Ack du grymma värld... jag blev SKADAD i stallet idag....!!!   

Äh, det var inget! Jag har bara fått en halv blånagel!   

 Jag hade S igen - ville ju få en chans att göra bättre än förra veckan. Idag var vi 5st elever i gruppen, för gruppen efter vår hade bara en deltagare så vi slog ihop oss. Och det gick SKITBRA! Alla hade kontroll, det var lugnt, vi höll avstånden, och det var världens flyt...!

Fyrkantsspåret, vändningar, serpentiner... kändes skitbra! Travandet fungerade till och med! S rusade inte! Visst, jag hade djävulskt korta tyglar, men jag vet ju hur han är. När jag blev tillsagd att länga tyglarna så rusade han direkt, men han hade i och för sig redan blivit less och börjat bocka... Jag korrigerade honom heeeeeeeela jävla tiden. Och när jag sedan i slutet av lektionen råkade slappna av och tappa fokus för en hundradels sekund, ja, då passade han på! Ryckte till och körde ner skallen så tygeln och hela jag slets med. Och då lyckades jag med bedriften att mosa den ena tumnageln åt fel håll...   Kändes knappt, så jag trodde inte att det skulle synas ens, men när jag kom in i stallet och tog av mig handskarna så var den blå lila. Alltså, jag klipper mina naglar SKITKORTA för ATT jag är i stallet! Jag är rädd att råka peta en häst i ögat med min enorma "smidighet"..... men inte ens det kunde rädda min tumme. Undrar om det kommer göra ont imorgon........

Sen när S väl "spräckt nollan" så fortsatte han i samma stuk. Till slut blev jag så förbannad så jag sket i allt vad balans och styrning hette..... Istället manade jag på honom FRAMÅT. FRAMFRAMFRAM!!! För då kan han inte köra ner huvudet! Så jag kickade med skänklarna, smackade för glatta livet och ridläraren stod och hejade på mig!!! Problemet var bara att så fort jag inte låg på honom som ett vilddjur så körde han ner skallen IGEN. Samtidigt är det väl en fördel att ha NÅGON kontroll på hastighet, riktning, osv när man rider........ så jag måste väga det mot framåtbjudningarna... för jag vill ju inte att han ska köra på absolut max.......

GAAAAAAAAHH! Känns som att jag försöker köra upp för körkort utan att någonsin ens har suttit bakom en ratt.......

När jag kom dit med bussen så släppte ridläraren just in hästarna från hagen.... jag bytte om och gick ut till henne... Hon började göra iordning kvällshöet... Såg att hon hade jätteont i den brutna och opererade armen.... så jag slank liksom dit och tog de stora lyften......... Sa inget, för då gör hon bara ännu mer själv.... Tror att hon har skitont egentligen... och det gör mig så ledsen....... Jag tror att hon är helt ensam om det... att hon inte berättar sanningen för någon....... utan bär det som blyvikter på sina axlar........ ensam...   

Gick sen in i stallet och jag försökte hjälpa henne tvätta ett sår som ena tjejen har på benet bak.... stackars lilla N... kände nästan i mig hur det sved när ridläraren försökte tvätta såret............. N höjde diverse hovar för att sparka, och jag lyfte stategiskt upp "rätt hov" så att hon inte skulle kunna sparka..... Men hon kan fan i mig stå på två ben utan några som helst problem...... Såg hur rädd ridläraren var att hon skulle bli sparkad igen... hon hoppade till så fort N rörde sig........ Till slut stod jag där med den andra bakhoven i vädret och tryckte med fingrarna på sidan av rumpan som för att få henne att flytta sig åt sidan.... Det gjorde att hon slutade veva runt med hovarna.

Frågade hur det är med lille A......... min älskade lille A........... och..... .......... ... .......... ...jag fick reda på........ att....... att.................

*gråter*

.......att hovbenet inte läkt någonting.............. och att det aldrig kommer göra det.........................................

