kom till stallet och fick hämta in S............ undrade vad ridt tänkt att jag skulle göra idag......... och när hon sa att jag skulle sadla och tränsa så blev jag förskräckt.................... tänkte att... nu är det kört... nu får jag inse den bittra verkligheten - att jag aldrig mer kan sitta på en hästrygg.............. var SKITNERVÖS och RÄDD........ kunde nästan se mitt liv passera i revy när jag justerade stiglädren.......................

........vänsterfoten i stigbygeln............ slängde över högerbenet över hästryggen.... och.......... jag kände.... ingenting...............! det gjorde inte ont!!! inte ens pyttepyttelite!! tänkte att det här är för bra för att vara sant.... det var det enda jag kunde tänka på... så häststackaren var nog ganska konfunderad.......... till slut släppte jag bara taget..... slappnade av och kopplade bort de tankarna.......... och då blev jag mycket mjukare och följsammare med armarna och hela kroppen.....

fick inte ridningen att fungera alls, men jag STRUNTAR I DET! för jag KAN SITTA PÅ HÄSTRYGGEN!!! visst, jag blev förbannad på mig själv för att jag har NOLL kroppskontroll och jag fick inte S att trava ett helt varv runt banan....... ridt sa att han är trög.... men jag ser inte det som en ursäkt.......

ååååh.... han är bara SÅ HÄRLIG......!!!. ser alltid ledsen ut... noll engagerad typ.... och tror att han bara kan ta en tugga hö om det ligger på marken, oavsett om han har en ryttare på ryggen eller ej........ och idag så tog det ett helt jävla varv att få honom i trav....... ett helt varvs övergång - och både jag och ridt skrattade gott......... sen ställer han sig bara still.... ställer sig och stirrar in i stalldörren......... eller snubblar på sig själv......... eller vägrar hålla ut i svängarna......... .....men jag gillar när det är kämpigt.......... jag vet inte... men det är lite speciellt på något sätt.............

skulle få honom att backa från stalldörren....... men det funkade ju inte.......... sen helt plötsligt vägrade han gå framåt... och ställde sig och BACKADE.......... backade och backade....... till slut började jag asgarva och låtsades "visa upp mig och mina otrooooliga ridkunskaper" på skämt för ridt....... satt där och sträckte på mig och liksom.... "look! no hands!!!".......

höll på att skita ner mig när jag hoppade av....... för ridt ropade till "försiktigt!!" precis när jag hoppade av............... sen förstod jag att det inte var för hästens skull....... utan för min skull.. eller ja, stygnens skull........... men det var ingen fara med mig...

TACK GODE GUD FÖR ATT JAG KAN SITTA PÅ EN HÄSTRYGG!!!!

jag kommer aldrig mer att få skav av att rida, det kände jag redan idag........ fanns inte ens tillstymmelse till att kännas obekvämt!!!

var på väg att hoppa jämfota av glädje på vägen mot bussen hem... men jag hindrade mig själv i sista stund... för jag hade reflexer på mig som även lyser......... så det hade hela byn sett............. istället gick jag där och log brett för mig själv........ funderade på om jag skulle chansa och gå förbi min t på vägen hem och berätta........ men jag ville inte störa........... mailade när jag kom hem... och hon hann precis läsa innan hon gick hem för veckan...... och nu känns lugnare igen.......

det finns 2 sporter som jag skulle kunna tänka mig att hålla på med och som jag drömt om sedan jag var barn....... det ena är konståkning... och det andra är ridning.............. så det här är inte bara någon "nyck" eller tillfälligt.... det här kommer finnas med mig i resten av mitt liv..........

drog över tiden med över en halvtimme idag............. men nu har jag lagt alla korten på bordet............... talat om hur jag känner.... hur jag ser på vår relation........ och vårt arbete tillsammans............. hennes nya förhållningssätt.............. och det visade sig att hon har läst mig helt fel........ vilket jag också har varit rädd för......... jag har känt det på mig................. vi vill samma sak... är på samma bana........... men spelar i olika lag.............. så därför blir det så dumt............... jag sa att jag känner brist på stöd.... och hon menade på att hon dragit sig tillbaka för att hon upplevt att jag klarar mer och mår bättre.................... trots att jag sagt att jag behöver mer hjälp....... jag har ju för fan till och med bett om att få börja i bildterapi enskilt för att det ska "komplettera" terapin........ så att jag inte ska vilja ta livet av mig.... eller skära mig...................

är helt slut nu.............. och så ska jag till stallet...........

fick springa till posten för att hinna skicka tillbaka ridbyxorna....... HUNDRAFEMTON JÄVLA KRONOR.......... hade jag fått skicka det som skrymmande brev så hade det inte kostat mycket......... men icke...................

skjut mig............ låt mig bara dö................. jag orkar inte bry mig mer............

min t vill att jag bestämmer nästa steg......... funderar................. men jag har fan funderat i åratal......... så inte kommer det fram något nytt NU..........

vi är överens om att jag borde träffa en sjukgymnast för kroppskännedom......... men.... inte vilken.................... hon har hela tiden sagt att det finns EN sjukgymnast som jag kan få tillgång till........... och hon är lite äldre och är "allmän" sjukgymnast................. men så finns det sjukgymnaster som är specialiserade inom mina problemområden....... tex en på ätstörningsenheten............ och en annan som arbetar med sexuella övergrepp...................

måste klä mig och göra mig klart att gå till bussen................

svälja tårarna.................

funderar på att strunta i att gå till min t idag........ jag orkar inte höra henne säga att jag "ska ut och göra något" bara för att operationerna är över......... mår skit idag..... skulle egentligen vara på väg att gå till posten nu... men jag orkar inte............ får gå dit senare.......... fan.........

min t har inte hört av sig.......... och det gör det ännu mindre "lockande" att gå dit............. det är som att hon tror att allt är bra nu.......... jag skär mig inte..... och operationerna är gjorda......... allt ser "lugnt" ut............ och jag vill inte göra henne ledsen och säga att jag mår skit.......... rädd att hon ska känna sig misslyckad....... och kanske....... ge upp............

det är åt helvete......... helt åt helvete.............

idag har jag en sådan där dag när visdomständerna trycker sig ut genom kinderna......... gör jävligt ont....... och jag kan knappt gapa............ men, men..... så är livet......... måste ändå få gnälla lite om det............