Idag har det varit en riktigt konstig dag. Var i förrådet och försökte sortera lite. Har en massa "bra att ha att skicka grejor i"-kartonger som står tomma. Men de som har gjort det i över ett år är ju bara att slänga i återvinningen. Upptäckte till min stora förvåning att jag hade hyfsad ordning. Tror att mina grannar har skrämt mig till att organisera, för de har så mycket skit i sina förråd så det är fullt från golv till tak och från vägg till dörr... Har några förrådskartonger att gå igenom och märka upp. Resten av dagen har jag rivit min rumsavdelare som är inköpt på Jysk för 4 år sedan, och som knäckte min händige pappa totalt. Läxan jag lärde mig då var att ALDRIG MER KÖPA MÖBLER PÅ JYSK... Svetten rann på både mig och pappa, pappa satte sig till slut på en stol och svor och skrek, och jag - envis som jag är - tog fram alla spännband och bagagestroppar jag hade och fick till slut ihop skiten. Det är som att bygga ett korthus. Så jag kan säga att det föll ihop som ett korthus idag också........... Några brak och så ligger alla delar där. Skitkul. Verkligen...

Började panika för en stund sedan.. för jag insåg då hur fin den här lägenheten är - igen... Funderar på om jag gjort rätt som ska flytta... Allt kommer att bli dyrare... men det kommer bli mer som ett riktigt hem. Och jag måste tillåta mig själv att leva som den ålder jag är i. Kan inte hålla på och begrava mig i mina flashbacks och vara "liten". Inte hela tiden i alla fall. Så jag tror att det är bra med miljöombyte. Särskilt när man som lantlolla flyttar från centrala stan och en bit ut. Kommer närmre landet med djur och natur, mindre stress, trevligare område med fler jämnåriga människor, och framförallt - ett steg närmre mitt mål med ett hus någonstans i skogen...

Jag vet inte. Det känns bara som att den här lägenheten är den enda som jag bott i "på obestämd tid". Korridorsrummet höll jag ut i fyra år med. Sen flyttade jag till en etta, men det var som att bo i en källare och den låg i markplan så alla gick förbi 30cm utanför mina fönster. Och eftersom marknivån var densamma som golvet så kryllade det av silverfiskar. Avloppet i badrummet var provisoriskt ordnat, för det var inte meningen att det skulle klara av så många badrum från början när det byggdes. Jag SPRANG upp från toaletten när någon ovanför spolade, för vattennivån i min toa blev som ett stormande hav då... och jag var SKITRÄDD att det skulle börja spruta eller rinna över...... När jag flyttade hit så var jag överlycklig för lägenheten. Badkar, balkong, gul tapet i sovrummet, blått i hall och badrum. Perfekt. Men nu... nu ska jag få ett riktigt kök för första gången. Kanske ett litet tecken att jag kommer ha varit/vara på ätstörningsenheten när jag får detta underbara kök...

.....bara jag tänker på det nu så längtar jag efter att få flytta dit.........

Ser på Let's Dance. Håller som vanligt på Alexander Rybak. Vet inte, men det är något speciellt med honom... och så är han ju norrman - kan aldrig bli fel!

....om någon undrar så ja, jag har tagit stesolid ikväll så det är därför jag är lite mer "samlad"...........

Så var det fredag - igen. Undrar hur många fredagar som jag "överlevt" i mitt liv... men skit samma.

