har beslutat mig för att sälja en del av den kurslitteratur jag samlat på mig under åren

det är slutet på en era

känns skitjobbigt, men å andra sidan vet jag att det är lika bra

fattar ingenting av mina anteckningar med formler och annat

och eftersom jag inte minns något så kommer jag definitivt aldrig fortsätta mer med något av det

det är liksom inte som att cykla så att man minns om man bara sätter sig ner och kommer igång

det här är saker som man måste hålla färskt i minnet för att inte tappa

räknade igenom lite snabbt vad jag betalat för de böcker som jag kan tänka mig att göra mig av med, och det blev runt 6500 kr

höll på att tuppa av

siktar på att få tillbaka hälften om jag får alla böcker sålda, men det lär aldrig hända

får vara glad om jag blir av med någon öht

terapeuten mailade till mig idag igen

hon är helt knäckt för det här med läkaren och att hon skulle ha ringt henne igår

skrev tillbaka att jag liksom har lagt ner, att det inte är någon idé att flippa ur pga det här, och att jag lutar mig mot hästarna - jag tänker HÄST, andas HÄST

talade om att jag klarar mig och att det viktigaste faktiskt är att hon blir frisk

hon skrev att hon egentligen inte kände sig så dålig, men hon har ingen röst alls

och vem som helst fattar ju att en samtalsterapeut inte kan jobba utan röst

skrev till henne att hon måste lova att ta hand om sig och tillåta sig vara hemma så länge det behövs

nu är det house

saknar det "gamla gänget"

det var bättre förut

de nya korallplaty-honorna simmar runt och bekantar sig med de gamla herrarna

hade velat ha "musse pigg"-platy, men i det akvariet låg en död fisk mitt på botten...................

ville egentligen ha koppartetror också, men jag måste vänta tills några fiskar "går hädan" för det är för trångt

tjejen i djuraffären sa att om jag har 6st hanar och köper 6st honor så finns det risk för att de jagar varandra tills dess att någon eller några av dem dör....... vågade inte säga att de redan jagar varandra, och att det inte spelar gigantiskt stor roll om någon av dem dör.... för jag hade egentligen aldrig tänkt att ha korallplaty....

men nu lär det väl bli yngel utan bara helvete..... lyckligtvis tar det ju x antal veckor

kan inte någon bara skjuta mig

haft panik sedan halv två inatt

känner mig totalt ensam

visst, jag ska ut med mitt PO 2 timmar idag

men det gör detsamma

ärligt talat så är det lättare utan henne, eftersom hon inte stöttar mig

hon är bara som en chufför

spelar ingen roll hur mycket jag än förklarar och förtydligar VAD och HUR jag behöver hjälp med

hon gör ändå inget som jag ber henne om

som när jag skulle byta täckbyxorna för att det var fel storlek - hon skjutsade mig till affären men satt i bilen medan jag gick in och skämdes ihjäl och DOG

kommer aldrig mer byta en endaste klädtrasa efter det

jag bad om hjälp - hon lyssnade inte/ville inte

och jag är SÅ LESS på att höra "du klarade ju det där hur bra som helst!"

och inuti är jag helt söndersliten och sammanbruten, och vill inget hellre än att köra en kniv genom låret

och jag tänker "ALDRIG MER"

sa det till henne de första 25 gångerna, men hon lyssnar inte

så jag har gett upp nu

kan fortfarande inte släppa att hon SKRATTADE åt frågan "klarar du av det här eller ska jag byta PO" när hon var här och det var meningen att vi skulle prata om och försöka reda ut problemen

och "det här" syftade till de uppdrag som hon har som PO, men som hon aldrig uppfyller

människan kan fan inte ens boka in en tid en halv månad i förväg

hon fördrar att ha "frågetecken", för då styr hon helt själv över sin arbetstid och passar det henne så kan hon bara fara hem och ta ledigt - hon har ju inte BOKAT någon tid med någon klient då

ska fortsätta röja i lägenheten

ser ut som ett bombnedslag

har insett att jag borde sälja en del kurslitteratur - för att få in pengar och för att få mer rum i bokhyllan

men en del böcker vill man inte skiljas från, tex calculus ♥

Mailade min handläggare på FK i fredags och frågade om det fanns chans till förlängning av ridterapin. Berättade om hur det gått och går, för hon bryr sig verkligen och vill veta.

