har tittat på ett favoritavsnitt av "doktorn kan komma" på youtube........... jag älskar den serien........... den var mitt allt.........

när jag gick i skolan så fokuserade jag på det....... och när jag var hemma.. så drömde jag mig bort... till dem....... i serien....... och den världen.............

klättrade lägst upp i toppen på en jättestor gran på tomten........ och satt där och tänkte att.... här är jag fri......... här kan ingen nå mig............ och så gled jag in i en fantasivärld............. som var trygg............. där ingen skadade mig........... och när någon hade gjort något....... "killen".. eller om pappa hade slagit mig......... så satt jag där uppe och vajade i vinden och låtsades att "dr david" hjälpte.... tröstade.............

då... trodde jag att ett sjukhus var en trygg plats.......... jag önskade inget hellre än att bryta ett ben eller vad som helst...... för då skulle någon bry sig.... någon skulle ta hand om mig.. så att jag kunde släppa taget för en liten, liten stund......... MEN.... då skulle de också se vad jag gjort.... hur smutsig jag var........ äcklig.... besudlad....... och om någon fick reda på det.. så skulle de hata mig.......... och min pappa skulle slå ihjäl mig............

på ett sätt är det lite liknande att läsa torey haydens böcker........ jag känner igen mig så mycket i hennes barn... jag kan plocka ihop lite från vart och ett av barnen...... och när hon SER dem... hjälper dem........ då hjälper hon mig.... i efterhand...... men när jag var barn............ ...går inte att förklara............

har bitit ihop tänderna så hårt ända sedan i fredags.... har ont i hela käkarna......... men det är som en molande värk, så man vänjer sig....... som med all annan värk....... bara man har värk på samma ställe tillräckligt länge och intalar sig att strunta i det så vänjer man sig....... ....jag i alla fall..........

har fått det bekräftat efter gynoperationen....... för jag har aldrig gått och tänkt på att varje steg har varit smärtsamt... för det var "normalt" för mig............ och nu när jag går... och INTE känner det........ så blir det en "aha-upplevelse".... det är inte förrän nu som jag börjar förstå hela vidden av att ha fått hjälp............

jag har nog en konstig "syn" på smärta....... vad som är smärta.......... för.... jag känner inget om det inte är riktigt jävla illa............ kroppen stänger bara av.......... det är inget jag gör medvetet, utan det bara är så...........

jag förstår liksom inte hur man kan gå hem från sjukhuset med över hundra stygn efter både gynop och plastiken på båda låren.... utan att ha särskilt ont............. gynop kände jag ju av, och det var nog för att stygnen rök för tidigt........ men låren... har jag inte känt minsta lilla smärta i.......... och då är de båda ändå uppskurna i runt 15-20 cm på längden och kirurgen har tagit bort ca 5 cm hud från vardera lår "på bredden".........

det kliade.......... det gjorde det..... det kliade så jag höll på att skrika rakt ut........ men det blev bättre när jag bytte häfta och op-kompress........ gissar att det var allt torkat blod som "kittlade"........ ja, herregud.... sist jag kände så var när jag hade skurit upp låren med rakblad och de börjat läka........... då kliade det så in i helvete, att inget hjälpte......... till slut tog jag ett rakblad och kliade med............................. jag grät för jag höll på att bli helt hysterisk av kliandet............

nu har jag nattat kaninerna......... lampa för lampa släcks.... har nästan alla på timer...... bara för att jag inte vill att det ska vara mörkt på dagarna åt kaninerna om jag inte är hemma........... solen når knappt över trädtopparna längre............. .........och jag bara myyyser........... och särskilt en kväll som den här...... för det är enorma mängder rimfrost på träden........ det är så vackert............. ...önskar bara mer snö.......... en meter till eller så........ jag älskar vintern!

varit hos min t..... vi drog över på tiden.... pratade om allt möjligt..........

tog i alla fall upp det mest aktuella........ vad hon tänker och var hon är... och vad jag tänker och var jag är.........

det var skönt att få stöd och verkligen höra - och inte "bara" läsa - att jag gjort rätt som satt punkt...... hon sa att man lätt trillar dit när man utsätts för betet.. och ja, det vet jag att jag gör........ MEN, nu har jag hoppat av! så nu är jag fri! utan att ha gått "under min värdighet"!

pratade också om stallet........ och hur mycket det betyder....... och... att jag tackat ja till ssk-utbildningen och ska försöka få anstånd med starten......... och.. innan jag gick...... så sa min t att... det inte finns något tvivel alls om att jag i framtiden kommer plugga och jobba som det.......... hon ser mig som klippt och skuren för det.........   

fick höra det av personalen när jag var inlagd på psyk också............ men det är ju ett tag sedan nu............... ändå minns jag  - tex - att en uska sa till mig att jag inte fick satsa så lågt som att bli uska med all min talang, empati och intelligens........ jag funderade ju på att bli uska istället då....... men..... samtidigt så missar man ju de roligaste bitarna...... att räkna ut doser, göra vårdplaneringar, för att inte tala om ansvaret (ja.. jag vet.... jag är väl galen, men jag tycker om att få ansvar och förtroende, och att "bli utmanad" i vardagen....)........ och en massa anda saker som man inte får med enbart uska-kompetens............

