har kämpat hela dagen....... inte tagit någon stesolid......... varit ute och gått och joggat i över en timme....... och så går allt åt helvete................... slängde in en pizza från frysen i ugnen och nu har jag öppnat den påse godis som jag skulle skicka till mina föräldrar...............

jag VET att det inte är för sent att göra något åt det här.......... men jag är sjuk............... har ingen kontroll alls............... och det gör att jag straffar mig...... det här är samma sak som med rakbladen.......... jag förstör för mig själv och jag njuter av det........... får en kick............ adrenalinet pumpar....... en hand full.......... en till................ illamåendet står mig upp i halsen......... trycker i mig mer........ mer, mer, mer...............................

jag måste härifrån............ jag måste flytta så att jag kan gå ut mer........ andas........... röra på mig... rent teoretiskt i alla fall..........................

.....har.... gjort en sen anmälan till ssk-programmet idag.................. jag vet... jag är dum......... allt blir bara värre sen........................ men.... tänk om jag kommer in..... och kan begära uppskov....................

......det kommer aldrig bli något av mig................. ingen "karriär"...... ingen familj.............. ingenting.................

.......jag vill dö........... vill verkligen dö......................

.....................

ångest......... ångestångestångest...................... läkartid på måndag..... hon klämde in mig.............. ska egentligen inte ens vara i stan då.............

har ju mailat henne........... berättat ALLT....................... skäms ihjäl..................

tog cykeln till maxi........... kom på att jag börjar få slut på färgade papper........... *öööh..... ja, det är ju livsviktigt att ha hemma.............*   

cyklade hem igen och stannade till och plockade lite maskrosor och fint gräs till ninisarna.........

konstaterade att jag har panik inför sommaren................ total panik.............

måste snart börja titta över vad jag ska ha med mig till fjällen och till föräldrarna... och skicka skiten........... sen ska det städas och förberedas här hemma också....... dels för att vara borta och dels för att föräldrarna kommer hit i augusti när de skjutsar hem mig.... så det får inte ligga några bilder eller dagböcker eller piller synliga................... allt måste vara "tipptopp"..... mamma är städ-freak......... och har jag inte ordentligt städat så kommer hon rota bland mina grejor, och då DÖR jag..........

bestämde mig för att sopa cykelrummet......... för det var så jävla sandigt och grusigt efter vintern...... skulle gå och slänga skiten sen, men då har de flyttat soprummet................. jag visste ju om det, men på lappen stod det "från och med tisdagen den 6 juni"....   

jag gick i alla fall runt avspärrningarna och kom in i nya soprummet..... någon hade ställt en soppåse utanför det gamla soprummet, så jag gick hem och skrev en lapp om att det redan är flyttat.......... men när jag satte upp den stod redan 3 påsar till vid dörren...................

har mailat vaktmästaren och talat om vad jag gjort så att han ska veta om det..... hoppas bara att han inte blir arg............... känner att jag kanske trampar på hans "domäner"........ men jag menar inget illa... jag behövde bara göra något..... ha något för händer...............

måste röja här hemma imorgon igen........... ser ut som en bomb har briserat................. är bara sååå tröttsamt att sortera all jävla återvinning....... lite mjukplast här.... pappersförpackning där........ och så det där jävla äckliga matavfallet..................... har lagt ner det och slänger det i soporna om jag inte vet att jag ändå ska förbi soprummet......... äckligt att ha det liggandes här hemma... och jag får inte plats med sjuttioelva sorteringskärl..................

är trött....... vill bara sova.......... men soljäveln lyser än.................

mår så fruktansvärt dåligt av ljuset....... är alltid samma sak varje sommar.............. det är hemskt.................. om jag får ett eget hus någon dag så ska jag fan i mig ha sovrummet i källaren, så att det är mörkt och svalt...............

tänk om jag bodde på landet......... då skulle livet vara lättare................. finnas saker att göra.......... påta i en trädgård......... kunna ha kaninerna ute........... nu finns bara asfalt och stad och affärer................

vet inte hur jag ska göra.............. om jag ska sikta på att flytta till T eller R................... det beror på så mycket............

flyttar jag till T så kommer jag mer "ut på landet".......... mer skog........ bad............... "varmhyra"........ men ett annat bostadsbolad som är dyrare........... och så dyra bussresor in till stan...........

flyttar jag till R så blir det också dyrare än idag....... inte lika "lantligt" och den gemytliga stämningen.......... å andra sidan blir bussresorna billigare...... och hyran blir förmoligen inte lika hög.................

men OM.... OM.... jag skulle börja studera..... något............. så vore det bättre att bo kvar här, eftersom jag bor så nära allt.... och behöver varje öre jag kan dra in på...............

fan......... FANFANFAN.......................................

vad ska jag göra..............

jag lär ha tid att fundera i alla fall.... för det finns inte många lägenheter som passar mig och min ekonomi på endera ställe...............

jag blir vansinnig på det här jävla ljuset........ jag vet, jag borde ha vant mig.... men jag GÖR ALDRIG DET!!!

gatulysena är släckta för att det är så jävla ljust ute....... så hur fan ska man kunna sova?????

visst, det blir hyfsat mörkt i sovrummet när jag dragit ner rullgardinen.... men jag ser ju likt förbannat hur ljust det är ute!

det här är det enda jag verkligen HATAR med att bo här - ljuset på sommaren.

