Insåg just att jag inte har något att slåss emot inom vården..... Jag som var så förberedd på det... igen... Visst, jag har en massa "gammalt groll" som lever sitt eget liv, men jag börjar känna att jag måste släppa det. Jag KAN börja släppa det, därför att ingen som har tillgång till min journal tror på skiten som står där. Det är så det är - nu. Vem vet som komma skall, men just nu är det bara... tomt. Klart att jag oroar mig över ätstörningsenheten, men samtidigt så verkar de fokusera på "här och nu" och jobba utifrån det som finns och inte från det som har varit. Blir det något tjafs så vet jag i alla fall vad jag ska säga nu; att allt som är skrivet inom en viss tidsperiod beror på missförstånd och feltolkningar, och jag har bevis för det i form av deras älskade jävla tester nu. Och har de några frågor om det så kan de vända sig till min t och min läkare.

Känns som att jag "har ryggen fri"... för första gången på... ja, hela livet...... Men tänk när det rasar sen..... Då har jag än mer att sörja, eftersom jag lärt känna den här känslan. Så det gäller att smida medan järnet är varmt, och det stressar mig. Jag vet inte hur man "jobbar ännu fortare" när det gäller en själv och ens egen själ..........

Nu måste jag städa åt mina kaninkrakar.... Astrid har slitit ner allt hö från högallret och springer runt och bäddar med det, och hon vet inte var hon ska bädda. Så hon har lagt en hel del i toaletthörnan, och jag vill inte att hon håller på och ev äter det som legat där. Tilda kissar och pluttar överallt, så henne måste man städa åt jämt. Astrid är lättare på det sättet, för det ligger inte en plutt utanför toaletten. Tänk när hon vägrade kissa och plutta i sin bur och krävde att få bli utsläppt så hon kunde gå på lådan...... Jag var helt förstörd när jag reste till mina föräldrar första gången med henne, för jag visste inte hur det skulle gå med en resa på 12-14 timmar...... Hon hade inte kissat i transportburen på hela den tiden och jag var så jävla orolig att hon skulle blir sjuk eller dö pga det... Så det första jag gjorde när jag var framme var att lyfta ut henne ur buren.. och klämde självklart på henne.... och DÅ... då rann det om hela henne..... Jag blev så jävla ledsen.. för jag såg hur hon skämdes. Hon satte sig med huvudet längst in och kröp ihop som en boll, och det kändes som att någon satte en gaffel i hjärtat på mig och vred om......... Världens sämsta matte...

Ska tvätta också... imorgon kväll - tror jag... Måste titta, för jag minns inte när jag skrev upp mig. Tänk, snart är det slut med det. Snart kan jag tvätta när jag vill! Inte behöva städa efter andra!

......men vad jag än gör idag så tänker jag bara på David............. jag rår inte för det........

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Har idag lämnat in nycklarna till min slitna fallfärdiga lägenhet, så nu är jag utflyttad. Men fy fan vad ledsamt, grät när jag stängde dörren och låste för allra sista gången. Den må ha varit ful och skruttig, men perfekt läge, planlösning, stor mys...

Månaderna har gått. Jag har det så bra här i fjällen att tiden rusar iväg. Men det är skönt med tanke på det här "paus-året" pga Covid-19. Kan inte minnas när jag senast hade såhär lite panikångest och ångest. Ingen direkt stress över något. Nu är ja...

Det mesta har kört ihop sig. Men jag hoppas att det ordnar sig ändå till slut. Jag hade läkarsamtal och var mer eller mindre beredd på att få höra att jag är dum i huvet som tror att jag ska klara mig utan att fara till psyk en gång i veckan. Men l...

väntar fortfarande på offert från den "bästa" flyttfirman har handlat lite och skickat paket till mamma för hon fyller snart år gått riktig långpromenad med vovven så nu sover han gott på soffan känner mig så rastlös allt vara snurrar runt på...

allt bara snurrar kan inte förstå att jag ska flytta känns som jag bara hittar på kommer bli mer verkligt när jag får tillbaka nya kontraktet och bekräftelsen på uppsägningen och när själva flytten är bokad   ska på samtal idag har inge...