Kom hem från stallet för en stund sedan. Är helt skakis. Det gick bitvis bra och bitvis åt helvete. Sitsen var nog bättre... tror jag... Försökte hålla bak skänklarna och att inte "hänga" i tyglarna.. så jag TROR att det var bättre. Jag hade i alla fall kunnat trava utan tyglar, så det KÄNNS som att jag hittade balans och hyfsad sits. Men jag vet inte, för K hade fullt upp med S och hans ryttare som hade noll kontroll, så hon såg nog inte så mycket av min ridning... Hon sa mer eller mindre det i slutet på lektionen...

Jag var så jävla dum så jag kunde inte få H att stå still så jag kunde sitta upp....... K kom och höll i honom till mitt förtret....... och sen skulle jag länga ena stiglädret, och eftersom det var så jävla stelt så jag knappt kunde ställa in det på marken så kunde jag självklart inte göra det själv i sadeln heller... *jippi*........ och så red jag in i en annan häst för att jag var så fokuserad på vad JAG gjorde.... och självklart var det min älskling (som får en puss på den där bilden...) som har blivit jättesvår att rida - han är antingen av eller på. Jag skulle påstå att han behöver en fast hand och utbildning, men jag vet inte. Som tur var så hände ingenting i alla fall. Sen skulle vi rida 1 m innanför fyrkantsspåret, och så säger K "och tillbaka" - vilket jag tolkade som VOLT TILLBAKA, men hon menade "tillbaka ut på fyrkanten..... Efter att ha varit den enda som gjort rätt när vi skulle vända snett igenom, så gjorde jag självklart fel nästa gång......... för jag förväntade mig att K skulle testa oss på om vi kunde det........ Jag är ett pucko... ett stort jävla pucko....... Men, men.. jag hade kul i alla fall och har lärt mig massor av mina misstag. Det är så synd att S ska hålla på och krångla, för det gör att vi inte kan trava på fyrkanten, utan istället måste tränga ihop oss på en volt - 4st - och såvitt jag vet ska det vara minst en hästlängd mellan varje häst.... och det är det nästan aldrig.... Inte så konstigt egentligen, eftersom de travar olika fort... någon stannar - ofta lille S - och så blir det trafikstockning....... Man har tur om man hinner trava några steg innan man måste bromsa. Och det var alltså det som hände när jag red på lille S idag - jag kom i trav på volten och satt och tittade om jag hade rätt sittben, och så stannade lille S framför.... och så kom jag bakom på H och red på sidan om lille S, men kunde inte styra 90 grader bort från honom och då var det kört........ *gör vågen*..................... och fick naturligtvis en utskällning av K.......... *jublar*......................

Jag vet inte vad man ska göra - några säger att man aldrig ska rida om någon för att det får hästarna att bli tävlingsinriktade, andra säger att det är ok att rida om om man gör det på insidan..... några gånger är det ok att "samla ihop hästen" genom att göra en volt mitt i övningen (om inget annat pågår där), och andra gånger ska man inte göra det.............

Jag vet inte, jag kanske tänker för mycket... vill för mycket........

Jag har i alla fall lärt mig H's träns idag, har aldrig sett ett sådant träns förut så det vet jag hur det är nu. Har svinigt ont i nacke och axlar av att ha sänkt ner dem tack vare/pga ridningen och stallvistelsen. Och jag tror att jag kommer få träningsvärk i ryggen imorgon, för jag har försökt räta upp ryggen.... i vanliga fall går jag ihopsjunken som en strykrädd hund...................... OCH - så har jag skitont "mellan benen", för jag har suttit ner i trav så jävla mycket, utan att kunna det, och skumpat när jag bromsat och bromsat för att hålla avståndet.

Men det var skönt i alla fall. Skönt att vara i stallmiljö. Avslutet på ridterapin känns som början på slutet till... allt......

K sköter hästarna trots att hon inte egentligen får..... hennes man hjälper ju henne så mycket han kan... men K vill ha allt på sitt sätt, så jag undrar hur länge det håller............ Och så är hon PRECIS som jag... kan inte be om eller ta emot hjälp, för hon vill klara sig själv och vill inte känna att hon är skyldig någon någonting. Hon hjälper gärna andra, men kan inte ta emot hjälp - precis som jag.

GAAAAAHHH!!!

Efter lektionen ryktade jag H och pysslade om honom lite, och så gick jag in i elevbaracken där en kille från min grupp brukar vänta på sin tjej - hon rider i gruppen efter oss. Och jag FÖRSÖKTE verkligen att sätta mig hos honom och PRATA, men han är så jävla tystlåten och seg så jag blir helt förstörd. Han VISKAR när han pratar och pratar sååååå långsamt. En mening tar 3 min att få ur sig. Och nej, jag överdriver inte. Han pluggar till läkare. Kul för honom. Hoppas att han får lära sig lite ledarskap under utbildningen och hur man samtalar med människor....