Den där älskade Haflingern som var mer vild än tam från början och inte klarade någonting...... och som utvecklades och blev så jävla underbar och fantastisk....... Älskade lillen............... "min" lille........ "Ni passar så bra i storleken åt varandra, det är bättre proportioner med honom än med de andra hästarna. Du är så liten och de andra hästarna är så stora, så A passar dig jättebra!".............

...vad fan händer med honom nu då...... han är ju inte halt......... men man kan väl aldrig mer rida en häst med en sådan skada..............

När ridlektionen var slut så pratade vi om S. Hur han beter sig... varför........ och så säger ridläraren att..... hon inte tror att han trivs där han är............. Att det är något som han inte är tillfreds med......... Tydligen står han med öronen bakåtvända när hon kommer till stallet på morgonen....... han vill liksom inte....... Hon tror att han skulle må bra av att antingen vara ensamhäst eller gå tillsammans med EN annan häst.......... Och det gör så in i helvete ont att höra............ så ont att jag nästan dör............. ja - nästan dör...

Sa på halvskoj att.... jag kan ta med mig honom hem....... och ridläraren sa att jag kan få köpa honom av henne för 20 000kr på halvskoj............

..............hade jag haft pengar.... kontakter.. KUNSKAP...........

Alla har sina favorithästar..... P är den som de flesta gillar bäst....... men... mina favoriter är A.... som är skadad för livet.......... och S... som mår psykiskt skitdåligt.................

JÄVLA SKIT!!!   

Pratat med mamma i telefon........ berättade om "mina" hästar......... sa vad jag önskar; att jag kunde köpa och sköta både A och S och låta dem gå tillsammans......... Men då RÖT pappa i andra änden på telefonen att "DET SKA DU INTE GÖRA!!!!!".....

DET FATTAR JAG VÄL FÖR I HELVETE!!!!!!!!!!! MEN - jag måste få önska, hoppas, vilja............ Vad fan har jag kvar om jag inte ens har det!

Tårarna bara sprutar....... Jag orkar inte........

Allt jag rör vid...... allt jag bryr mig om och ligger mig varmt om hjärtat..... blir SKIT..... FÖRSTÖRT............ ALLT OCH ALLA FÖRSVINNER ELLER DÖR!!!!!!!

 SATANS JÄVLA HELVETE!!!

Älskar de där hästarna! Och nej, det finns INGEN ANNAN HÄST I VÄRLDEN som är som de är..

.................låt mig dö istället för att låta de två underverken lida..........

Idag tänker jag INTE rida i mina termoridbyxor. PUNKT. Det får vara femtio minusgrader - det kvittar - jag tänker INTE ha dem!!! Det blir långkalsonger och VANLIGA RIDBYXOR. Det ska bara bli ett par minusgrader, så jag klarar mig. Kommer ta Inderal, men fryser jag så får jag ta det. Har ju ridit utan känsel i både tår och fingrar förut, så det klarar jag idag också. Får ta vinterridstövlarna till trots, men SNART ska jag ta fram mina jodhpurs och chaps - PUNKT SLUT!

Jag vet, jag är dum i huvudet. Hur kan man komma på tanken att göra såhär när det är straxt under en meter snö.......... men, men.... det är min protest. Det ska komma ännu mer snö, så det gäller att "fira" så länge det går.

Ångesten har klorna djupt inmosade i mitt kött... så djupt så att de nästan kommer ut på andra sidan.....

Sitter egentligen bara och väntar på att det ska bli dags att ta medicin. Måste få i mig något lugnande. Det är inte "kris" än.....

Kan inte andas... Känns verkligen som att jag håller på att dö.... sakta men säkert....

Min t har hört av sig...... skrivit en hel del... komplimanger........ och det gör ont......... Vet inte hur jag ska förklara det, men det är så mycket lättare att få kritik och utskällningar.... Jag vet inte hur man tar emot en komplimang.. vad ska man säga..... hur vet man att den är äkta och inte bara ett hån....... Har blivit hånad sååååååååå många gånger....... och jag har bara spelat med... spelat dum......... "Vad fin du är i håret *kvävt skratt*".......... och så står personens kompisar/vänner/whatever och asgarvar.......... och så går de därifrån och skrattar tillsammans och "visar" hur "fint" mitt hår var............

