Kan inte andas... Känns verkligen som att jag håller på att dö.... sakta men säkert....

Min t har hört av sig...... skrivit en hel del... komplimanger........ och det gör ont......... Vet inte hur jag ska förklara det, men det är så mycket lättare att få kritik och utskällningar.... Jag vet inte hur man tar emot en komplimang.. vad ska man säga..... hur vet man att den är äkta och inte bara ett hån....... Har blivit hånad sååååååååå många gånger....... och jag har bara spelat med... spelat dum......... "Vad fin du är i håret *kvävt skratt*".......... och så står personens kompisar/vänner/whatever och asgarvar.......... och så går de därifrån och skrattar tillsammans och "visar" hur "fint" mitt hår var............

Har ont.... ont i själen............. Jävla skit.

Snälla ge mig en paus...... från mig själv.... från ALLT........... Jag orkar inte andas själv.

Stallet.... stallet ikväll...... En mule mot min kind... värmen från det stora trygga djuret.......... kontakten med något levande....... varma sorgsna ögon som ser på mig....... både kropp och själ som blir buren................   

Önskar att jag fick rida barbacka......... finns något bättre........ Verkligen vara ett med hästen.... smälta samman med värmen.... den värme man inte känner genom en sadel........ Å andra sidan är det väl bättre för både häst och ryttare att använda sadel.... och ja.. jag vet att jag dödar min svanskota om jag travar barbacka.......... hur ska då en älskad häst känna i sin rygg.........

Undrar vilken häst jag får ha idag....... Skulle så gärna vilja ha S som jag hade förra veckan....... få "revansch"......... Det gick bra först förra gången.... men sen när han blev varse de andra hästarna så kunde jag inte få tillbaka hans fokus.... och han skulle bara springa till de andra...... rusa......... Jag lät honom inte... och kanske... behöver han en fast hand så att han inte TROR att han får bete sig så........... Jag vill så gärna vara den fasta handen....... men.... jag vet inte.......... Lärde mig i alla fall att... en häst har inga som helst problem att köra ner skallen och dra med sig 50kg över halsen........ Däremot räknade han nog inte med att klumpen på ryggen skulle vara en "igel" och klamra sig fast och ta mantag..........

Vill visa för mig själv att jag bestämmer över honom........ att han lyssnar....... fokuserar på mig....... Att han litar på mig.... att jag inte utsätter honom för något dumt eller farligt....

Har ju ridit ut på honom själv förut.... Ridläraren gick med, men ledde en annan häst...... men S var lugn... blev bara rädd när vi skulle över bron....... men lugnade sig snabbt.... Sista gången jag red ut med honom så fick ridläraren använda ett delta och gå och hålla i honom så att han inte skulle skena..... Jag fick honom knappt att gå av gårdsplanen.... och varenda litet ljud skrämde skiten ur honom under ridturen........ Fick till och med sitta av på ett ställe bara för att inte riskera något...

Det kan inte vara jag..... inte enbart jag i alla fall... som gjort honom så rädd........ Jag är ju knäpp.... när hästen blir rädd eller dummar sig så skiter jag bara i det....... däremot när han snubblar... S snubblar ju på allt........ DÅ blir jag rädd..... Men kan den rädslan förvandla honom till en så skräckslagen häst......? Ärligt..... kan den det....? Det är den enda häst jag ridit barbacka på.... och nu skulle det aldrig gå.......... och det gör ont..... så jävla pissigt ont så jag gråter........... Har frågat ridläraren om det hänt något.... men inte såvitt hon vet.......... Så hur kan en häst bli så.... NÅGOT måste ju ha hänt... En häst blir inte såhär utan orsak........ eller.......?

Önskar att.. jag kunde vara med honom..... hela tiden..... nästan som lite frihetsdressyr...... bli en del av flocken...... se hur han beter sig i olika situationer...... hur de andra beter sig mot honom......... vara hos honom i stallet på nätterna........... Vad som helst för att han skulle lita på någon igen........   

Älskar den hästen.......... älskar dem alla........ men man har ju sina favoriter....... och S är en av dem..... och så lille A... som är skadad........... Måste komma ihåg och fråga hur det är med honom........ om han börjat läka än.........

Jag vet att jag är knäpp..... men... jag tror att det är väldigt få hästar som inte går att lära om........... om man bara har viljan, kunskapen och tålamodet..........

Men visst, det är bara en magkänsla jag har........

Ska inte nämna mitt akrobatiska nummer från förra veckan.... för då törs aldrig den äldre kvinnan sitta upp på S igen........ trots att det var mitt fel som inte släppte tygeln........ Har fått känslan av att hon är ganska lättskrämd.... Jag är hennes raka motsats.... och så är den ena killen lika "inspirerad" som en kålrot..... den andre killen är lite mer som jag och skrattar, skämtar och frågar....... Tydligen har just han ramlat av en gång, men det "syns" inte. Han kör på precis som jag. En väldigt "spridd" liten grupp på 4 personer. Så olika men ändå så lika. "Då kan ni börja med att gå ut på fyrkantsspåret i höger varv".... och alla väntar på att någon ska börja, för ingen vill ju tränga sig före..... Det är samma sak om vi ska rida i en åtta.. byta volt..... "bäst att jag sänker tempot så att vi inte kommer för nära varandra"... och "jag håller undan"....... och så slutar det med att alla står stilla... Ganska komiskt!

