datorn är trasig och drulleförsäkringen är borta

jag är fumlig och glömsk så jag tror att jag har MS som cp-läkaren på psyk vräkte ur sig den där gången - det är helt tack vare honom, för annars skulle jag inte ens tänka tanken

sängen håller på att gå sönder, resårbotten

hör hur det går fjädrar och det lutar så att jag håller på att falla ur sängen när jag ligger ner

håret fortsätter att falla av i rasande tempo

jag har ätstörningar som ingen tar på allvar trots att jag nu har laxerat sönder tarmarna så att de inte fungerar längre - "hon är fet så hon kan inte ha ätstörningar" (och min fina läkare som sa att min vituppgång på 23kg berodde på "dålig kosthållning och brist på motion", och jag har aldrig ätit så bra som då och aldrig rört på mig mer än vad jag gjorde då)

jag har en journal fullpackad med skit och lögner som jag inte får radera förrän jag är död

hela mitt liv började raseras på allvar för snart 2 år sedan när min första läkare lämnade mig - och nu har jag gett upp

gett upp ALLT

allt går fel

ALLT

jag svär på heder och samvete - om NÅGOT mer händer, en penna som ramlar ner på golvet eller vad som helst, så tar jag livet av mig här och nu!!!!!!1

har fattat ett beslut nu

vet att jag inte borde göra det när jag mår såhär, men jag har inget val

dessutom är det tänkt att vara något konstruktivt

imorgon bitti börjar jag med cymbalta igen

samtidigt slutar jag att äta och börjar träna

jag vet att jag kommer gå upp i vit trots att jag inte äter, för det är en sällsynt biverkning som jag ju drabbats av förut

men det finns ingen annan medicin jag tror på, och cymbalta var verkligen fungerat

och nu pajade tangentbordet på laptopen

bokstaven K går inte att skriva om man inte trycker extremt hårt, och nu lossnade i:et och k:et och jag får inte dit tangenterna igen

var gjorde jag av snaran nu igen.......................

*störtgråter*

fått akuttid hos terapeuten imorgon bitti

så nu gäller det "bara" att hålla ihop tills imorgon

bäddar ner mig i sängen och låtsas att jag inte finns

orkar inte mer *gråter*

på fredag är det precis två år sedan min första läkare lämnade mig... den enda läkare jag någonsin litat på...... men som dumpade mig efter att en "stalker" hört av sig till henne och ljugit ihop en massa skit........

nästa vecka har terapeuten semester... hela veckan..... ska till spanien......

och icke att förglömma - den vidriga "alla hjärtans dag" på söndagen......

den 18 feb har jag tid hos sjukgymnasten...... "intervju" typ.....

sen sätter det fart på riktigt v. 10......

måndagen är det intervju med ledarna för gruppen med social fobi.......

tisdag startar gruppen........

torsdag är det möte med nya läkaren..... vilket jag verkligen fasar över....... och sen på eftermiddagen är det träff för gruppen med social fobi.......

fredagen är det exakt ett år sedan jag vaknade på avdelningen och D hade tagit sitt liv........

.......kanske inte låter som mycket.... men för MIG är det mycket......... har bara haft EN person så länge nu...... så jag vet inte hur jag ska klara av det här......

...och så ridterapin....... och sjukgymnasten........ skicka in papper om ersättning till FK..... och ansökan om förlängning....... och så smäller det snart för beslutet om fortsatt ersättning och bostadstillägg..........

kan inte andas..........

snart är det slut

jag är rädd

så rädd

min mamma har läst mailet jag skrivit till henne...... men hon har inte svarat....... jag vet ju hur det är........ men ändå hoppas man......... hoppas på att ens förälder... föräldrar..... någon gång ska börja bete sig som just det - föräldrar..............

sorgen är så stor och tung.......... och den blir bara större och tyngre..............

hon skriver i sms att hon är "helt slut" - som i trött

jag förstår

men jag vill skriva till henne och säga att jag OCKSÅ är helt slut - slut som människa

men hon förstår inte det

hon kan inte förstå det

för hon vet inte hur det känns

och hon vill inte veta heller

"du har alltid varit överbeskyddad" brukar hon och pappa säga

vill bara skrika åt dem nu

vråla rakt ut; "var FAN var ni när jag blev våldtagen då????" och "hur fan kan ni förstöra det lilla, lilla sköra som jag byggt upp nu och som jag berättat om??!"

men jag är bara tyst

visst, jag skriker

men bara om det ytliga - kan bara skrika om att "jag mår dåligt"

och jag vet så väl hur jargongen går hos mina föräldrar nu

mamma pratar lite med pappa, pappa blir förbannad på mig, och nästa gång han pratar med mig så kommer utskällningen, skuldbeläggningen

men jag tänker inte tolerera det en enda jävla gång till

jag står på randen till att skära ihjäl mig

så om det behövs så bryter jag med dem

"överbeskyddad" - my ass

slagen, hotad, rädd, övergiven, otrygg, lämnad, kränkt, tillitsskadad..... självbildsskadad....

