var hos läkaren först, men vi hann inte färdigt med det sista scid-testet

det var lite mer än bara ja- och nej-frågor

dessutom är vi nog ganska lika och har en förmåga att överanalysera allt också

och så kom vi in på sidospår stup i kvarten; vad menar de med "avundsjuka" - att någon annan har något som man vill ha och typ missunnar någon annan det, eller kan det vara att man vill ha någon som någon annan har och som man INTE missunnar dem det

vi hann inte klart i alla fall

så jag fick komma tillbaka efter att ha varit hos min t

började gråta hos min t

för att jag redan sörjer att jag förlorar min läkare

berättade vad jag och läkaren hittills åstadkommit i alla fall, och min t kunde inte låta bli att vara ironisk

berättade att jag fått huvuddiagnosen PTSD - surprise - och min t sa att "det är ju tur att vi äntligen rett ut diagnosen så att vi vet vad vi ska jobba med"

kunde inte låta bli att asgarva, för det är ju det här vi sagt hela tiden - jag behöver inte testas och utredas, för vi vet redan vad vi har att göra med

för övrigt verkade läkaren tänka samma sak - åh vilken överraskning

när jag väl kom tillbaka till läkaren så fortsatte vi

och så kom frågor upp som jag inte kan svara på

jag vet inte hur jag förväntar mig att "min nästa sexuella upplevelse" ska vara

så kranarna till mina niagarafall skruvades på igen, och jag störtgrät och berättade hur jag tänker, känner, vad jag är rädd för....

hon frågade om att "ha sex med sig själv", för att hon ville förstå och inte för att det stod i några papper

jag fortsatte störtböla och det såg nästan ut som att hon i tanken reste sig upp och gick fram och kramade mig för att trösta

hon bad om ursäkt för att hon gjort mig ledsen, men jag sa att det ju inte är hon som gör mig ledsen, utan det är bara jobbigt att prata om och tänka på eftersom min biologiska klocka tickar på precis som alla flashbacks

vi fortsatte med frågorna sen i alla fall, för det började bli dags för lunch för hennes del

gick fortare på slutet för då var det en massa frågor som i princip handlade om om man är "egocentrerad", gjort något brottsligt, om man uppvisat våldsamma tendenser som barn, osv

jag var i chock när hon läste en fråga om man när varit under 13 år hade plågat ett djur........

frågade henne efter den omgången om folk verkligen svarar sanningsenligt på frågorna, för man fattar ju helt klart vad det handlar om

tror inte att hon förstod hur jag menade, för hon är så oförstörd att hon tänker sig att alla som utsätts för testerna gör det frivilligt

och jag ville inte "förstöra" henne genom att tala om hur jag menade

så jag har PTSD med inslag av dystymi/depression, och på den andra axeln har jag fobisk och paranoid personlighetsstörning

på sätt och vis stämmer det, och på andra sätt stämmer det inte alls

och det är så hemskt att inse att vården har gjort mig såhär

visst, jag har säkerligen burit på det här i alla fall - precis som alla andra gör - men vården har alltså gjort mig sjuk

tack så mycket "vården".....................

innan vi skildes åt så börjar hon sådär trevande igen... säger att "jag har pratat med min handledare......"... och jag kunde inte låta bli att skämta och säga att "åh nej, ska du lämna mig nu" och vi skrattade båda två

sen berättade hon att.................. ....jag kan knappt skriva det här för det snurrar så i skallen....... känner mig psykotisk...... men hon talade i alla fall om att hon pratat med sin handledare som sagt att hon FÅR ha kvar mig som patient trots att hon lämnar hela kliniken....................    

jag fick kämpa för att inte börja störtgråta och kasta mig runt halsen på henne

hon berättade hon vill att jag funderar på saken, för det innebär att vi inte kommer kunna träffas så som vi gör nu, och att det är viktigt att kunna prata i telefon med varandra..... och nackdelen är ju att hon inte finns där om det är något lite "akut".......... inte förrän då fick jag fram några ord........

