Jag måste verkligen sluta låta energivampyrer bita sig fast på mig och suga ut ork. Nu jävlar är det slut med det. Det gäller att få ur sig det man behöver för att gå vidare, och sedan bara göra det. "Bara" och "bara" - men jag MÅSTE! För min egen skull! Skärpning nu!

Jag har fått mitt livs chans idag. Nu gäller det att jobba på ännu hårdare. Jag är totalt livrädd. Vettskrämd. Har under den sista tiden konstaterat att jag är RÄDD för att må bra. Rädd för att vara glad, lycklig... Allt har alltid rasat då, så det är som en vana. Och jag minns inte när jag inte var deprimerad sist... har inget minne av när jag var lycklig... Kändes knäppt att svara på frågorna i SCID-testet om depression, för grejen är ju att jag alltid är nedstämd. Och det gör också att jag kan känna mig lättad och "glad" för väldigt små saker. Men det håller ju inte i sig.

Så en sådan här chans som jag fått idag... när någon har VALT mig.. Min läkare lyssnar och tror faktiskt på vad jag säger. Hon har aldrig ens misstänkt att jag lider av ADHD, ADD, Asperger, hjärnskador, schizofreni, psykos, osv. Hon tog mig som jag var när vi träffades; hon såg en livrädd blyg tjej som grät och hade total panikångest. Och allteftersom så har jag faktiskt gjort framsteg med en del saker, och hon SÄGER det, hon PEPPAR mig. Berömmer mig för mitt hårda arbete. Det har aldrig en läkare gjort förut. Jag har bara fått höra att jag är en "jävla tjurskalle", att jag manipulerar all vårdpersonal, att jag hotar, osv. Och min förra läkare ville inte att kvinnokliniken skulle hjälpa mig, för att jag "inte är neuropsykiatriskt utredd" - för man kan ju inte ha somatiska problem om man inte är "ordentligt utredd"...........    Så se för guds skull till att ni är neuropsykiatriskt utredda ifall om att ni skulle bryta ett ben eller förolyckas på något sätt, för annars tar det ÅR innan man får hjälp.......    

Nu är MS-känslan borta (tänk att kunna släppa det efter alla dessa år), jag har fått hjälp med mina skador av kvinnokliniken, jag har en terapeut som bryr sig och stannar trots alla galna grejor jag hittar på, jag har en liten men dock stadig inkomst så länge jag behöver, jag ska flytta till ett fint område med djur och natur inpå knuten, jag har fått hästarna i mitt liv (det är egentligen komiskt, för mina vårdkontakter värdesätter ridterapin mer än vad min ridterapeut verkar göra), jag har några riktigt nära vänner som jag litar på, jag har mina fina ninisar...... och jag har en läkare som jag lärt känna och som lärt känna mig och som jag litar på med mitt liv.

På de sätten är jag lyckligt lottad. Mer lyckligt lottad än många andra som inte ens förstått vad livet går ut på, och att yta och pengar inte är allt, utan bara en minimal del. Hellre är jag fattig, ful och lycklig - än en rik barbie-docka som inte har någon sann glädje i sitt liv. Men jag är ju inte så enkelspårig så jag inte förstår att man måste hitta en balans. För det är väl det livet går ut på; att hitta och acceptera en balans mellan ont och gott, bra och dåligt, och göra det bästa utifrån det och sina förutsättningar.

Har så långt kvar. Så många strider att utkämpa. Känns verkligen som att jag inte orkar. Men, beskedet idag att min läkare stannar hos mig trots att hon inte kommer vara där "fysiskt" ger mig kraft att orka lite till. Slåss lite till. Och så hoppas jag på ätstörningsenheten... men är rädd att de inte kommer kunna hjälpa... Jag har hållit på med maten i runt 15 år. Jag har försökt att föra egen matdagbok, men det hjälper inte. Så jag gissar att det till syvende och sist kommer leda till att jag behöver mer stöd. Måltidsgrupp. Och det skrämmer skiten ur mig...

Kändes sjukt jobbigt att berätta för läkaren om övergreppen idag och hur jag ser på en ev "framtid". Men eftersom det inte blev något prat om det i terapin så kändes det skönt att berätta för min läkare. Jag skämdes så mycket att jag dog, men det var skönt att veta att en till människa vet, och att hon inte ser på mig med avsky. Hon dömde mig inte. Och det betyder allt för mig.

 

Marie

11 mars 2011 18:52

Tillåt dig själv till att faktiskt må bra...du har precis lika stor rättighet till det som alla andra! Att det går an att vara glad,känna sig nöjd med sig själv! Hoppas att det här med din läkare och flytten till "fina" stället kan vara en liten kickstart! Att du kan börja se framåt...sluta virra runt i det hemska träsket utan istället ta närmsta vägen ut därifrån! Jag tror på dig! Det fixar du! :)
Stor kram till en kämpe!

http://lealpre

Maria

11 mars 2011 21:35

Jag försöker. Det är ju inte lätt när man har en "paranoid" personlighet och tror att världen ska gå under så fort något bra händer ;)
Stor kram tillbaka!!

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Har idag lämnat in nycklarna till min slitna fallfärdiga lägenhet, så nu är jag utflyttad. Men fy fan vad ledsamt, grät när jag stängde dörren och låste för allra sista gången. Den må ha varit ful och skruttig, men perfekt läge, planlösning, stor mys...

Månaderna har gått. Jag har det så bra här i fjällen att tiden rusar iväg. Men det är skönt med tanke på det här "paus-året" pga Covid-19. Kan inte minnas när jag senast hade såhär lite panikångest och ångest. Ingen direkt stress över något. Nu är ja...

Det mesta har kört ihop sig. Men jag hoppas att det ordnar sig ändå till slut. Jag hade läkarsamtal och var mer eller mindre beredd på att få höra att jag är dum i huvet som tror att jag ska klara mig utan att fara till psyk en gång i veckan. Men l...

väntar fortfarande på offert från den "bästa" flyttfirman har handlat lite och skickat paket till mamma för hon fyller snart år gått riktig långpromenad med vovven så nu sover han gott på soffan känner mig så rastlös allt vara snurrar runt på...

allt bara snurrar kan inte förstå att jag ska flytta känns som jag bara hittar på kommer bli mer verkligt när jag får tillbaka nya kontraktet och bekräftelsen på uppsägningen och när själva flytten är bokad   ska på samtal idag har inge...