här är julkorten jag målat......... det första är till min läkare.......... ansiktsfärgen ser hel mongo ut..................... och det andra är till min t...........

fattar inte varför det blir så skumt när man scannar in akvarellfäger......... måste vara något med pigmentet och akvarellpappret..........

har bara slumrat hela natten............ glidit in och ut ur sömnen....... varit så förvirrad, för jag visste inte vad som var dröm, vad som var tankar, eller vad som var verklighet...........

letar lägenhet så jag tror att jag blir galen snart............... kan inte någon flytta........ så att jag kan få den lägenheten.............. så jag kommer HÄRIFRÅN........... då får jag större också.... kan se hästar varje dag.......... låta kaninerna vara ute mer.......

hittat en tjej som vill ha hjälp med stallsysslor också.... i det området.......... så det skulle passa perfekt.......... hon har två hästar som hon vill ha hjälp med... mockning och stallsysslor och vardagliga hästsysslor.... och den ena, största hästen, är lugn och vill gärna rida ut i skogen....... den mindre står och vilar....... skulle passa mig PERFEKT..............

träffa några människor........ inte 30st på en gång... utan mer lagom.......... ja, börja bygga upp ett liv..............

ska se om jag kan fixa några bilder på mitt... eeh.... "psykotiska" pepparkakshus............

känner mig så rastlös... samtidigt som jag inte orkar annat än att bara ligga här............. ångesten kramar ihop bröstkorgen och mosar den... som om freddy kreuger skar in köttet...............

blir ledsen och arg när jag tänker att det är slutskuret på låren nu......... för gott............ det var där jag skar mig sist.............. där jag skar djupast............... hela jag fick ett glädje- och lyckorus av sällan skådat slag när blodet började pulsera............. sen blev jag irriterad för att det bara rann överallt......... fläckade ner.......... tog handdukar och virade om........... det rann igenom handduk efter handduk.......... jag lade dem i blöt för det var på den tiden jag bodde i en lägenhet som man var tvungen att boka tvättstuga över en månad i förväg............. luktade järn............... hällde ut vattnet i duschavloppet när jag bytte...... till slut luktade det ruttet kött................... då hade jag hunnit bli rädd........ rädd att jag skulle hamna "mitt emellan"......... inte lyckas dö..... och inte få vara ifred, utan bli inlagd......... första kvällen låg jag på golvet framför tv:n med låret på en stor plastkasse.... för jag orkade inte torka mer blod.............. lade ett stenhårt tryckförband när jag vinglade till sängs och så benen i högläge........ när jag vaknade så trodde jag att det hade slutat blöda.......... men jag hann inte mer än att resa mig ur sängen och fascinerat se att blodpölen på plastkassen hade skiktat sig..... i rött och i nästan som genomskinligt........... sen rann det längs benet igen....................

minns det som om det vore igår.............

började bli orolig...... kände mig svag och svimfärdig....... mådde illa.......... tung i huvudet........... vad likblek.................. och jag skulle aldrig klara att fara till akuten.......... ALDRIG............. med all skam....... fy faaan....................

lade nytt tryckförband och högläge i soffan........ så började det åska........ och jag fick panikångest, för jag är LIVRÄDD för åska.............. såg hur blodet pulserade fortare och fortare i takt med mina hjärtslag................

åskan försvann bort.... och jag lade ännu ett tryckförband........... och sedan låg jag i soffan och bara "domnade bort"........... dag.... natt............... jag vet inte hur länge jag låg där......... tror jag flyttade mig till sängen någon gång också........... och till slut.. så slutade blodet forsa............

vet att jag var tvungen att gå till posten........ hämta ut eller skicka något............ och killen som stod där stirrade på mig som om han trodde att jag skulle rasa ihop när som helst.............. och ja... det var på håret............. men jag bara log..... tog mig hem och rasade i säng....... tacksam över att det inte blödit genom förband och jeans................

det är inte förrän nu, långt senare, som jag förstår hur nära det var bl.a den gången att jag strök med............. jag förstår att jag borde vara glad över att jag överlevde........ men.... det är jag inte............ inte än i alla fall................... men kanske kommer en dag då jag kan känna mig lyckligt lottad...........

