upptäckte just en skyddad blogg............ funderade på att höra av mig och fråga om jag fick lösen...... men.... samtidigt så måste det ju gå "åt båda håll"........... och tydligen gör det inte det längre............

känns jävligt när man inte vet..... särskilt jag som är så paranoid.............. det är en sak om det bara skrivs om sig själv och sitt...... men jag tror ju såklart att det handlar om mig.............. särskilt då hela mitt liv förstördes pga illojalitet.......... det var vi mot världen... empatiska..... rättvisa........ etiska...... men sen när det drabbade mig....... så drog sig alla tillbaka.............. och jag mår ärligt talat illa av att folk inte vågade ta ställning som alltid annars... utan istället bara varit - och är - tysta.... och fortsätter ha kontakt med de som förstört så många år och så mycket..............

det är som att bli huggen med en gaffel i ryggen...... som vrids om varje gång jag exkluderas.............. "man kan aldrig lita på någon" skriker det inuti......... "skriv inte, prata inte" skriker en annan del......... men.. då har de ju vunnit.... det här min plats..... mina tankar..... mitt liv.......... quo vadis.... jag går ju här! och är det för svårt för någon att se att människor går sin egen väg på sitt sätt.... trots att det sägs tvärtom..... ja, då får det stå för dem.......

bara för att jag möter nya människor...... pratar... skriver........ gör stora framsteg........... så tänker jag inte låta mig hånas eller bli trampad på............

tror jag skrev det här förut......... det är under min värdighet........ och under min mognadsgrad............. så då är det väl bäst att gå skilda vägar när det inte passar............ problemet är bara att just nu går jag... och alla ser mig........ och jag har ingen aning om vad som sägs bakom lyckta dörrar.............

bränt barn skyr elden, heter det ju.... så självklart mår jag skitdåligt av det här............... en gång sviken av en vän... alltid sviken....... eller......?

önskar att jag kunde radera mina minnen...... min vetskap.......... för... det här river upp så många gamla djupa sår.................

varför inte bara skrika och skälla på mig...... knuffa mig mot stupet, öga mot öga............ men det krävs ju en hel del då..... och uppenbarligen saknas det hos den här andra parten.............

 

[M]

28 december 2010 21:15

Om det är min blogg du syftar på så kände jag mig inte trygg med att ha den öppen längre och jag kan inte göra som du och bara lösenordsskydda enskilda inlägg, så det blev hela bloggen.

Jag har valt att inte skicka inbjudan till dig eftersom du uttryckligen äcklas av sådana som mig, men jag finns på msn och mail som vanligt.

Maria

28 december 2010 23:10

Jag känner mig inte trygg med någon som inte klarar av att tala om för mig vad som händer i relationen, och genom att göra som du gjort - och nu bevisat att det är som jag tror - så kan jag bara beklaga.
Jag har knappt varit inne på din blogg, och jag har ingen jävla aning om vad du syftar på. Jag kan gissa att det handlar om mina tankar om ofödda sjuka barn, men det finns många som skriver om det och det kom upp i terapin. Är du min vän så förstår du det och tänker om, och om du tror något annat och tänker fortsätta det här irrationella och naiva beteendet så vet jag inte var vi ska ta vägen. "Finns på msn och mail" - vad är det när man blir anklagad för en massa skit!?! Det betyder ingenting, du har ju redan bestämt dig! Du är både åklagare, domare och bödel.
Jag tänker inte be om ursäkt för att jag läser andra människors bloggar och skriver ner mina tankar om vad de skriver. Du har ingen aning om vilka bloggar jag följer.

Du får väl fundera och höra av dig. Jag finns INTE på mail och msn när jag får ta en massa skit helt obefogat. Det är inte vänskap, och vänskap innebär trygghet. Du har gjort mig illa förut genom att skriva om "val" och allt möjligt, men jag har tagit det för vad det är. Men det här tar priset.

 

[M]

29 december 2010 14:48

Jag har inte anklagat dig varken för det ena eller det andra och ännu mindre för ”en massa skit”. Jag har bara gett anledningen till att du inte fått inbjudan till min blogg. 1) Jag känner mig inte längre trygg med att ha öppen blogg pga jag skriver om saker som är mycket känsliga för mig och 2) jag vill inte att personer som äcklas av mig eller mina åsikter ska ha tillgång till det jag skriver om.

Du har dina åsikter och jag har mina. De går isär på alldeles för många punkter, bl.a din prolife-attityd och äckelkänslor inför de som inte har samma åsikter som du, för att jag ska kunna känna mig bekväm med att ge dig tillträde till min blogg.

Jag svarar dig här eftersom du avstår från msn- och / eller mail, men jag tänker inte gå in i någon mer diskussion om detta. Det tar för mycket energi av mig – energi som jag hellre lägger på mitt eget mående och min familj.

Maria

29 december 2010 16:02

Jo, du har just anklagat mig återigen för att inte kunna lita på mig och att jag skulle äcklas av dig.
Du är inte dig själv. Det är inte jag som tagit bort eller blockat dig på msn eller mailen. Jag skrev att jag hoppas att du tänker om. Men återigen slänger du skit på mig och anklagar mig för saker som inte har ett uns sanning.

Jag förstår precis vad du menar - varför hålla på med såhär naiva saker när vi är två vuxna människor. Som jag skrivit tidigare, jag är less på allt "drama" och om du ska fortsätta såhär så är det bäst för oss båda att gå skilda vägar. Det är bara så tråkigt att alla år av vänskap ska raderas bara för att du fått för dig en sak av något du läst.

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Har idag lämnat in nycklarna till min slitna fallfärdiga lägenhet, så nu är jag utflyttad. Men fy fan vad ledsamt, grät när jag stängde dörren och låste för allra sista gången. Den må ha varit ful och skruttig, men perfekt läge, planlösning, stor mys...

Månaderna har gått. Jag har det så bra här i fjällen att tiden rusar iväg. Men det är skönt med tanke på det här "paus-året" pga Covid-19. Kan inte minnas när jag senast hade såhär lite panikångest och ångest. Ingen direkt stress över något. Nu är ja...

Det mesta har kört ihop sig. Men jag hoppas att det ordnar sig ändå till slut. Jag hade läkarsamtal och var mer eller mindre beredd på att få höra att jag är dum i huvet som tror att jag ska klara mig utan att fara till psyk en gång i veckan. Men l...

väntar fortfarande på offert från den "bästa" flyttfirman har handlat lite och skickat paket till mamma för hon fyller snart år gått riktig långpromenad med vovven så nu sover han gott på soffan känner mig så rastlös allt vara snurrar runt på...

allt bara snurrar kan inte förstå att jag ska flytta känns som jag bara hittar på kommer bli mer verkligt när jag får tillbaka nya kontraktet och bekräftelsen på uppsägningen och när själva flytten är bokad   ska på samtal idag har inge...