kändes skönt med terapin

berättade om mina planer och beslut, och hon tyckte att det lät jättebra och konstruktivt

var så ledsen och grät mest hela tiden

pratade om all den skada överläkarna har gjort och den bullshit som står i min journal

men hon hade i alla fall lyckas snoka reda på nya läkarens mobilnummer, så hon ska ringa på måndag

känns nervöst och hopplöst, men bra att något ändå händer

fick dock lite konstiga vibbar när jag skulle gå

mailade till henne när jag kom hem och frågade

och hon berättade att hon hade haft ett möte att gå till direkt efter vår tid

ibland är jag så "känslig" så jag knappt förstår det själv   

mitt PO smsade och skrev att hon ville komma till mig kl 13 för att prata om mailet

"jippi" tänkte jag

dels av förhoppningen att hon faktiskt skulle hjälpa mig

men dels av ironi eftersom jag vet hur det brukar vara

och det blev det ironiska

hon började lite försiktigt, men snart spårade det ur totalt som vanligt

sa till slut att vi får börja trappa ut vår kontakt efter sommaren, eftersom hon kommer sluta precis när mitt krig med FK börjar

och jag släpper inte in vem som helst hur som helst

men jag kan säga att det ger hon fullständigt fan i

snart har jag vrålat det rakt i ansiktet på henne - JAG VILL BYTA PO!!

bölade hela tiden hon var här och orkade inte le för syns skull

fick beslutet från FK om fortsatt aktivitetsersättning med posten

men kan inte njuta av det pga att ny ansökan ska in senast i oktober

sen fick jag veta att de papper jag skickat in om "förändrade förhållanden" inte gäller om jag inte skickar in samma blankettjävel för tredje gången

det roliga är bara att jag kommer få hyreshöjning from april, dvs fakturan kommer i mars då beslutet om bostadstillägg kommer

så då måste jag skicka in en blankett om bostadstillägg en FJÄRDE gång

mitt PO fattar inte att det kan kännas jobbigt

ville slänga ut henne när hon satt och småflinade

jag skulle vara död om det inte vore för min terapeut

hon har lovat att vi ska höras imorgon också

och imorgon ska jag till STALLET ♥

varit vaken sedan kl 4

har så stark ångest över hur allt är att jag kräktes flera gånger

är helt slut idag

men jag har hunnit fundera på en massa saker

om mitt PO går i pension vid årsskiftet så måste jag ha ett nytt PO före dess

för kring och efter årsskiftet börjar striden med FK

och jag låter ingen främling bara kliva in och ta över

så det kommer jag tala om för mitt nuvarande PO

och så har jag beslutat att ta kontakt med sociala stödteamet om/när saker lugnar ner sig

ska jag nu bli sjukpensionär så måste jag få ett så drägligt liv som möjligt

och om det så är det sista jag gör så SKA JAG LÄRA MIG RIDA OCH JAG KOMMER ALDRIG SLÄPPA HÄSTARNA

de är min enda livskvalité

och så måste jag ta reda på hur länge "2-dagars läkaren" ska stanna

det måste ju vara någon som stannar ett år i alla fall, för annars är det ingen idé

inte när man ska slåss mot FK

längtar till stallet så jag dör

är skitnervös som vanligt men jag vet att det släpper bara jag får se K och hästarna

♥  "jossan"  ♥  jag vet inte vad jag skulle göra utan dig och din lilla familj   

Som sista ryck nu ikväll har jag cyklat en mil på motionscykeln - och köpt ridbyxor! Hoppas bara att jag kommer i dem... men får jag plats i jeans i samma storlek så borde jag väl få plats i ett par ridbyxor...

De är begagnade, men det funkar ju ändå. Svinbilligt. Och då menar jag verkligen SVINBILLIGT. Skäms nästan... eller ja... jag gör nog det... och så fick jag med vantar på köpet   

Herregud vilken gullig människa!

Imorgon är det terapi igen. Kan inte prata om att jag inte orkar för jag vill inte skrämma terapeuten. Men vad ska jag prata om när allt bara är kolsvart och hon behöver och vill veta vad jag tänker och känner.......

.....tänker på alla mina vänner som jag inte hör av........... hoppas att ni mår bra.........

vaknade vid kl 4

tog en stesolid innan jag gick till terapeuten

grät och grät och grät

hon gör så gott hon kan, men hur slåss man mot sjukhusledningen

sa att jag har gett upp

för jag skiter verkligen i det här nu

mitt PO borde ta tag i det här, för det är sådant som hon ska hjälpa sina klienter med

men när jag pratade med henne igår så började hon bara prata om något annat och skrattade bort det

och jag får inte byta PO heller

har ätit massa mat ikväll och toppade det med bananer och grädde

så jävla äckligt, jag HATAR grädde

men jag var tvungen

ska vänta några timmar och stoppa i mig en hel karta laxertabletter

men maria har inga ätstörningar!! hon är fet så hon har inga som helst problem med maten!!! och det där med att ha laxerat sönder tarmarna så att de inte fungerar längre - det är bara psykiskt! precis som med smärtan i underlivet!! allt är bara psykiskt!

och det enda jag tänker är: toppen, jag är kärnfrisk och kan aldrig bli fysiskt sjuk eller ha ont på riktigt i hela mitt liv...............

men var är alla när jag har duschat efter att ha cyklat på motionscykeln och det gör så jävla ont att jag gråter

vem fan ser mig när jag sitter på golvet med särade ben och blåser kalluft för att försöka stilla smärtan och skavet

var är alla när jag tagit överdos på överdos av laxertabletter så att jag gråter för att min mage får så mycket stryk

vem fan bryr sig över de leverfläckar som växer okontrollerat både till form och färg

det är tur att allt bara är psykiskt, för då behöver ingen jävel inom vården bry sig!

