Eftersom jag verkligen behöver all skönhetssömn som jag kan få, så somnade jag på eftermiddagen... Har sovit flera timmar. Ville inte kolla datorn för jag var så rädd att min läkare ändrat sig, eller att hon hade en puckad handledare som kanske inte hade så mycket att säga till om... Men nu har jag kollat mailen och hon har svarat att det verkligen blir såhär, och hennes handledare är en av de bästa läkarna som finns. En av de änglar som klivit in och räddat mitt liv när mina egna läkare har drivit mig till att ta mitt liv. Jag hade en känsla av att hon hade en bra handledare, och att det kunde vara den här läkaren, men jag var rädd att det bara var inbillning.

Alla psykiskt sjuka borde ha en läkare som jag. En som lyssnar, vill veta, inte tror sig ha alla svar, inte är rädd för att säga "jag vet inte" och "jag kollar upp det". En som kan och vill samarbeta med terapeut och patient och inte bara är diagnos-kåt och överanalyserar precis allt. Någon som förstår att människans själ inte är någon jävla robot som man kan gå igenom enligt ett schema, för att sedan komma fram till "den ultimata behandlingen" på samma sätt som man rättar en bingolott. Alla läkare borde tillåta patienter att ha personlighet. Min t berättade för mig igår att det finns något som heter "normopat". När en människa är så normal att det är sjukligt. Så att få höra att man har en personlighet är ju inte bara av ondo, för INGET duger ju i diagnostikens värld! Är man för normal så är man sjuk, har man personlighet så är man sjuk. Så allt och alla är ju sjuka!

Det gäller att fundera på vad som går att förstå och härleda i en personlighet. Tex tycker varken min läkare, min t - eller jag själv - att det är så konstigt att jag är "paranoid" och "fobisk". Det går att förklara med hjälp av det som hänt mig. Både som barn och vuxen. Sen skiljer man ju på "sjukdom" och "personlighet" - typ - och det är väl det som kallas "axlar" inom diagnostiken. Du kan tro att du är klärvojant, kan påverka vad andra tänker och liknande, men det behöver inte vara något negativt för man kan leva ett "oplågat" liv ändå. Det förklarade min läkare för mig när vi gjorde SCID-testerna och det är jag evigt tacksam för. Jag drar så lätt iväg och ser diagnoser som något slags "betyg" på vem jag är som människa och vad jag har och har haft för liv. Men det är för att jag råkat så jävla illa ut - på ren svenska - och blivit så skadad av vården. Därför känns det som ett mirakel att jag får behålla min nuvarande läkare. För hon kan "tänka själv" och rapar inte upp skit ur en bok på sidan 173 som hon läste under sin utbildning för 25 år sedan....... Hon ser människan för vad den är, och diagnostiken som ett VERKTYG - inte någon allvetande sanning som säger precis hur människan är. Det är ju inte som att lägga på en rättningsmall som vid en jävla tipspromenad. Men "vissa" läkare tror ju att det är så, och det är då det blir FARLIGT. Som A -> B -> D -> I -> P..... och så vips har man ett "resultat" och så blinkar en lampa vid den perfekta allmäktiga behandling som garanterat botar allt och alla.

Jag har evinnerlig tur som hade en läkare som tog över 4 timmar på sig att genomföra de här testerna, för det är så mycket som är tolkningsfrågor. Dels vad som menas med frågorna i sig och dels hur svaret tolkas. Och eftersom olika läkare tolkar svar på olika sätt, så kan det ju bli hur som helst. Så det gäller att verkligen ta det för vad det är, och inte göra något annat av det. Jag hade ALDRIG ställt upp på att göra testen om jag inte visste att min läkare ser dem som verktyg.

Astrid håller på och bäddar IGEN. Det var ju några dagar när det var soligt och plusgrader och då satte hon igång igen. Idag har det snöat och tydligen har de ändrat färdväg för några bussar som går uppför och nerför en stor backe. Men det blev säkert sandat snabbt, så det var nog inte länge.

Känner mig alldeles yr efter beskedet från läkaren........! Är jag psykotisk eller händer det här på riktigt.......

Idag vill jag hylla alla slagborrar som finns. Utan er skulle världen vara en hemsk plats! Inga idioter skulle kunna borra i betongväggar mitt i natten och tidigt på morgonen när man ÄNTLIGEN just kommit till ro och kan somna. VAD skulle vi ta oss till utan er!! Ni är verkligen sanna hjältar som inte räds någon vägg när som helst på dygnet! Tänk alla pluggar och andra tillbehör som inte skulle finnas om det inte var för er!! Ni förtjänar verkligen dagens ros för att ni sätter guldkant på människors vardag - och sömn!