväg. Men det är skönt med tanke på det här "paus-året" pga Covid-19. Kan inte minnas när jag senast hade såhär lite panikångest och ångest. Ingen direkt stress över något. Nu är ja...

Det mesta har kört ihop sig. Men jag hoppas att det ordnar sig ändå till slut. Jag hade läkarsamtal och var mer eller mindre beredd på att få höra att jag är dum i huvet som tror att jag ska klara mig utan att fara till psyk en gång i veckan. Men l...

väntar fortfarande på offert från den "bästa" flyttfirman har handlat lite och skickat paket till mamma för hon fyller snart år gått riktig långpromenad med vovven så nu sover han gott på soffan känner mig så rastlös allt vara snurrar runt på...

allt bara snurrar kan inte förstå att jag ska flytta känns som jag bara hittar på kommer bli mer verkligt när jag får tillbaka nya kontraktet och bekräftelsen på uppsägningen och när själva flytten är bokad   ska på samtal idag har inge...