Astrid fick gå och lägga sig i sin egen bur efter ett tag, så jag fick sängen för mig själv. Har ingen aning om vad hon blev rädd för. Ibland kan hon bli rädd för en bil som svänger in här och ljuset reflekteras, men det gör det ju inte femtioelva gånger i streck. Hon kanske bara fejkade för att få mysa lite... man vet ju aldrig med henne..! Hon - och Tilda - var i alla fall lugna resten av natten. Värre var det med deras matte... Jag har knappt sovit alls. Vet inte varför. Har ingen aning om hur många ggr jag pluggat i ljudboken efter att bara ha slumrat ett tag. Kanske var jag rädd att sova, rädd att drömma. Det är ju inget ovanligt för mig. Ofta kurar jag ihop mig under bolltäcket och sitter och sover i sängen; som om jag vore en hjärtpatient. Det är något med att ligga ner som jag inte tycker om. Jag hatar att ligga ner. Då är man i underläge, så det ska undvikas. Folk förstår inte det. Jag försöker förklara att jag känner mig tryggare om jag får sitta eller stå upp, men nej, ingen fattar. Minns när jag var på plastiken för mitt första ingrepp. Det är över ett år sedan nu. Var helt förstörd. Personalen trodde att jag var orolig för själva ingreppet, men det bryr jag mig inte om. Det enda jag bryr mig om är de dömmande blickarna som jag föreställer mig att de ger varandra utan att jag ser. Jag hade panikångest, och till slut berättade jag det för dem. Berättade allt. Sa att jag skäms så jag dör av skam. Och att jag skäms för att skattebetalarna får betala för de ärr jag gett mig själv. Lyckligtvis så lugnade personalen mig, för premedicineringen tog ju inte alls - som vanligt. Jag höll på att gå i taket när jag fått dricka den där äckliga "parfymen"; midazolam. De sa till mig att jag skulle lägga mig ner. Jag sa nej. De kom säkert in 2ggr per minut och sa "Ska du inte lägga dig ner...?". Jag satt där och panikade och sa "ALDRIG!". När de började tjata om syrgas - "det finns syrgas där om hon behöver" - så panikade jag och skrattade samtidigt. Fråga inte hur, men på något sätt lyckades kroppen med det. Jag kan inte uttrycka i ord hur jävla less jag är på att vårdpersonal inte lyssnar på mig när jag säger att premedicineringen INTE TAR på mig. På KK lyssnade narkosläkaren och jag fick en dos som skulle ha knockat en flodhäst. Men - jag märkte ingenting. Inte förrän efteråt, om det nu var därför som jag var trött efter operationen. När narkossköterskorna var otrevliga så tänkte jag att "jag drar härifrån". Hade ju ingen med mig som det var avtalat, och så fick jag inte bli sövd i min säng - vilket också var avtalat. Så på narkosen ska jag INTE jobba om jag blir ssk. Inte på det här sjukhuset i alla fall.

Summa summarum; jag tycker INTE om att ligga ner. Känner mig inte tillräckligt trygg för att göra det.

Kan konstatera att det var bra för mig att rida i onsdags i alla fall. På flera sätt. Min rethosta försvann nästan helt och hållet - peppar, peppar... Fråga mig inte hur. Hade jag varit förkyld och täppt så hade det väl varit bra att skumpa upp och ner, men nu var det bara ren rethosta.

Tapeten sitter i alla fall kvar idag, så då lär den väl sitta fast. Längtar bort härifrån - enormt mycket. Kommer sakna min fina lägenhet, men inte läget. Visst, det är bekvämt att bo centralt, men det "kostar" ju på också. I alla fall för mig. Och då menar jag inte bara ekonomiskt.

Sen när jag har flyttat, så ska jag höra med den stora ridskolan vad de vill ha hjälp med. För oavsett hur de behandlar sina hästar, så kan de i alla fall inte slå dem och vara så hårda - eller det omvända där hästarna styr allt och de är bortklemade.

hämtade ut stesolid på apoteket........ och istället för att sätta fast den där j*vla etiketten lite i skymundan, så höll hon på och grejade mitt framför alla som satt och väntade............. hon såg nog att jag blev konstig, för hon undrade om jag "hade någon fråga"......... var samma kärring som gav mig fel medicin en annan gång.... hon är totalt översminkad och håret ser ut som en risbuske - förmodligen efter alla försök till styling...............

var jobbigt hos min t - igen........ trots att vi försökte ta det lite varsamt eftersom det är helg........... kom hem och slängde ihop tapetklister och hivade upp tapeten på väggen....... men det var svårare än jag trott att tapetsera lika slarvigt som den gamla tapeten var uppsatt..........

sen gick jag till biblioteket...... och ica - vilket bara var DUMT............

när jag fått i mig laxtab så kröp jag ner under bolltäcket... och somnade.......... började slappna av lite efter urladdningen hos min t.... och så somnade jag...... var helt utmattad..........

nu hade jag tänkt lägga mig och lyssna på ljudbok, men astrid har fått för sig att freddy kreuger står vid hennes bur...... så hon stampar så hon väcker hela huset........... därför ligger hon här hos mig i sängen nu.............

mysigt..... men jobbigt....... hon är rumsren, så det är inget problem...... men om jag skulle somna så skulle hon inte finna sig i att inte bli underhållen, utan hitta så mycket som möjligt att bita på - bara för att jävlas med mig.......

nu ligger hon här och följer min hand som skriver och tittar på skärmen......... herregud, är hon verkligen en kanin...............