VARFÖR ska JAG fortsätta kämpa när det inte finns NÅGON som kan och vill LYSSNA och TRO på det jag säger??????????????

de underminerar bara allt jag jobbat med i terapin - de tillintet gör mig och river sönder den lilla självkänsla jag fått och slänger min självbild på soptippen!!!!!!

STESOLIIIIIIIIIIIIIIID!!!   

tryckt i mig ½ paket ballerina-kex och en semla

mår illa så jag är rädd att spy

största anledningen är nog dagens meny

men säkert spelar det roll att jag höjt medicinen också

fått ännu en akuttid hos terapeuten

imorgon bitti

orkar inte mer

har fått bekräftat av sjukgymnasten nu att allt är avblåst

gråter

hon förstod inte anledningen, men vad spelar det för roll

nu är i alla fall den påfrestningen bortkapad

har inte hört något mer om läkarfrågan

fick ett jättefint mail från terapeuten

hon har inte hört något mer heller

men manar till lugn

jag försöker, men det är inte lätt

får se om jag får kapa bort något mer

allt beror på min hat-person verksamhetschefen

för hon lär inte svara personalen på enheten om hur eller varför det är tänkt att fungera

bara mer och mer som vittnar om psykiatrins fall

jag orkar inte mer

jag har satsat allt jag har och mer därtill

och nu går allt åt helvete

jag vet att jag aldrig får någonting bra utan att få med något på köpet som är minst lika dåligt

jag har fått hästarna i mitt liv och det är ovärderligt, och nu kommer allt annat att tas ifrån mig

allt jag kan göra är att vänta

som vanligt

medan mitt liv rinner ifrån mig

det är bekräftat nu

läkaren kommer endast vara på enheten en dag varannan vecka

uppsattar att det innebär väntetider på upp till ett halvår

om drygt 8 mån behöver jag ett läkarintyg till FK

och de ekvationerna går inte ihop

alltså; ännu en katastrof

dessutom är dagen då läkaren är i tjänst samma dag som jag har samtalsterapi på fm och social fobi-grupp på em

så jag kommer aldrig kunna träffa henne

- så det var det!

skulle ha träffat sjukgymnasten på torsdag, men har ställt in det - för gott

min terapeut har bönfallit mig att inte ge upp

men vad fan ska jag göra då

jag orkar inte ha det såhär längre

min handläggare på FK tycker att det är HELT SJUKT att jag väntat ett halvår på att få diskutera medicinering

jag håller med henne, men det finns inget, INGET jag kan göra

händer det inget imorgon som visar på något annat, så kommer jag höra av mig till min hat-person; verksamhetschefen

kommer tala om för henne hur det ligger till och att jag nu behöver en ny läkare akut

hon kommer skita fullständigt i det, och ev så får jag mer skit för det i min journal, i värsta fall blir hon eller någon läkare med LPT-makt att bli förbannad och då kommer de försöka lägga in mig med tvångsvård

jag uppmuntrar dem nästan att försöka, för då tar jag livet av mig

jag har inte haft en stabil och fungerande läkarkontakt på över 2 år

hur länge till ska jag behöva vänta

nej, händer inget nu som visar på en bättring så tänker jag inte vänta

för jag orkar inte!

de har tagit TVÅ JÄVLA ÅR av mitt liv - två år som kunde inneburit studier, arbete, familj eller vad fan som helst

TVÅ ÅR!!!

min fd och sk "kompis" har verkligen förstört mitt liv

och om hon är kvar på det stödforum hon var då, och om någon av mina vänner är där - då vet jag inte vad jag gör

det hon utsatte mig för har FÖRSTÖRT MITT LIV

min terapeut säger samma sak, och att jag inte kunde veta

kanske inte, men jag har lärt min läxa - var ännu mer försiktig än försiktigast på internet

därför har jag, "hönsmamman", skrivit till en hel del ungdomar här på bloggplatsen och rekommenderat dem att ta bort tex mobilnummer, för det är så lätt att spåra och ta reda på allt om personer

jag vet, jag är nojig, men jag har en bra anledning till det också - för jag vet

har gråtit hela eftermiddagen

ögonen är helt igensvullna och svider

mailade mitt PO och berättade

tror ni att hon svarat?

nej

varför skulle hon göra det

så här sitter jag, helt ensam

det är vid sådana här tillfällen som jag undrar om det inte vore bra med sociala stödteamet ändå

å andra sidan, pratade jag fritt så skulle de ringa psykakuten och sedan skulle det komma en polisbil och hämta mig

för det är ingen som tror på att man kan leva såhär

kanske skulle jag försöka börja inse att det verkligen är så

att jag inte kan leva

det vore lättare att bara ge upp

tyvärr ligger det inte i min natur

.................längtar till stallet................. "min" fina kille.............. hans mjuka mule................... huvudet mot min axel....................... bara andas..................

Jag vet nu vad priset blev och blir för att jag har fått hästarna i mitt liv - ingen läkare. Utan läkare ingen medicin, ingen sjukskrivning, ingen hjälp, inga pengar.

Så det var det. Nu lägger jag mig här och dör.