fått pappren från sjukgymnasten idag

mådde illa när jag skulle fylla i frågorna

"hur känns det i din kropp", "när mår du som bäst/sämst i din kropp", "äter du regelbundet", "utövar du fysisk aktivitet", "motionerar och tränar du", osvosv

jag har ätstörningar

jag trodde att motion ingick i fysisk aktivitet, men så är det tydligen inte

fattas bara att hon typ säger att jag skulle må bättre av att TRÄNA, eller vill ha in det i behandlingen

då reser jag mig och går mitt i alltihop

jag tränar inte - jag följer inte med någon som går runt sjön för att motionera, men jag följer med personen som går runt sjön för att det är fin natur, solen skiner och det är frisk luft

jag fattar att folk inte ser skillnaden

men för mig är den milsvid

jag har absolut inget emot att röra på mig, snarare tvärt om

men jag gör inget ENBART för att röra på mig, utan jag behöver ett djupare syfte, en större mening

annars skapas det bara mer ångest

känner mig så ensam

önskar att jag kunde flytta - långt

mina vänner bor långt bort

jag kan inte tala i telefon

ska maila terapeuten och fråga om hon har någon akuttid

jag vill inte skära mig, men jag kommer göra det om det ska vara såhär tills på torsdag

och vad är det som säger att det kommer bli bättre då

HUR kan man vara så jävla dum att man bara låter en människa skriva av ens dotters telefonnummer, när man VET SÅ JÄVLA VÄL att dottern har EXTREMA PROBLEM med sin telefonfobi???!??

Slitit ur alla jack och stängt av mobilen. Mailat till "kärringen" och blockerade hennes jävla mailadress direkt efteråt:

Hej,
 
Hörde att du var hemma hos min mamma och snodde mina telefonnummer från kylskåpet. Behöver jag upplysa dig, som ska föreställa en vuxen människa, om vad hyfs, etik och moral är??
Man gör inte så! Vill jag att någon ska ha något av mina telefonnummer så ger jag dem det - annars vill jag inte att någon ska ha dem! För mig känns det rent ut sagt som hemfridsbrott - både hos mina föräldrar OCH hos mig! Så jag vill att du raderar de där numren - NU!
Jag har inte svarat på dina mail - och jag har ALDRIG gett dig min mailadress! Så hur kan man då vara så dum att man tror att jag vill ha telefonsamtal eller sms?!???
JAG MÅR SKITDÅLIGT - RESPEKTERA MITT PRIVATLIV OCH LÄMNA MIG IFRED !
 
Har skaffat hemligt nummer precis nyss och ska se till så att alla nåbara uppgifter om mina telefonnummer försvinner snarast! Och går inte det så säger jag upp all telefoni - vad som helst för att få LUGN OCH RO !
Jag förstår att du inte fattar, och min mamma törs inte säga ifrån heller, men JAG törs säga ifrån för jag är inte ett dugg rädd för dig! Så nu säger jag ifrån - SLUTA JAGA MIG! Ringer du upp mig eller smsar en endaste gång så polisanmäler jag dig, eller vem som än ringer till mig från ert nummer, för trakasserier! För nu har jag sagt ifrån och mitt ombud har tagit reda på att det här min LAGLIGA RÄTT!
Och våga bara snacka skit om min familj - någon endaste stans - för det är ett LAGBROTT och dessutom är det här är något som DU har gjort mot MIG!
 
LÄMNA MIG IFRED!
 
/Mia
 
P.S Blockerar din mailadress nu, för det finns inget du kan skriva som gör det här ogjort eller som ursäktar ditt beteende!"

4 år. FYRA ÅR. I FYRA JÄVLA ÅR har jag tränat på att ringa och prata i telefon så nu klarar jag av att ringa till, och ta emot samtal från, min terapeut. Men inte från och med idag. Nu är det förstört. "Kärringen" har skyddat nummer, precis som min terapeut och alla jävla marknadsundersöningar och andra försäljare. Har slitit och slagits med näbbar och klor I FLERA ÅR för att få bort mitt namn från marknadsundersökningar och andra jävla ställen där man "köpt en vara eller tjänst". Är anmäld till NIX sedan 8-9 (?) år!

Och nu är ALLT ARBETE FÖRSTÖRT!

Jag ORKAR INTE MER!

Men det finns ingenstans att ta vägen heller - avdelningen är ju stängd för mig.

Varför ska jag INTE skära mig???? Varför ska jag INTE ta livet av mig?????

NÅGON SOM VET OM OCH I SÅ FALL HUR MAN BLOCKERAR ETT SPECIFIKT TELEFONNUMMER TILL SIN FASTA TELEFON OCH MOBILTELEFON ?

HAR TELIA BAS OCH TELIA SOM OPERATÖR PÅ MOBILEN OCKSÅ.

HAR TELEFONFOBI MEN HAR KOMMIT SÅ LÅNGT SÅ ATT JAG KLARAR AV ATT RINGA TILL MINA FÖRÄLDRAR OCH MIN TERAPEUT NU, MEN ATT EN OÖNSKAD IDIOT HAR TAGIT MINA NUMMER FRÅN LISTAN SOM MINA FÖRÄLDRAR HAR GÖR ATT JAG BARA MÅR SÄMRE OCH KOMMER ÄNNU LÄNGRE FRÅN ATT ÖVERVINNA DEN HÄR FOBIN.

FOBIN GÖR ATT JAG INTE KAN RINGA TELIAS KUNDTJÄNST HELLER, SÅ SNÄLLA, SKRIV INTE DET.

OCH JAG UNDANBER MIG FRÅN KOMMENTARER SOM HACKAR NER PÅ MIG OCH MIN PROBLEMATIK PGA DETTA.

grattis jävla barnahora (= jag)

och så har min sk "mamma" lämnat ut mina telefonnummer, både hem och till mobil, till "kärringen"

så nu kommer det bli ett jävla ringande av med "skyddat nummer"

mamma ringde och berättade det nu

började gråta

kommer få sådan jävla ångest om hon börjar ringa så jag kommer skära mig eller ta livet av mig!!!!!