Kommit hem från stallet. Nära att förfrysa tårna. Hade ingen känsel, och två av dem var kritvita. Jag vet att jag inte borde ta Inderal när det är kallt och jag vet att jag kommer frysa, men det är så jävla skönt att slippa skakningarna.

Hade S idag, "min kille", han var ok i början när jag höll på att krångla med stiglädren. Sen började han stanna, rycka tygel och bara vilja följa de andra hästarna. Jag gav mig inte. Verkligen INTE. Skulle jag åt ett håll och de andra åt ett annat håll så släppte jag INTE S åt det håll han ville. Han ryckte tygel så jag har väl whiplashskador i armarna efter idag........ men det värsta var när jag var FÖR envis................ Han stannade, jag manade på så gott jag kunde med röst och skänklar - "kickade" till och med skänklarna - och så rycker han tygel IGEN. Jag SLÄPPER INTE, vilket inte var uppskattat av honom.... Så han drog med hela mig i tygeln och körde ner huvudet i backen! Envis - och DUM - som jag är så tänkte jag fan inte släppa en ynka centimeter på tygeln! Så han drog med mig ner över halsen. Jag tappade höger stigbygel och tog mantag och höll mig så nära honom jag bara kunde. Sen satt jag så, för den del av sadeln som sitter över spännena till stiglädren vek upp sig. Så jag kunde inte "klättra bakåt" så att jag kunde sätta mig upp. Dessutom var min tyngdpunkt så långt ner så det gick bara inte. Så där satt jag och höll mig fast i manen. Vet inte hur länge jag satt där, men ridläraren hjälpte mig tillbaka upp igen. Och det var i grevens tid, för det var så djävulskt komiskt så jag började asgarva...! Jag vet, jag ÄR knäpp. Men grejen var ju att S stod still och jag bara hängde där! Det värsta som hade kunnat hända var att jag hade glidit av honom över halsen..! Men jag skulle fan ingenstans så jag höll stadigt i manen!! Satt bara där och började tänka "kan man få lite hjälp här eller"....    och så kände jag hur smilbanden började dra upp mungiporna mot öronen...    och hade jag börjat skratta då så hade jag garanterat halkat av.

Frågan är om jag någonsin kommer kunna ta det här på allvar... Jag blir inte rädd. Det är ju FEL på mig! Det är inte normalt!!! Det jag blev rädd för var när han snubblade, och det är ju hans kännetecken - han snubblar liksom på ett sandkorn på asfalterad väg.

Jag lovar, en dag kommer jag att ramla av för att jag skrattar. Och DET är verkligen pinsamt...

Men, men... nu vet jag att en hästman håller för min vikt......

Det värsta var att en av hästarna hade gjort sig illa... Hon var jättesvullen bak på vänster ben... Svullen och varm, och hade ett sår.... Fick stanna och titta på och hjälpa till att plåstra om henne... Stackars sötnos.. den vackraste hästen av dem alla...

kollat på facebook........... hittade "hans" syster.............

kommer att spy

jag dör

kan inte andas

vill byta liv

eller ännu bättre - slippa leva

Varför tror jag att det är LÖRDAG när jag vaknar?? Var samma sak igår - hela dagen kändes som en lördag. Jag blir så förvirrad!

Kollade väderprognosen och blev sur. Ska bli snö/regn med blåst på upp till 14 m/s. SKITBRA RIDVÄDER........ Just nu skiner solen. Av alla dagar och timmar på den här veckan så måste det bli skitväder precis idag och just när det är dags för ridning.

Kunde inte sova inatt heller. Bäddade ner mig för tidigt. Men jag ville bara bort, bort och slippa allt. Så ligger man vaken istället. Skitkul.

ljsdrjofjkfjsöldfjäs

dö