Höll på att kräkas och svimma när jag gick till sjukhuset.......... Var där jättetidigt........ men hade jag inte gått då så hade jag aldrig tagit mig dit......... Min t kom i tid.... till och med tidigt............ Vi gick till plastiken och jag trodde att jag antingen skulle svimma eller kräkas............ Det var med nöd och näppe som jag klarade att anmäla mig i receptionen.... trodde liksom att min t skulle vara med och stötta som sist..............

Kändes som att sitta och vänta i evigheter...... på en dödsdom............... Så kom läkaren själv och hämtade mig - och min t - i väntrummet......... Hon låter som en ängel... beter sig som en ängel........ och ser ut som en ängel.......... Inga nervärderande blickar eller någonting.......... Hon tittade på min arm..... och konstaterade samma sak som jag.... att ärret inte mognat tillräckligt längst upp, utan är rött och uppsvullet......... Hon ville boka in en tid i januari för nästa ingrepp......... jag blev bestört.......... det är för långt fram....... men vad ska man göra - det här är ju inget som någon av oss råder över.......

Berättade att jag rivit mig mot kaninburen....... och frågade om det var därför ärret blivit som det är...... och det trodde hon inte alls........... Hon sa att hon kanske hade tagit för mycket där så att det kanske var därför som det blev så...... men då visade jag henne.... med "överloppshuden"........... att det är som minst hud över - och därmed mest spänt - längst ner där det har läkt perfekt....... Till slut höll hon väl med om det och förstod vad jag menade....... men jag tror att hon klandrade sig själv......... och det vill jag absolut inte........ Hon sa att ibland blir det sådär, så det behöver inte finnas någon särskild anledning till det............

I min besvikelse över att det inte läkt tillräckligt bra... så frågade jag skamset... och bävande.... om vi inte kunde ta låren istället.... så länge........... Jag förväntade mig en föreläsning om riktlinjer och en diskussion huruvida hon skulle ta sig an låren eller ej.......... MEN DET BLEV INGET SÅDANT! Istället sa hon att "javisst, det kan vi göra"........ Jag tappade hakan.... var i chocktillstånd............ Fick dra ner byxorna och visa ärren igen.......... trodde att jag skulle svimma.... men... jag klarade det........... Hon frågade om vi skulle ta ett lår eller båda...... Var fortfarande chockad, men fick ur mig att om det är möjligt så tar vi båda samtidigt........ "javisst, då gör vi det" säger hon då........ Jag trodde att jag var psykotisk eller att jag drömde......... Kändes så jävla overkligt......... Försöker nu ta in att jag ska operera båda låren i nov-dec....... fattar det inte........ det går inte att greppa............

Gick till min t's rum sen........ bestämde att det var lika bra att baka ihop allt så att jag slapp sitta och vänta........ Pratade om allt möjligt......... från verksamhetschefskärringen, MS och änglar.... till döden och hur stark relation jag och min t har till varandra........

Blev jätteledsen när min t sa att hon inte ville höra om verksamhetskärringen......... för att "hon hört det förut".......... Då började jag gråta........... såg bara ner i mattan och var tyst.............. Var ska jag göra av all skit jag får från den kärringen.......... och snart måste jag väl ha kontakt med subban igen...... eftersom min läkare slutar vid jul................. Men, men.... den dagen den sorgen............ Skit samma....... Blir det inte en läkare jag klarar av att träffa så skiter jag väl i det....... Jag har rätt att välja....... och jag har valt........ men subban har satt käppar i hjulen för mig heeeeeeeeela tiden......

Jaja.... jag överlevde plastiken.... jag kräktes inte........ jag svimmade inte....... ingen skrattade åt mig eller skällde ut mig - i alla fall inte så att jag såg det........... Fatta vilken skillnad det är på olika kliniker och inte minst läkare........ Vem hade förväntat sig att de som arbetar med plastikkirurgi är mer empatiska och har ett underbart bemötande, jämfört med kliniker såsom psykiatrin och kvinnokliniken............. Jag trodde att personalen på de två sistnämnda klinikerna förstod att det de håller på med kräver extra mycket empati, lugn och värme........ men nej......... den största värmen och bästa bemötandet av läkare  har jag fått på plastikkirurgen.............

Tre timmar kvar innan jag ska vara i stallet........ Hoppas att det slutar regna tills dess.............

.........är helt slut nu....................

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Har idag lämnat in nycklarna till min slitna fallfärdiga lägenhet, så nu är jag utflyttad. Men fy fan vad ledsamt, grät när jag stängde dörren och låste för allra sista gången. Den må ha varit ful och skruttig, men perfekt läge, planlösning, stor mys...

Månaderna har gått. Jag har det så bra här i fjällen att tiden rusar iväg. Men det är skönt med tanke på det här "paus-året" pga Covid-19. Kan inte minnas när jag senast hade såhär lite panikångest och ångest. Ingen direkt stress över något. Nu är ja...

Det mesta har kört ihop sig. Men jag hoppas att det ordnar sig ändå till slut. Jag hade läkarsamtal och var mer eller mindre beredd på att få höra att jag är dum i huvet som tror att jag ska klara mig utan att fara till psyk en gång i veckan. Men l...

väntar fortfarande på offert från den "bästa" flyttfirman har handlat lite och skickat paket till mamma för hon fyller snart år gått riktig långpromenad med vovven så nu sover han gott på soffan känner mig så rastlös allt vara snurrar runt på...

allt bara snurrar kan inte förstå att jag ska flytta känns som jag bara hittar på kommer bli mer verkligt när jag får tillbaka nya kontraktet och bekräftelsen på uppsägningen och när själva flytten är bokad   ska på samtal idag har inge...