...men ångest och minnesbilder sköljer över mig i alla fall......... Känner mig helt desperat........

Måste träna så att jag inte mår såhär dåligt i kroppen..... men jag vill verkligen inte förstöra operationsärret på armen, för det kommer jag ju bära med mig i resten av mitt liv..... Så det blir matpill istället. Väldigt konstruktivt... verkligen...... Tog mig till maxi, och vad händer där... jo, jag köper NATURLIGTVIS en jävla semla som jag trycker i mig när jag kommer hem...... Önskar att jag kunde känna mig duktig som inte alls skakade så mycket som jag brukar, men det är ju inte min förtjänst utan medicinens......

Som vanligt håller jag på att analysera allt........ och efter att ha ritat igår så rullade tankarna iväg som någon jävla formel 1-bil..... Förstod en massa skit...... ser låsningarna......... Ja, jag ser dem själv, och då borde det väl vara löst...... men icke........... Jag ritade honom som om han vore mindre än han var... för han var minst två huvuden längre än jag....... men jag tror att jag ritade det så, eftersom det är så jag ser det..... Han må ha varit "fysiskt" större... men jag visste att det var fel...... så jag var lika stor som han "intellektuellt".... Jag ju "mig själv i nutid" i mina flashar....... så det är kanske inte så konstigt att jag inte kan se mig som 8 eller 9 år.............. Egentligen vet jag inte vad jag tänkte då.... men jag mognade fort..... så vem vet.......... Å andra sidan trodde jag att barn föddes ur naveln tills jag gick i högstadiet... eller nästan högstadiet i alla fall....... *skäms ihjäl*................ Det var liksom det enda hålet på kroppen som inte användes, och eftersom jag inte hade några barn - eller har - så trodde jag på fullaste allvar att de kom från naveln...... Fråga mig inte hur.......... När jag började högstadiet var första gången jag reflekterade över att inte alla hade ett gravt handikappat och utvecklingsstört syskon..... Det fick mig att känna mig speciell.... men inte som att jag skämdes för det eller så... för det förstod jag inte............. Jag fattade inte att man kunde bli retad för något sådant...... Har blivit retad för allt annat, men aldrig för min syster.... Kanske för att jag var så öppen med det, så då var det inte "roligt" att reta mig med det....... och för mig hade det nog i så fall varit som att bli retad för att jag hade en syster... och det var jag ju inte ensam om.........

Mamma ringde........ hon är orolig för att de inte ska få någon jävla bil som de beställt...... De ska sälja båda bilarna och köpa sig en ny Mazda 5 med automat... så att mamma ev kan köra lite om hon behöver...... Hon kan inte lyfta vänster ben, så hon kan inte trampa ur ordentligt... så det vore bra med en automat............ ...även om jag anser att hon inte borde köra bil alls......... men det är ju inte min ensak..............

Det enda jag tänkte när hon ringde var att vad fan spelar en bil för roll när hela Japan håller på att kollapsa............. Så många har dött.... är saknade.......... och hemlösa, rädda, föräldralösa.................. och så ska min mamma av alla människor gnälla över att de nu inte vet om de får bilen som de beställt........... Pappa ringde direkt när den första reaktorn hade exploderat och frågade var Hiroshima ligger, för tydligen tillverkas bilarna där.......... och jag hade lust att be honom dra åt helvete........... Han tänker på en jävla bil när människor har dött och dör...... antingen i rasmassor eller drunknat.........

...........mår illa......................

SKJUT MIG.

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Har idag lämnat in nycklarna till min slitna fallfärdiga lägenhet, så nu är jag utflyttad. Men fy fan vad ledsamt, grät när jag stängde dörren och låste för allra sista gången. Den må ha varit ful och skruttig, men perfekt läge, planlösning, stor mys...

Månaderna har gått. Jag har det så bra här i fjällen att tiden rusar iväg. Men det är skönt med tanke på det här "paus-året" pga Covid-19. Kan inte minnas när jag senast hade såhär lite panikångest och ångest. Ingen direkt stress över något. Nu är ja...

Det mesta har kört ihop sig. Men jag hoppas att det ordnar sig ändå till slut. Jag hade läkarsamtal och var mer eller mindre beredd på att få höra att jag är dum i huvet som tror att jag ska klara mig utan att fara till psyk en gång i veckan. Men l...

väntar fortfarande på offert från den "bästa" flyttfirman har handlat lite och skickat paket till mamma för hon fyller snart år gått riktig långpromenad med vovven så nu sover han gott på soffan känner mig så rastlös allt vara snurrar runt på...

allt bara snurrar kan inte förstå att jag ska flytta känns som jag bara hittar på kommer bli mer verkligt när jag får tillbaka nya kontraktet och bekräftelsen på uppsägningen och när själva flytten är bokad   ska på samtal idag har inge...