Så fick jag skjuts hem - som vanligt - och jag hör inte ett skit av hans viskningar när jag sitter där bak. Hör vad tjejen säger, och hon är supertrevlig och går att prat-prata med, men han behöver höja sin röst ett par hack.... Och nej, han pratar inte så för att han är blyg. Han bara är så.

Den andra killen - eller snarare mannen, för han är mer som en man än en kille - skulle jag kunna sitta och pladdra med hur mycket som helst. Han kan SKÄMTA, skratta, le, prata.......... men han kommer alltid för sent och far alltid därifrån först av alla. Synd. Å andra sidan, vem fan vill prata med mig.

Ringde min t, för hon mailade idag för ovanlighetens skull. Men mina svar kom inte fram till henne. Så hon blev jävligt orolig för mig och erbjöd mig extratid - tiden då jag far iväg mot stallet..... Så jag ringde och ringde och fick till slut tag på henne. Gud vet vad som hade hänt annars..... polishämtning till psykakuten.....? Och ja, det är inte omöjligt, här kan man bli inlagd på psyk med LPT för vad som helst, och finns det inget så hittar de helt enkelt på något.

Hon blev lättad av att höra av mig. Jag kände väl mest att det var jobbigt att prata med henne, för jag orkar inte. Men vad hade jag för val.......

Oj... nu har klockan dragit iväg....... är över halv tio.....

Imorgon är det terapidags igen........ vill inte........ orkar inte...... men det finns inget annat att göra............

 

Marie

2 mars 2011 22:55

Bra kämpat! Det är minsann inte bara och bara det där med att hålla rätt på ALLT under en ridlektion;sig själv,ens egen häst,andras hästar och sen en ridlärare till på köpet! Som vill än det ena och än det andra..! Men det "rensar" väldigt effektivt bort allt annat man har i sitt lilla huvud! Stora och små bekymmer...dom har inte en chans att överleva i det kaoset!
Kämpa vidare,detta är DIN grej i livet!
Stor kram
PS. Detta inlägget fick mig till att fnittra mer än en gång,jag vet hur det är förstår du!

http://lealpre

Maria

3 mars 2011 00:44

Precis, du har alldeles rätt i det. Tror det är därför som jag blivit så fäst i just hästar. Och så känslan av att de kan bära en. En stor, varm, trygg klump segar sig fram så att varje muskel som varit så spänd så länge, börjar lösas upp.
Man kan nog säga att förutom ridläraren så är det en man som inte tar det här på "gravallvar", och det är SÅ SKÖNT. Visst vill man lära sig - allt på en gång och perfekt ska det vara - men det får inte "bara" bli "skola". Vi måste väl kunna få skratta och tramsa lite, byta några ord med varandra. Herregud, vi är ju inte robotar. Även om man önskar det. Tänk, då skulle man kunna ställa in "autopiloten" och bara njuta... å andra sidan så VILL man ju ha lite motstånd. Jag vet att jag har fått tillräckligt av sådant i mitt liv som det är, MEN - utmaningen, lusten.. längtan.. Det är ju en del av allt, och man(jag) behöver utmaningar.

Kan förstå att du vet hur det är! :)

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Har idag lämnat in nycklarna till min slitna fallfärdiga lägenhet, så nu är jag utflyttad. Men fy fan vad ledsamt, grät när jag stängde dörren och låste för allra sista gången. Den må ha varit ful och skruttig, men perfekt läge, planlösning, stor mys...

Månaderna har gått. Jag har det så bra här i fjällen att tiden rusar iväg. Men det är skönt med tanke på det här "paus-året" pga Covid-19. Kan inte minnas när jag senast hade såhär lite panikångest och ångest. Ingen direkt stress över något. Nu är ja...

Det mesta har kört ihop sig. Men jag hoppas att det ordnar sig ändå till slut. Jag hade läkarsamtal och var mer eller mindre beredd på att få höra att jag är dum i huvet som tror att jag ska klara mig utan att fara till psyk en gång i veckan. Men l...

väntar fortfarande på offert från den "bästa" flyttfirman har handlat lite och skickat paket till mamma för hon fyller snart år gått riktig långpromenad med vovven så nu sover han gott på soffan känner mig så rastlös allt vara snurrar runt på...

allt bara snurrar kan inte förstå att jag ska flytta känns som jag bara hittar på kommer bli mer verkligt när jag får tillbaka nya kontraktet och bekräftelsen på uppsägningen och när själva flytten är bokad   ska på samtal idag har inge...