har länge funderat på hur jag kunnat överleva med så extremt stora blodförluster......... men.... jag tror att jag hittade en förklaring.. eller en delförklaring när jag var inlagd på gyn och skulle opereras.......... när de skulle ta HB så blev jag livrädd............. tänkte att med lite verum varje dag under hela hösten så kommer värdet vara alldeles för lågt.......................... men.... trots min urusla kost så var det över 140........ så jag är kanske lite lik min gamla korridorsgranne som sa att han hade högt HB men att han hatade sport och idrott... vilket var synd, eftersom han i princip var "bloddopad" i normala fall...........

ja........ tacksam eller ej.......... här är jag... idag................... och jag har växt.... mycket.......... min t och min läkare tycker att jag är för mogen och har för stor livsinsikt för min ålder......................... kul....... betyder det att jag måste hitta en gammal gubbe att dela livet med för att vara på samma mognadsgrad...........................   

folk säger att det är "bra" att vara mogen.............. ha livsinsikt....... mycket empati...... lätt att läsa av andra människor.................. men.. jag önskar.... att jag hade sluppit ha all livserfarenhet....................... jag vill bara vara som alla andra........... bara se en DEL av allt............ vara ego.......... inte fatta............ inte veta......................

min mamma säger att jag alltid varit såhär....... och.. att det är en följd av att ha växt upp som jag gjort.... med min storasyster............ och lillebror... men min syster framför allt...........

vi i familjen var de enda som kunde förstå henne......... veta om hon var glad, ledsen, sur............ ingen annan förstod eller kunde se eller känna av det............ hon var som en 3 mån bebis i sin utveckling.... gravt handikappad och utvecklingsstörd......... epilepsi...... kraftig skolios........ såg nästan ingenting.............

läkarna trodded att hon skulle dö innan hon fyllde 5 år.......... men hon överlevde sin 30-årsdag..................  sen orkade inte kroppen mer........... en lunginflammation för mycket........... och de lät henne somna in.............. för organen tog så mycket stryk när hon låg i respiratorn att de började stänga ner..... mamma och pappa fattade beslutet med läkarna... och jag fick inget veta förrän efteråt................... jag fick inte säga hejdå till min egen syster...... vår familjs medelpunkt......... det enda som höll ihop oss.............. hon var ALLTET............

jag var... och är fortfarande....... så arg på läkarna.. och mina föräldrar.... som inte gav henne LITE tid till............ hon kom igen så många gånger tidigare........ läkarna bara stod där och gapade när hon andades själv utan respirator............ för de trodde inte på henne..... de förstod inte................

men på eftermiddagen den 14 juni 2006....... så slutade hon att leva.................

jag har fortfarande inte accepterat det........... och jag vet inte om  jag någonsin kommer kunna göra det............... om jag fick välja så hade jag gett mitt liv för henne............. jag älskade henne så ofantligt mycket....... och jag vet att hon älskade mig................. när hon var hemma hos mina föräldrar vid jul och familjen samlades.... så smet jag in till henne på kvällen när de lagt henne........... satt där.... viskade.......... höll hennes hand............

minns första julen utan henne........... fy fan i helvete............ jag mådde så illa så jag kunde inte äta något.......... hade så ont i magen så jag trodde att jag skulle kräkas............ alla bara satt där.... knäpptysta.................. världens bråk innan... värre än vanligt...... men så när vi satt där... så saknades det viktigaste..................

jag gick från bordet till slut och kröp upp i fåtöljen vid julgranen.... slog på tv:n......... för jag orkade inte.............. ville bara fly........ fara hem till mig.............. fortsätta låtsas att hon fortfarande levde och hade det bra..........

...det gör jag fortfarande................. jag är skyddat från allt det här.. tack vare att jag bor så långt ifrån mina föräldrar och är där så sällan............ så omedvetet blockerar jag att min syster är borta... död........ utan hon finns fortfarande - det är självklart - och hon har det bra.......

ja... vet inte vad det här blev........ jultankar............. som ingen kan förstå........