dessutom.... så är det ju så att jag inte får utbilda mig till uska, eftersom jag redan har gymnasiekompetens från naturvetenskapligt program......... och efter 2 års studier på ssk-programmet så har man uska-kompetens....... och vill man då så kan man ju ta studieuppehåll och jobba ihop lite pengar... och erfarenhet........

jaja........ drömmar.............   

och jag ska ju flytta ut på landet till en gård.... ha djur.......... gifta mig....... bilda familj.................... ...................... ....... ..................... ...

fick panik när jag insåg att vi bara hinner ses 3ggr till innan jag far.......... det skrämmer skiten ur mig............. men, men.... jag har klarat det förut..... den stora skillnaden från andra år är nog att.. jag har ljugir för min mamma.......... och hon köpte det........ och om mindre än 11 dagar så ska jag klara av att möta hennes blick.....................

....har ont i själen...............

uuuäääääk........

hade inte tänkt på att det är den 13:e idag.......

får fina minnesbilder från när jag gick i 6:an.......... alla andra år förut så hade klassen röstat fram en lucia...... men det året så skulle det LOTTAS fram vem som skulle vara lucia.......... jag var LIVRÄDD att mitt namn skulle dras....... och jag vågade ju inte säga att jag INTE ville vara lucia... för det skulle alla vilja.....................

jag tänkte att risken är ju inte gigantisk precis........ och så drog klassföreståndaren ett namn.......... och gissa om det inte var MITT namn som stod på lappen............... jag blev ledsen och förskräckt, men skulle försöka spela glad mitt i allt.......... och de andra tjejerna blev ledsna och förbannade......... för jag var inte en av de populäraste....................

minns fortfarande min vers........... var livrädd....... skämdes ihjäl............ men jag är bra på att spela.... för min sk överbeskyddande mamma - eller någon annan - förstod ingenting.......

jag hälsar er alla som förr mången gång

med ljus i min krona, med stämningsfull sång

jag kommer när mörkast det är här i norden

när allt synes dött och förfruset på jorden

lucia symbolen för ljuset vill vara

som kommer från ovan, det eviga klara

du eviga stråle, du sol överallt

träng in i vårt bröst där det nu är så kallt

jag lägger ner, för det är ingen idé att hålla på såhär.... det är under min värdighet och mognad..... jag mår bara dåligt av det, så nu skiter jag i det... jag har det jag har och talar inte om för någon hur de ska leva, eftersom alla är olika..... sen kan jag bara önska att mina medmänniskor kunde känna så också...... men - nu skiter jag i det....... känns så barnsligt rent ut sagt att hålla på som en tonåring.... så nej, jag ska göra det som är bra för mig, och i det här fallet är det att lägga ner..... jag går min väg, på mitt sätt, för det är det enda som fungerar för mig.... egentligen är det ganska lustigt att jag hamnat här, för det är ju vad jag började med.. och det står i presentationen...! så nu gör jag det! SLUT!

finns inga lediga lägenheter idag heller...... börjar bli rastlös...... men... jag SKA flytta dit.... jag har bestämt mig för det - oavsett hur länge det dröjer...... har ju redan fxat så att jag kommer få hjälpa till i ett stall och planerat resten...... så nu gäller det att ha is i magen......

inatt vaknade jag kort av att astrid käkade sin morot.... log i hjärtat och somnade om.... för det betyder att hon hade sovit och vilat så att hon blev piggare igen, och det var ingen fara med henne.....

glömde nästan att jag hade tilda ute igår.......... gick upp inatt och tittade och hon låg och sov under köksbordet...... hoppade nyvaket in i buren när jag bad henne...... det hade inte gjort något om hon varit ute, för hon törs inte göra något..... men så är det ju det där att astrid ser om tilda är ute.. och då får jag dåligt samvete om astrid inte får samma utetid...........

terapitid i eftermiddag........ vet vad jag vill och behöver prata om........ och det vet min t också........ har läkartid imorgon, före stallet, men det är bara en halvtimme..... så det funkar...... blir nog mest att stämma av... berätta vad som hänt och hur det ser ut.......... lämna lapp på vad jag behöver för recept.......

hon är så underbar... är helt överlycklig över att få ha henne kvar till sommaren i alla fall... och jag HOPPAS VERKLIGEN att hon är kvar på kliniken efter det, för i så fall tänker jag be om att få ha henne kvar..... det vet både hon och verksamhetschefen redan.....

får se om jag får svar från CSN eller om anmälan om sekretessbrott den här veckan... men jag tror inte det...... det tar nog längre tid........

nu måste jag utfodra mina vilddjur..... astrid talar om att det är dags; biter frenetiskt på gallret en stund som för att ringa i en klocka..........   

sätter en fet punkt här! gud vad skönt!!!

.