Har ont.... ont i själen............. Jävla skit.

Snälla ge mig en paus...... från mig själv.... från ALLT........... Jag orkar inte andas själv.

Stallet.... stallet ikväll...... En mule mot min kind... värmen från det stora trygga djuret.......... kontakten med något levande....... varma sorgsna ögon som ser på mig....... både kropp och själ som blir buren................   

Önskar att jag fick rida barbacka......... finns något bättre........ Verkligen vara ett med hästen.... smälta samman med värmen.... den värme man inte känner genom en sadel........ Å andra sidan är det väl bättre för både häst och ryttare att använda sadel.... och ja.. jag vet att jag dödar min svanskota om jag travar barbacka.......... hur ska då en älskad häst känna i sin rygg.........

Undrar vilken häst jag får ha idag....... Skulle så gärna vilja ha S som jag hade förra veckan....... få "revansch"......... Det gick bra först förra gången.... men sen när han blev varse de andra hästarna så kunde jag inte få tillbaka hans fokus.... och han skulle bara springa till de andra...... rusa......... Jag lät honom inte... och kanske... behöver han en fast hand så att han inte TROR att han får bete sig så........... Jag vill så gärna vara den fasta handen....... men.... jag vet inte.......... Lärde mig i alla fall att... en häst har inga som helst problem att köra ner skallen och dra med sig 50kg över halsen........ Däremot räknade han nog inte med att klumpen på ryggen skulle vara en "igel" och klamra sig fast och ta mantag..........

Vill visa för mig själv att jag bestämmer över honom........ att han lyssnar....... fokuserar på mig....... Att han litar på mig.... att jag inte utsätter honom för något dumt eller farligt....

Har ju ridit ut på honom själv förut.... Ridläraren gick med, men ledde en annan häst...... men S var lugn... blev bara rädd när vi skulle över bron....... men lugnade sig snabbt.... Sista gången jag red ut med honom så fick ridläraren använda ett delta och gå och hålla i honom så att han inte skulle skena..... Jag fick honom knappt att gå av gårdsplanen.... och varenda litet ljud skrämde skiten ur honom under ridturen........ Fick till och med sitta av på ett ställe bara för att inte riskera något...

Det kan inte vara jag..... inte enbart jag i alla fall... som gjort honom så rädd........ Jag är ju knäpp.... när hästen blir rädd eller dummar sig så skiter jag bara i det....... däremot när han snubblar... S snubblar ju på allt........ DÅ blir jag rädd..... Men kan den rädslan förvandla honom till en så skräckslagen häst......? Ärligt..... kan den det....? Det är den enda häst jag ridit barbacka på.... och nu skulle det aldrig gå.......... och det gör ont..... så jävla pissigt ont så jag gråter........... Har frågat ridläraren om det hänt något.... men inte såvitt hon vet.......... Så hur kan en häst bli så.... NÅGOT måste ju ha hänt... En häst blir inte såhär utan orsak........ eller.......?

Önskar att.. jag kunde vara med honom..... hela tiden..... nästan som lite frihetsdressyr...... bli en del av flocken...... se hur han beter sig i olika situationer...... hur de andra beter sig mot honom......... vara hos honom i stallet på nätterna........... Vad som helst för att han skulle lita på någon igen........   

Älskar den hästen.......... älskar dem alla........ men man har ju sina favoriter....... och S är en av dem..... och så lille A... som är skadad........... Måste komma ihåg och fråga hur det är med honom........ om han börjat läka än.........

Jag vet att jag är knäpp..... men... jag tror att det är väldigt få hästar som inte går att lära om........... om man bara har viljan, kunskapen och tålamodet..........

Men visst, det är bara en magkänsla jag har........