Älskade, älskade hästar..........   

Och så är det ÄS.........    *försöker andas*... Ännu en sak jag fått slagits med med både näbbar och klor....... och jag är SÅ JÄVLA LESS.......... SPYLESS...... Finns det NÅGONTING som bara NÅGON GÅNG kan fungera.... och då UTAN att man behöver slåss för sitt liv och rasera det lilla man byggt upp sedan gången innan.........   

Tårarna rinner......... igen.....  

Älskade C har sin psykolog hos sig idag igen......... Hon behöver verkligen det efter häxdoktorns besök igår........ Kroppen lade av igen efter det........ och jag blir så jävla förbannad på hur människor blir behandlade...... När det händer mig själv så gnäller jag, blir jätteledsen, osv..... men när det händer andra..... ja.. då rinner det över.......... Jag går genom eld och vatten för mina vänner. Minns hur in i helvete förbannad jag var när min andra vän talade om att hon skulle leka med sitt barn inför någon psykstolle - bara för att hon är feldiagnosticerad med borderline och de ville typ se "hur stor skada" det gjort på deras "kontakt"........ Det fanns ingen jävla anknytningsskada! Det hade jag kunnat tala om utan att ens ha träffat personen i fråga!! Tänk att bli tvingad till att leka med sitt barn inför andra för att bli bedömd! Så jävla sjukt!!! Varför griper ingen in DÄR DET BEHÖVS ISTÄLLET!!??? Där barn far illa - på riktigt!! När ska vården och samhället sluta vara sådana jävla pappersnördar och istället se MÄNNISKAN bakom??? Men jag gissar att nästa steg är att alla människor ska chippas och namn och personlighet ska utplånas, och alla de som inte kan eller vill vara en robot, en streckkod, ska låsas in eller avlivas "för nationens säkerhet"........................ BLÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄHH!!!!!!!!   

Snart får man väl välja barn..... välja kön, hår- och ögonfärg........ och bort med alla foster som bär på gener för tex magsår..... eller är sjuka eller handikappade på något sätt....... Javisst, bort med "skräpet" för fan!

Snart har vi en ny Hitlerpropaganda, trots att ingen vill förknippas med det! Men allt är ok om man skriver en lag eller röstar eller på annat sätt gör rena SKITSAKER som "är lagliga". Jag frågar mig ofta hur människor i tex USA som är anhöriga till mordoffer kan sitta bakom en ruta och se på när den (förmodlige) mördaren avrättas. Vad är skillnaden - EGENTLIGEN. En person skjuter en annan människa - tex. Sen sitter gärningsmannen och bara väntar på att han ska bli dödad. Och när den dagen kommer så sitter de anhöriga och ser på medan ännu ett människoliv släcks. Är de verkligen bättre än mördaren själv....... bara för att en lag har hittats på som rättfärdigar det.....

Mår illa bara jag tänker på det. Det är så lätt på sätt och vis; rösta, instifta lag, döda lagligt.

Det äcklar mig.

Ööööh.... nu vet jag inte vad det här blev... Ångestexplosion... och så min specialitet - att göra om det svåra som jag inte orkar med till något helt annat som jag klarar av................

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Har idag lämnat in nycklarna till min slitna fallfärdiga lägenhet, så nu är jag utflyttad. Men fy fan vad ledsamt, grät när jag stängde dörren och låste för allra sista gången. Den må ha varit ful och skruttig, men perfekt läge, planlösning, stor mys...

Månaderna har gått. Jag har det så bra här i fjällen att tiden rusar iväg. Men det är skönt med tanke på det här "paus-året" pga Covid-19. Kan inte minnas när jag senast hade såhär lite panikångest och ångest. Ingen direkt stress över något. Nu är ja...

Det mesta har kört ihop sig. Men jag hoppas att det ordnar sig ändå till slut. Jag hade läkarsamtal och var mer eller mindre beredd på att få höra att jag är dum i huvet som tror att jag ska klara mig utan att fara till psyk en gång i veckan. Men l...

väntar fortfarande på offert från den "bästa" flyttfirman har handlat lite och skickat paket till mamma för hon fyller snart år gått riktig långpromenad med vovven så nu sover han gott på soffan känner mig så rastlös allt vara snurrar runt på...

allt bara snurrar kan inte förstå att jag ska flytta känns som jag bara hittar på kommer bli mer verkligt när jag får tillbaka nya kontraktet och bekräftelsen på uppsägningen och när själva flytten är bokad   ska på samtal idag har inge...