Har sett fram emot att få fara till stallet sedan efter kl 15 i tisdags...... då när jag skulle fara hem från stallet med bussen................... Hela förmiddagen var jag totalt väck.... levde häst.. tänkte häst.... hovar som klapprar...... gnäggningar... värmen....... blicken... närheten............ Tog halv dos stesolid inför bussresan.......... självklart var bussen nästan full................ Trodde knappt mina ögon när jag klivit av bussen och började närma mig gården... där stod nye hästisen och kliade på en av damerna..!! Jag var så ledsen för hans skull i början... när han var totalt utfryst....... och därför är det extra roligt att han kommer in mer och mer i flocken.... det värmer i hjärtat...

Fick hämta in honom, nya stjärnan, och göra iordning honom....... Han hade rullat sig i någon lera som satt som om det vore keramik...! Borstade och borstade, ridterapeuten borstade också, men allt fick vi inte bort. Han verkade lite nervös och orolig medan jag höll på med honom..... ryckig.... ville inte stå still......... öronen åkte fram och tillbaka... ögonen tittade panikslaget.......... Jag försökte att bara vara som vanligt och prata med honom.... tyckte att han blev lite lugnare efter ett tag.... Höll på att skratta ihjäl mig när jag skulle kratsa hovarna, för jag började som vanligt på hans vänstra sida... men när jag skulle få honom att lyfta hoven bak, så kunde jag inte hålla mig för skratt........ Han var jääääätteduktig och lyfte bakhoven 2-3 dm upp - men FEL hov! Han lyfte alltså upp sin högra när jag skulle kratsa den vänstra.... Jag vet, jag har dålig humor, men det är ganska komiskt att smeka en häst på hans vänstra sida och försöka lyfta hoven... och så lyfter han fel hov - med måtta!

Var lite ovant att sadla utan att det finns en risk att bli nafsad på, för det är ju vad jag är van vid... och vilken annorlunda sadel mot vad jag haft förut! Tränset var också annorlunda.... och självklart var jag tvungen att fråga om ALLT........... Men man kanske kan skylla på att man aldrig vågat ställa några frågor om något i hela sitt liv..... så det finns ju en del att ta igen...............

Satt upp och jag kände hur orolig lille bubben var........ men jag tänkte att om jag är lugn så blir han lugn..... Skrittade runt lite på planen... skulle rida runt hela fyrkanten tänkte jag....... men när jag kom till ena hörnet så ville han inte gå dit....... Jag manade på honom, men så plötsligt tog han ett skutt åt sidan och vände 90 grader..... Han lyfte båda frambenen och reste sig åt sidan snabbt som attan..... så han gjorde som ett skutt......... Jag var inte alls beredd på det... men eftersom jag är som jag är.... och sitter avslappnad som en säck potatis, så hänger jag bara med........... Ridterapeuten blev nog lite rädd.... men.. jag var helt obrydd........... Är det fel på mig eller......????? Skäms nästan...... Men jag tappade inte balansen, blev inte rädd.... Jag satt bara där.... och försökte prata tröstande med hästisen....... och tyckte synd om honom att han blev skrämd........ Men som sagt, ridterapeuten blev nog rädd............... för sen ville hon att jag skulle undvika det hörnet..... och jag fattar ju att om man ska få hästen att möta sin rädsla så behöver man vara betydligt mer rutinerad än jag..........

Ridterapeuten lade upp en smal "bana" av bommar med 90 graders svängar....... Jag fick korta tyglarna och ta mig an banan med hästkillen.... han blev lugnare när jag kortade tyglarna.... fick förklaringen efteråt - han blir mer fokuserad på det han gör och vad jag vill att han ska göra, så då avbryter man nervositeten genom att sätta honom i arbete......... Det gick ok första gångerna..... sen utökade ridterapeuten  banan... och då gick det åt skogen....... MEN.... sista gången så hade jag bestämt mig...... Och då lyckades jag göra halt utan att säga "ptrooo"..... och vi klarade hela "pusslet"....!! Var så stolt över lille gubben!!!

En sak som jag måste öva på en hel del är att hitta ett mellanting mellan att hänga med armana som om jag vore förlamad, och att hålla dem för högt upp...................

Efteråt så släppte vi ut alla hästisarna på bete, och oj vad glada de blev!! Är så härligt att se! Ger rysningar och ståpäls och se dem dundra ut över ängen!!!

När vi tog en promenad med ridterapeutens hundar så såg vi att deras staket/plank nästan lagt sig ner.. förmodligen pga den hårda vinden... så det var förmodligen DET som hästisen var rädd för.....

Jag har världens bästa ridterapeut! Och hon är världens finaste och mest omtänksamma och empatiska människa!

