nu är jag så jävla less på det här, så nu får det vara färdigpysslat för iår......... ska skicka pysslettill föräldrarna imorgon....... det är mindre än vad det varit tidigare år..... så jag får inte lika mycket pengar...... det kommer inte räcka till återbetalningen av studieskulden................. men.... förhoppningsvis får jag skriva av den, eller i alla fall delar av den..............

skit samma........ jag orkar inte bry mig...........

fryser............ det är kallt........... funderar på att ta ett bad......... men... mina föräldra ska ringa....... de har missat att betala en räkning - igen - och är i fjällen..... så jag har lovat att betala via internetbanken åt dem..... de har inte det, så det skulle ta än längre tid om de betalade när de kommer hem till sig..........

försökte titta på en film på nya laptopen på em..... från cdon..... de pratade spanska.......... och jag fick inte fram någon textning.............. så det var bara att lägga ner............... har ställt in allt rätt.... men det funkar ändå inte............ blir så förbannad.................

kaninerna har varit ute hela dagen........... hälsat på i varandras burar...... tänk, tilda hoppade upp på köksstolen........ det blir till att öva mer med henne..... för astrid hoppar säkerligen 1½ m om det behövs................... ska sätta tilda på köksstolen så att hon får ta sig ner själv......... tror det är bästa sättet för henne att fatta hur långt det är till golvet................ igår tog det först en halvtimme innan hon hoppade ner.......... andra gången tog det 10 min............ hon såg ut som ett levande frågetecken när jag belönade henne........ hon trodde väl att det var "stilla" som var kommandot..... för jag brukar sitta på knä på golvet och ha henne på en köksstol när jag kammar henne...............

--------------------

ja..... imorgon är det en vecka kvar.............. det går inte att fatta.............. och min t har möblerat om i sin agenda så att hon kan följa med och vara med.......... tror.... att hon i det tysta... har insett vad jag har slagits med och emot.... helt på egen hand............... för nu har hon själv fått se och höra.........

biverkningarna av fluoxetinhöjningen märks verkligen av........ jag är aldrig hungrig....... mår lite illa hela tiden........... så jag förstår att man KAN tappa i vikt av dem......... har noterat lägsta vikt på flera år..... sedan innan jag började med cymbalta.......... har BMI på 21,5......... om min förra läkare hade tagit biverkningarna på allvar.. så hade jag inte hamnat så illa där jag är idag.......... hur fan kan man förklara över 20kg viktuppgång på några månader med "dålig kost och för lite motion"............. särskilt efter att ha spenderat en hel sommar ensam i fjällen och motionerade och åt rätt............ men.. det speglar väl det samarbete och relation vi hade - INGEN..............

min t berättar att... min första läkare stannar och pratar med henne och frågar hur det går för mig........ och hon jag hade sist säger knappt hej till min t.............. jag har förklarat för min t att det beror på att hon inte är "människa" när hon sätter sin fot innanför landstingets gränser... för då blir hon överläkare... och bara överläkare........ så om hon inte hälsar på min t.. så ska hon inte bli ledsen för det, för det är inte hennes fel... och läkaren menar inget illa..... läkaren bryr sig bara inte, och det är hennes "arbetssätt"...... min t vet ju om det... särskilt efter deras "samarbetssvårigheter".................... men.. det känns ändå viktigt att stötta min t i det...........

ligger i sängen........ vill inte gå upp................ orkar inte gå upp......... men jag behöver få något i magen... tyvärr............. inte så lätt att äta när man mår illa...... men jag kan inte vara såhär... för jag skakar av lågt blodsocker..........

