var tvungen att ta en stilnoct för att ha en chans att kunna somna

sov några timmar och vaknade, kanske för att jag hade sådan fruktansvärd m*nsvärk

hade dock förutsett det, så jag hade en ibumetin och en panodil på nattduksbordet

lärde mig när jag var inlagd att man kan ta det

det hjälper lite mer än bara en ipren

de visste inte riktigt vad de skulle göra med mig på avd

jag sa inte så mycket första gångerna och försökte bara ta mig igenom det

sen lyckades jag berätta och fick veta att personalen sett hur smärtpåverkad jag verkligen var

men jag vill ju aldrig erkänna sådant - känner mig som en vekling då

............vill till avdelningen,,,,,,,,,,,,, för jag orkar inte............................. men....... jag kan inte svika dem genom att lägga in mig igen............. dessutom finns avdelningen kvar för mig...................... .................... ................................. ........... .............................. .........behöver... få vara liten....... släppa den här fasaden.... så att jag kan vila................ behöver en.. paus från världen................. jag är så trött.............. men allt bara fortsätter snurra på................ fortare och fortare...........................................

får inte luft idag, kan inte andas

panikångesten ligger som en tät oigenomtränglig dimma

har inte ens klätt på mig

gjorde nyss en sats "chokladbollar" och tryckte i mig

mår så j*vla illa nu

mådde illa redan innan så nu är det på fallrepet att jag spyr

har tagit en stesolid nu och ska lägga mig under bolltäcket och försöka se på film

"äcklet" har kommit för den här månaden

kämpar för att inte skära sönder mig där nere....

.........................

............

................

............

...........fan

förlåt att jag inte orkar

du har rätt "jossan"

*kramar länge*

gick till maxi

kunde inte stanna här

för jag fick avslag på min ansökan om pengar ur fonden för hjälpmedel

det framgick inte av beslutet om det berodde på ren "otur" eller om jag aldrig kommer ha en chans så att det inte är någon idé att söka igen

har mailat och frågat, men jag tror inte att jag får något svar

var inte så mycket folk när jag kom till maxi

men sen verkade alla komma dit

sprang runt som en galning för att hitta det viktigaste, för de håller dessutom på och bygger om så inget är där det brukar vara

rusade ut efter att ha betalat, höll på att ställa till en scen vid kassan för jag skakade så

fick ingen luft och tog en stesolid så fort jag kom utanför dörrarna

vill aldrig mer gå dit - som så många andra gånger

.......han kom till mig inatt...........................

drömde att jag var på avdelningen

han hade fått reda på att jag berättat

och var jag var

han hade lyckats ta sig in på avdelningen som städare

allt gick så fort

han gjorde mig så illa

så illa

personalen trodde att jag skadat mig själv först

men sen blev det ett himla liv

och jag ville bara dö

.....vill samma sak i drömmen som i verkligheten...................

.........bara dö.............. för jag orkar inte..............

..............och inga hästar idag heller............

nu kommer det en massa flashbacks
han drar med mig in på den äckliga toaletten på deras övervåning
den är mindre än en klädkammare och det är lågt i tak
får panik av det trånga utrymmet
men han ser inte eller så bryr han sig inte
tar tag i mina överarmar och  bara trycker ner mig på golvet
jag får inte luft
smutsgul färg där inne
gammalt, äckligt, unket
precis som jag känner mig
han sliter av mig byxor och trosor
drar snabbt ner sina kläder på underkroppen
smärta
svidande brännande outhärdligt
ligger helt ihopknycklad
gör ännu ondare när han är på mig
måste röra mig men han tar tag om mina handleder
luften går ur mig och jag bara stänger av..................
...................
hans ansikte är i alla fall inte så nära mitt den här gången
.................................................
...........................
.............................
...........nu orkar jag inte mer

kommer dö inuti nu när jag inte får fara till stallet imorgon

har alla saker stående i hallen

nu får de står där en hel vecka till

känner mig mosig i huvudet

misstänker att det är cymbaltan

allt sitter fast inuti

kryper i benen

vet att det kommer bli värre

när jag saxade in cymbalta på avdelningen hade jag så mycket myrkryp att jag inte kunde sitta ner och äta

minns att jag satt och försökte titta på tv och slog på benen för att det skulle krypa mindre

jag höll på att bli galen

så kom natt-ssk, P, min "favorit", och frågade om jag provat pargitan

hade ingen aning om vad det ens var, men han gick och hämtade åt mig

sa att de får ge det fritt

såg hur mycket han brydde sig om mig

det betydde världen

kommer bli jobbigt med sjukgymnastbesök och social fobi-grupp, för de ligger mitt emot "min" gamla avdelning

kommer storgråta om jag träffar på någon av "mina" ur personalen

saknar dem så mycket

gör så ont

och ett annat sår som fortfarande är öppet är att imorgon är det 2 år sedan min läkare lämnade mig

tänker på henne varje dag

ångrar bittert att jag var så dum som lämnade ut mig till en så sjuk människa över internet - hon förstörde mitt liv genom att indirekt få min läkare att lämna mig med sina lögner och gränspsykotiska påståenden

har inte sett, pratat eller hört något från henne sedan dess, och det är jag GLAD för

hon har förstört mitt liv

vore det inte för henne så skulle jag ha pluggat nu

då skulle jag ha haft ett liv - ett liv värt att leva

men så blir det aldrig nu

...och ingen len och varm mule mot min kind imorgon heller   

Varit hos terapeuten, fått reda på att det inte blir någon ridterapi imorgon för mitt PO är "inte helt återställd" från sin förylning"......................... A är skendräktig och håller på och bäddar med halm och sliter av sig sin päls, och som grädde på moset så tappade jag ner min trådlösa telefon i ett stort glas fylld med lättdryck!

Jaaaah! Där satt den!

var hos terapeuten imorse

grät och skrek

panikångest och hela registret

hon insåg allvaret och gick och mailade till både läkaren och gruppledarna - direkt

då blev jag lite lugnare

kände att hon gjorde allt i sin makt för att hjälpa mig

även om pressen minskade så finns ändå sorgen och mörkret kvar

grät så jag knappt kunde stå upp när jag skulle gå

hon kom och höll om mig hårt, hårt när jag stod där och tog på mig jackan

gick hem och försökte få något i magen

mådde så illa, förmodligen av cymbaltan

åt trots illamåendet

är tungt i huvudet också och är kruttorr i munnen

har ju aldrig enbart satt in cymbalta förut, utan jag saxade in den när jag saxade ut efexor

oavsett så vet jag att det går att börja OCH sluta med cymbalta, men efexor hade jag aldrig klarat att sätta ut - biverkningarna var för svåra

de flesta andra som jag hört och läst om säger samma sak; efexor är en av de jävligaste antdepressiva medicinerna att trappa ut, och inte många lyckas

när jag försökte sluta så kräktes jag höll på att svimma var och varannan minut,  och jag var så yr att jag var tvungen att leda min cykel för att kunna stå upp och gå överhuvudtaget, på nätterna blev jag gränspsykotisk och det var så obehagligt att jag bara ville dö

jag vet inte var det här slutar, men någonting måste sluta snart

antingen måste den här skiten sluta eller så slutar mitt sk liv

för jag står inte ut med det här längre

ringde mamma på eftermiddagen

hon låtsades som om inget hänt och allt är bra

blev jätteledsen, men det är ju så det alltid har varit