de ord som kom var "får jag säga att jag älskar dig"

hon skrattade och sa att jag måste fundera igenom om det här är det jag vill, för det blir ju krångligare för mig att få tag på henne, osv

svarade henne med att jag funderat på att bönfalla henne om att skriva ut medicin för ett år framåt.. bara för att ha DEN frågan löst.... och att jag ju ska till ätstörningsenheten, och jag vet inte hur "stort" det kommer bli av det, men jag räknar med att det kommer bli ett rent helvete och att jag kommer behöva mycket hjälp av dem där... så oavsett om hon varit kvar eller ej, så skulle vi nog inte hinna ses så ofta som vi gör nu i alla fall

kramade henne inte när jag gick

jag var för chockad

sprang snubblande nerför brandtrapporna till min t's våningsplan och knackade på hennes dörr

hon var där

jag behövde bara titta på henne så förstod hon

jag fick inte fram en hel mening, stammade bara och skakade och sa att "*läkarens namn* har pratat med sin handledare"........ så sprutade tårarna - av lättnad - och jag kramade henne hårt, hårt

skakade så stor jag var och kunde knappt andas

hon såg nästan lika tagen ut hon också

tydligen hade de pratat om det här, och min t hade sagt att hon inte visste hur det skulle bli för varken mig eller oss nu när läkaren skulle försvinna

och så hade min t fått på känn att läkaren hade något på G, men vågade inte gissa eller hoppas

hon frågade mig om det var klart eller om det var ett förslag eller något annat

men jag kunde knappt prata då heller

höll på att svimma

stod och svajade utanför hennes rum en stund innan jag gick hem - med ett leende från öra till öra och ögonen fyllda av lyckotårar

allt känns totalt overkligt, så jag måste skriva ner det här

på så vis kan jag läsa det senare

nu är jag så chockad så tårarna bara rinner och jag känner mig som ett enda stort frågetecken

och så min t's ord innan jag gick hem: "Du ser, det finns till och med en ST-läkare som mitt under sin utbildning ser till att få behålla dig. Så du är kanske inte så hopplös och ohjälpbar som i de andra 'duktiga' läkarnas ögon! Du är kanske inte en 'jobbig patient'!! Annars skulle hon ju inte försöka hitta en lösning särskilt för dig!"

har ätit lite

måste vila nu

känns som varenda säkring och propp gått i hjänan

 

Marie

10 mars 2011 17:35

Såååå fantastiskt! Förstår att du måste blivit glad! Du ser,det står små fina överraskningar och väntar bak hörnen ibland!
Stor Kram

http://lealpre

Maria

10 mars 2011 17:41

Ja, jag har nog fortfarande inte förstått vad det innebär! Men jag kan säga att avslaget på bostadstillägg som kom med posten idag inte rör mig i ryggen!! (tydligen får man inte vara ute i god tid, trots att man får dubbel hyra... det är alltså meningen att man ska trolla med knäna.....)

Stor varm kram tillbaka!

 

elina

10 mars 2011 19:33

men herregud maria det är ju helt j-ä underbart!!! jag är så glad för din skull! UNDERBART!!! stor kram o tack för ditt stöd idag....tänkte på dina ord under begravningen...kram

Maria

10 mars 2011 20:08

ja..... *gråter fortfarande av lycka* ..men tänk om något händer... om verksamhetschefen sätter käppar i hjulet som förut.....

stor kram tillbaka gumman... är bara glad om jag kunde stötta dig idag finaste..

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Har idag lämnat in nycklarna till min slitna fallfärdiga lägenhet, så nu är jag utflyttad. Men fy fan vad ledsamt, grät när jag stängde dörren och låste för allra sista gången. Den må ha varit ful och skruttig, men perfekt läge, planlösning, stor mys...

Månaderna har gått. Jag har det så bra här i fjällen att tiden rusar iväg. Men det är skönt med tanke på det här "paus-året" pga Covid-19. Kan inte minnas när jag senast hade såhär lite panikångest och ångest. Ingen direkt stress över något. Nu är ja...

Det mesta har kört ihop sig. Men jag hoppas att det ordnar sig ändå till slut. Jag hade läkarsamtal och var mer eller mindre beredd på att få höra att jag är dum i huvet som tror att jag ska klara mig utan att fara till psyk en gång i veckan. Men l...

väntar fortfarande på offert från den "bästa" flyttfirman har handlat lite och skickat paket till mamma för hon fyller snart år gått riktig långpromenad med vovven så nu sover han gott på soffan känner mig så rastlös allt vara snurrar runt på...

allt bara snurrar kan inte förstå att jag ska flytta känns som jag bara hittar på kommer bli mer verkligt när jag får tillbaka nya kontraktet och bekräftelsen på uppsägningen och när själva flytten är bokad   ska på samtal idag har inge...