.............och så har jag ångest så jag dör.......................

jag förstår inte varför jag ska leva

har hållit på med cernitlera större delen av dagen............ ont i fingrar och händer........ men... vad gör man inte för att stå ut.....................

har haft ninisarna ute....... men... de känner min ångest.... så de vill inte ens vara ute och springa av sig............ misstänker att tilda är skendräktig...... för hon håller på att bädda så smått............ men hon har inte börjat slita av sig pälsen än i alla fall.... så det kanske bara är något hon fått för sig.........

glömmer aldrig när astrid var skendräktig första gången....... jag fattade inte vad fan hon höll på med....... men hon hade ju träffat sin "fästman"..... i form av ett mjukisdjur... en ljus kanin........... hon var helt jävla galen i det gosedjuret........ jag fick lägga undan det till slut..........

grannkillarna har fest - igen................ typiskt förstaårsstudenter...............

ber en stilla bön för att jag ska få igenom allt med FK..... och att en lägenhet blir ledig som jag har kollat upp........ för då drar jag........... kan inte stanna här - oavsett hur bekvämt det än må vara när det är nära till det mesta......

Mår så jävla dåligt så jag orkar inte med mig själv! Skulle göra vad som helst för att få skära mig igen! Vad som helst! Men gör jag det så får jag aldrig mer komma till plastiken för att få hjälp med ärren!

Jag är arg och ledsen. Förtvivlad. Känner mig så jävla värdelös så det finns inte ord för det! VARFÖR skulle någon bry sig om mig??? VARFÖR????? Jag förstör allt jag rör vid och resten blir förstört ändå! För att jag är så JÄVLA VÄRDELÖS!

Gick och tände ljus igår efter att jag kommit hem från stallet... vid det stora trädet dit min fd "vän" brukade gå..... för hennes kompis som tagit livet av sig på psykavd...... Hon sa att hon kände henne så väl och blablabla...... men vem är det som går dit nu....... Jag. Jag har satt upp en gravlykta... jag tänder ljus lite då och då... Inte bara för D som hängde sig i rummet intill mig... utan för J och alla de som psykiatrin har förstört.... och så småningom mig själv.......... för om det här helvetet ska fortsätta så kommer jag inte att leva länge till....

Ridt pratade om killens kusin som var med igår.... och jag hade ingen aning om vem som var vem eller hur de såg ut.... för jag gömde mig hos P......... med P........ När jag sitter på en häst eller är vid en häst, så skiter jag fullständigt i allt och alla...... Vem behöver en pojkvän om man har en häst????? Då har man någon som man kan dela både glädje och sorg med..... någon som tröstar.... lyssnar.... någon som man kan bli förbannad på.... och berömma......... Den kärleken är villkorslös och äkta... En häst kan inte låtsas.... retas... inte våldta... slå.... utan en häst lever här och nu... och är hästen arg så är hästen arg..... är den på bra humör så är den på bra humör.... Inga tveksamheter där inte. Man kan bli trampad av misstag - precis som en pojkvän kan såra en av misstag. Så hur ska man kunna bry sig över att hitta "sitt livs kärlek" när man redan har något som är lika värdefullt. Jag säger inte att jag är "kär" i en häst eller ska leva bara med hästar i resten av mitt liv. Jag säger bara att oavsett alla farliga saker som kan hända i umgänget med hästar, så fyller det ändå ett tomt svart hjärta. Och den kärlek man ger och får, är ärligare än all annan kärlek. Och om jag någonsin ska hitta någon att dela mitt liv med... så måste han klara av att jag ger och behöver få kärlek från en eller flera hästar. Och jag kan säga att när jag är bland hästar, så ser jag inget annat än hästarna. USA's president skulle gå obemärkt förbi när jag är med hästar.

Jag har i alla fall funderat på hur jag ska göra med en jobbig sak... för att inte förstöra för mig själv... och samtidigt skydda andra.... Och jag har en plan. Jag ska skriva och berätta för de ev blivande parterna så att de får veta, men inte förrän jag har mitt på "torra land".

Nu vill jag som sagt bara skära mig, men jag ska inte. Kanske. Nej, jag ska inte.