Ska inte nämna mitt akrobatiska nummer från förra veckan.... för då törs aldrig den äldre kvinnan sitta upp på S igen........ trots att det var mitt fel som inte släppte tygeln........ Har fått känslan av att hon är ganska lättskrämd.... Jag är hennes raka motsats.... och så är den ena killen lika "inspirerad" som en kålrot..... den andre killen är lite mer som jag och skrattar, skämtar och frågar....... Tydligen har just han ramlat av en gång, men det "syns" inte. Han kör på precis som jag. En väldigt "spridd" liten grupp på 4 personer. Så olika men ändå så lika. "Då kan ni börja med att gå ut på fyrkantsspåret i höger varv".... och alla väntar på att någon ska börja, för ingen vill ju tränga sig före..... Det är samma sak om vi ska rida i en åtta.. byta volt..... "bäst att jag sänker tempot så att vi inte kommer för nära varandra"... och "jag håller undan"....... och så slutar det med att alla står stilla... Ganska komiskt!

Älskade, älskade hästar..........   

Och så är det ÄS.........    *försöker andas*... Ännu en sak jag fått slagits med med både näbbar och klor....... och jag är SÅ JÄVLA LESS.......... SPYLESS...... Finns det NÅGONTING som bara NÅGON GÅNG kan fungera.... och då UTAN att man behöver slåss för sitt liv och rasera det lilla man byggt upp sedan gången innan.........   

Tårarna rinner......... igen.....  

Älskade C har sin psykolog hos sig idag igen......... Hon behöver verkligen det efter häxdoktorns besök igår........ Kroppen lade av igen efter det........ och jag blir så jävla förbannad på hur människor blir behandlade...... När det händer mig själv så gnäller jag, blir jätteledsen, osv..... men när det händer andra..... ja.. då rinner det över.......... Jag går genom eld och vatten för mina vänner. Minns hur in i helvete förbannad jag var när min andra vän talade om att hon skulle leka med sitt barn inför någon psykstolle - bara för att hon är feldiagnosticerad med borderline och de ville typ se "hur stor skada" det gjort på deras "kontakt"........ Det fanns ingen jävla anknytningsskada! Det hade jag kunnat tala om utan att ens ha träffat personen i fråga!! Tänk att bli tvingad till att leka med sitt barn inför andra för att bli bedömd! Så jävla sjukt!!! Varför griper ingen in DÄR DET BEHÖVS ISTÄLLET!!??? Där barn far illa - på riktigt!! När ska vården och samhället sluta vara sådana jävla pappersnördar och istället se MÄNNISKAN bakom??? Men jag gissar att nästa steg är att alla människor ska chippas och namn och personlighet ska utplånas, och alla de som inte kan eller vill vara en robot, en streckkod, ska låsas in eller avlivas "för nationens säkerhet"........................ BLÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄHH!!!!!!!!   

Snart får man väl välja barn..... välja kön, hår- och ögonfärg........ och bort med alla foster som bär på gener för tex magsår..... eller är sjuka eller handikappade på något sätt....... Javisst, bort med "skräpet" för fan!

Snart har vi en ny Hitlerpropaganda, trots att ingen vill förknippas med det! Men allt är ok om man skriver en lag eller röstar eller på annat sätt gör rena SKITSAKER som "är lagliga". Jag frågar mig ofta hur människor i tex USA som är anhöriga till mordoffer kan sitta bakom en ruta och se på när den (förmodlige) mördaren avrättas. Vad är skillnaden - EGENTLIGEN. En person skjuter en annan människa - tex. Sen sitter gärningsmannen och bara väntar på att han ska bli dödad. Och när den dagen kommer så sitter de anhöriga och ser på medan ännu ett människoliv släcks. Är de verkligen bättre än mördaren själv....... bara för att en lag har hittats på som rättfärdigar det.....

Mår illa bara jag tänker på det. Det är så lätt på sätt och vis; rösta, instifta lag, döda lagligt.

Det äcklar mig.

Ööööh.... nu vet jag inte vad det här blev... Ångestexplosion... och så min specialitet - att göra om det svåra som jag inte orkar med till något helt annat som jag klarar av................