Fick det här svaret idag:

"Hej !

      

Har varit på biblioteket, men fick panikångest och rusade halvt som halvt ut därifrån... Innan var jag på posten och hämtade ut ridbyxorna jag köpt. De passar perfekt - förutom på längden, men det är ju som vanligt... Ser ut som en stoppad korv - men vad gör det! Jag dör inte av det! Och vem bryr sig! Jag känner ingen här, så om de skrattar så spelar det ingen roll. Egentligen.

Är pissförbannad på mitt PO - igen. Vi bokade in två jävla timmar för TVÅ VECKOR SEDAN tills imorgon. Kl 14:30-16:30. Nu IDAG vill hon ändra det. Mest troligen för att kunna GÅ HEM TIDIGARE!

Och jag blir SÅ FÖRBANNAD! Jag tänker INTE ge mig ut på stan i RUSNINGSTID med MÄNGDER AV FOLK för att hon vill gå hem tidigare!!

terapeuten är sjuk

satans jävla skit!!!

hon skulle ringa läkaren idag för att se om  jag kunde få en akuttid på torsdagen eftersom ingenting fungerar

och nästa vecka är läkaren borta igen - jippi   

HELVETES VERKSAMHETSKÄRRING SOM TROR ATT HON KAN GÖRA SÅHÄR MED LÄKARTJÄNSTEN!!

tycker synd om terapeuten

hon vet hur livsavgörande det var för mig med läkarsituationen

och så är hon sjuk, förkyld och har ingen röst

hoppas att hon kryar på sig fort

är orolig för att hon kanske är sjukare än hon vill påskina för att skona mig

är livrädd för det

men jag försöker tänka på att vi ÄR öppna med varandra

"bara" andas................

Om jag får en läkare, och om den läkaren lyssnar på mig och tar mig på allvar och inte bara som ett totalt psykfall, så får hon skriva en ny remiss till kvinnokliniken. Vägrar de hjälpa mig igen så får de kosta på de pengar, den tid och de resurser som behövs för att fara till de andra sjukhusen i länet.

MEN - då får de lösa problemen runt omkring också. Hur jag ska ta mig dit och hem, dels själva resan men också hur jag ska klara av att "hålla ihop" på resan, för jag kommer flippa ur totalt! I värsta fall får de väl söva ner mig redan här på sjukhuset, för det är ju de som vägrar mig vård. Och så får de se till att det finns ett bolltäcke till mig, att det bara är kvinnlig personal och bara några stycken, dvs så få som möjligt. Garanterad ordentlig premedicinering och narkos. Jag måste få ha alla kläder på mig när jag sövs. Och viktigast av allt - att jag har en person med mig vid min sida hela tiden, som känner mig utan och innan, någon som jag litar på i alla situationer, kan lugna mig, och om det behövs - våga knocka en läkare eller annan personal om de beter sig förjävligt mot mig.

Hjälper de mig inte någonstans så kommer jag skicka in den DO-anmälan som jag redan skrivit och som bara ligger och väntar i kuvertet.

Fungerar inte det så har jag all utrustning hemma som jag behöver för att ta bort det själv. Och sen kommer de bli tvungna att göra något. Drastiskt? Ja, tyvärr behöver det bli så innan man får vård för ett somatiskt problem om man har kontakt med psyk.

skithelg

skitsöndag

har hunnit tänka och förstå än mer

allt blir klarare

visst, det är väl bra men ju skarpare "kanter" desto större risk att göra sig illa......

snälla skjut mig