Fan också.

min ljudbok tog just slut..........! hur fan ska jag kunna somna nu??? har under det senaste året somnat till ljudböcker....... för att försöka styra tankarna.. bort från det vidriga äckliga...................... jag har fler ljudböcker........ men de har jag lagt in på externa hdd..... fråga mig inte varför......... har ingen aning........... sen är batterihelvetet slut också...... så det var bara att stoppa in i väggen och ladda....................

undrar om jag blev för kall i stallet idag........ känner mig lite hurven....... och har ont överallt.................... i och för sig.. bättre i så fall att vara sjuk nu än sen.............. sen när jag ska sövas...............

japp!! då går jag och skjuter skallen av mig en stund!

hetsätit........... trots illamående........... och inte så lite heller............... ½kg choklad............ plus mat........................

hejhej laxertabletter om en stund...............

mår så jävla dåligt.............................

Har bävat för denna dag sedan jag fick reda på att det skulle komma folk utifrån och titta på............ Och självklart tar killen med sig 3 pers när ridt sagt max 2...........

Det hela började med att killen kom in och sa att han måste sluta en halvtimme tidigare........ Jag tappade allt då, för jag vill ha den tid jag har rätt till........... och så fick jag höra att "vi ska fika"................ Biverkningarna av medicinhöjningen är bl.a illamående.......... och att äta inför en hel familj och ridt............. NEJ................

Jag stövlade i alla fall ner i lervällingen och hämtade P.......... höll på att ramla för stövlarna sögs fast, och de är för stora för mig...... jag får låna gummistövlar så att man slipper se ut som någon som rymt från ett spa med lerinpackning................... Skämdes ihjäl inför killens släktingar........

Det var bråttom i stallet med förberedelserna.......... killen fick hjälp av ridt att få på lokselen............ jag sadlade och tränsade själv..........

Gick ut och satt upp och väntade på att de skulle få dit vagnen och kliva på.......... Skrittade iväg.... och jag hade ingen aning om var vi skulle eller vad vi skulle göra.............. P är lite seg, så jag travade ikapp vagnen där framme..... och försökte mana på till snabbare skritt, men utan att P skulle börja trava......... Snacka om fingertoppskänsla...........