Kom hem och for iväg till Skokanonen och köpte ett par skor.... och passade på att köpa mat och lite gott till kvällen..... Nu ligger jag i sängen och har så jävla ont i nacke och axlar............. Jag vet att det är "nyttig" värk....... att det kommer från alla spänningar som släppt i stallet......... men det gör det ju inte direkt roligare för det.......................

terapeuten ringde........... höll på att dö när det stod "skyddat nummer"......... men jag tänkte att det kanske var hon.. så jag svarade..........

hon lovade att höra av sig om hon hörde något från läkaren.... för när jag träffade terapeuten idag så hade jag fått hos läkaren på tisdag efter lunch....... men........ då har jag ridterapi... och jag KAN INTE missa det............ jag dör hellre......... har missat tillräckligt............ visst, min handläggare på FK säger att jag får ta igen till och med det jag missar under sommaren....... men det ska ju passa ridterapeuten också........

i alla fall så ringde terapeuten och talade om att vi kan ta "vår" tid på måndag till att träffa läkaren..................... *jippi...... hur många gånger till får jag träffa henne innan sommaruppehållet..... 3........???*

jag sa ok...........

ärligt talat......... ridterapin är viktigare än terapin.... i alla fall nu..................... för vi pratar inte om hur jag mår eller något, utan allt är bara "yta" och planer..... konkreta saker........... plastiken....... kvinnokliniken.................. FK.......... läkaren......... osvosv...........

och jag vill inte röra upp något som jag inte kan hantera själv.......... och sedan skiljas åt för FEM VECKOR....................

.......har ett minne som jag inte kan bli av med......... jag vet inte hur... men.. det kom på ridterapin......... förra veckan...................

ridterapeuten brukar fråga om många har skrattat åt mig bakom min rygg, eftersom jag är så rädd för att det ska återupprepas........... och.... jag minns när jag gick... i andra klass tror jag............ övergreppen höll på för fullt........ men i skolan låtsades han inte ens kännas vid mig.............

en av mina klasskamrater.... frågade "chans" på mig........... jag trodde inte att han menade allvar... att det bara var ett skämt......... men han sa att det inte var det........... jag hade en väldigt... konstig syn på vad det innebar att "ha chans" på någon....................... men skit samma.... det är inte det som är kärnan................ utan........ nästa dag i skolan lämnade jag ett brev som jag hade skrivit.......... och jag fick tillbaka det och det stod att jag var den fulaste på hela skolan...... att alla hatade mig.......... och att han bara hade frågat chans på mig för att en av tjejerna i klassen hade kommit på att det vore roligt att förnedra mig................ självklart spreds det där som en löpeld på skolan...... liten med straxt under 50 elever totalt i låg- och mellanstadie.......... och...... det var första gången som jag tänkte ta livet av mig................... och första gången jag försökte komma på något sätt att skada mig........... det var ett helvete hemma..... pappa som skrek, svor, hotade, jagade, slog................. och..... så övergreppen............. och så blev jag förnedrad på den enda plats där jag känt mig "trygg"................... det förändrade mitt liv....................... min syn på världen................ visst, jag hade väl inte några riktiga vänner, men det finns ju alltid de som man antingen tycker mer eller minde om....... och hon som startade det hela... var en av de klasskompisar som jag tyckte om....... sedan dess... ser jag alltid till att inte tro på vad någon säger........ alltid stå med ryggen mot väggen så att ingen kan komma mig nära och hugga mig...................... det var väl inte så "stort" i början...... men med åren har det växt sig större............ och jag har antagit rollen som den som står i hörnet, beredd att fly..... men vill bara bli omtyckt och duga............. bara vara "normal", som alla andra................ och..... jag önskade mer än något annat i världen att någon skulle se hur jag hade det......................................... någon som grep in.................... gjorde något................ räddade mig..........................

vet inte hur många gånger jag drömde om att bryta ett ben........... men samtidigt...... var jag livrädd för att bli sedd....... undersökt............ för då skulle allt synas på mig.................... all smuts....... äckel............. blåmärken......... all skam.... alla fel............. och hela jag är ett enda stort fel.................... och.... då skulle jag få ta smällen för det också.............. för allt är mitt fel............................... vad skulle en doktor säga då....... en ssk................ de skulle inte vilja ta i mig med tång.......... låsa in mig någonstans... eller släppa ut mig tillbaka till helvetet och berätta för hela världen hur fel och äcklig jag var..................................

*gråter tyst*

när jag är i stallet.... kan jag känna mig arg på världen....................... ja, jag kan faktiskt det då................ för att ingen såg........... ingen gjorde något...................

sen allteftersom stallets sinnesstämning försvinner...... så bleknar det................. och jag är tillbaka där jag började och hatar mig själv för att allt är mitt fel................

....dessutom är jag rädd.............. rädd att släppa fram vreden som finns inom mig.................. för då blir allt svart...... allt blandas ihop till en gröt... sorg, förtvivlan, saknad, längtan, smärta..... och ilskan..................... och allt blir bara vrede................. ren vrede................................... och jag vill inte ha det så.............. vill inte känna så.................. ...jag tänker inte bli min pappa.................