Allt gick ok fram tills vi skulle rida in på en gång- och cykelväg som går mellan två fält..... Ridt ropade att vi skulle trava på raksträckan....... Jag VET att P springer efter sin matte, och jag har aldrig lyckats få honom att vänta att börja trava tills dess att jag sagt till........... MEN - idag höll jag in honom............. Glad i hågen att jag klarade det så längde jag tyglarna lite och tryckte FJÄDERLÄTT med skänklarna....... Det borde jag INTE ha gjort............ för jag VET ju bättre!!! Han sprang iväg som skjuten ur en kanon.......... och jag försökte först hänga med, eftersom de körde så fort med vagnen...... men jag hade för långa tyglar och studsade till och nästan ramlade av.......... Jag fick panik.... vilket är bra, för då blir jag lugn.......... så jag tog mantag och bara hängde med..... och bad en stilla bön om att antingen återfinna balansen eller att de skulle sakta in med vagnen...... eftersom det är ganska mycket "tvärnit" när killen kör.......... Ridt vände sig om och frågade hur det gick...... jag ropade tillbaka att jag inte hade någon kontroll och att jag tagit mantag......... Försökte sakta in, men det gick inte............. och de bara sprang på med vagnen................... P rusade på så in i helvete att jag till slut gav upp att hinna med i hans tempo... och för att hålla mig kvar så reste jag mig upp i stigbyglarna och lät knäna vara "fjädringen" i hans takt........ Då fick jag tillbaka lite balans och höll i manen med höger hand och drog i tyglarna med vänster hand.......... samtidigt som jag tyst och försiktigt "ptroo:ade"............. Ett "problem" med en lydig häst kan vara att ett "ptrooo" framkallar en total tvärstanning........ och hade han gjort så i den hastigheten vi höll........ ja, då hade jag inte suttit här och skrivit nu.......... Det var ändå ganska häftigt att stå där och flyga fram...... trots allt..... men det hade ju varit bra om det varit under kontrollerade former............... När vi kom fram till vägen saktade de in med vagnen.......... och då saktade även P in.............. men jag kan säga att jag var... och är..... RASANDE FÖRBANNAD............ för det där var en HELT ONÖDIG RISK att utsätta sig för........... Hade varit bättre om jag fått ta S, för han är inte lika "mattekär"......... men, men....... nu blev det som det blev............. Kom tillbaka från rundan efter kanske en halvtimme........ och sen skulle det fikas....... trots att ridt vet om att jag har jättesvårt att äta och dricka inför andra........ Så jag stannade ute på P och red........... det var blött och kladdigt och jag led med honom........... men vi fick öva på att trava och svänga snävt.... så det känns som att jag har mer koll på det nu........ hur man "styr" i trav........... Till slut frös jag nästan ihjäl, så jag hoppade av......... Tog in P och sadlade och tränsade av honom........ och så fick han lite havre som belöning........... Stack in huvudet i baracken där de andra satt och fikade och frågade om jag kunde ge P sin lunch som han gick miste om....... Fick förslaget att slänga in en tuss hö och släppa in honom i sin box....... så att jag kunde göra dem sällskap........ men... en familj... och ridt......... plus fika........... Nej, det går inte............ När killen och hans familj till slut for iväg så tittade jag på klockan och insåg att det gått runt 40 min sedan vi kom tillbaka..... och att de tydligen inte behövde sluta en halvtimme tidigare................. Stod och ryktade P medan han åt när ridt kom ut......... Sen släppte jag in P i sin box och han fick sin hötuss med sig...... och så var det min tur att "fika"............. Mådde illa och kände mig så ledsen att jag helst av allt hade stannat kvar i stallet... eller farit hem......... men jag åt en bulle.... och drack det varma teet och värmde fingrarna mot muggen.......... Satt och pratade som om ingenting hade hänt....... och jag har sällan känt mig mer ratad och lämnad av någon............... Jag har stått ut med så mycket...... all tid som gått till spillo pga killens oförmåga att genomföra saker.......... jag har varit tvungen att rida inför NIO jävla pers.......... och nu hans familj........... och fika på det........ och att bli lämnad.......... VAR finns anpassningen till mig där............. Den finns inte........... utan det är hela tiden jag som pushat mig själv längre och längre - för hans skull, för allas skull........ MEN - idag har bägaren runnit över......... Det finns gränser för vad man klarar och orkar....... och vad man vill.......... Jag tackar min lyckliga stjärna för att hästarna finns...... för utan dem...... så hade jag inte kunnat hantera den här dagen alls...........

Tårarna kom när jag stängde min ytterdörr efter mig........ och jag vet nu att jag ALDRIG kommer att göra om det här igen.......... utan passar det inte mig så måste jag ta hand om mig själv och säga nej....... Då får jag avstå en gångs ridterapi - men hellre det än att känna hur någon annan blir som favoriserad...... medan man själv först nästan ramlar av.... och sedan blir lämnad ensam på en gårdsplan medan de andra fikar........ Så jag kommer INTE att ställa upp på fler "besökare"....... i så fall stannar jag hemma........ och ska det göras något så ska det vara på lika villkor, och inte med mitt liv - och ev hästens - som insats...............

Jag har lärt mig MASSOR....... men mest egentligen om hur DUM jag är....... hur kort jag tänker när jag blir glad över att jag klarar något......... För hur man än vänder och vrider på det... så VISSTE JAG att han skulle rusa......... och då BORDE JAG ha hållit in honom precis som jag gjorde med A.........

Men nu har jag provat det här i alla fall........ jag har gett det flera chanser........ och det funkar inte.............. Stackars häst..............