~ Quo Vadis ~

Direktlänk till inlägg 30 mars 2011

Premiär, glädje och ofantlig sorg

Av Maria - 30 mars 2011 20:03

Ack du grymma värld... jag blev SKADAD i stallet idag....!!!   

Äh, det var inget! Jag har bara fått en halv blånagel!   

 Jag hade S igen - ville ju få en chans att göra bättre än förra veckan. Idag var vi 5st elever i gruppen, för gruppen efter vår hade bara en deltagare så vi slog ihop oss. Och det gick SKITBRA! Alla hade kontroll, det var lugnt, vi höll avstånden, och det var världens flyt...!

Fyrkantsspåret, vändningar, serpentiner... kändes skitbra! Travandet fungerade till och med! S rusade inte! Visst, jag hade djävulskt korta tyglar, men jag vet ju hur han är. När jag blev tillsagd att länga tyglarna så rusade han direkt, men han hade i och för sig redan blivit less och börjat bocka... Jag korrigerade honom heeeeeeeela jävla tiden. Och när jag sedan i slutet av lektionen råkade slappna av och tappa fokus för en hundradels sekund, ja, då passade han på! Ryckte till och körde ner skallen så tygeln och hela jag slets med. Och då lyckades jag med bedriften att mosa den ena tumnageln åt fel håll...   Kändes knappt, så jag trodde inte att det skulle synas ens, men när jag kom in i stallet och tog av mig handskarna så var den blå lila. Alltså, jag klipper mina naglar SKITKORTA för ATT jag är i stallet! Jag är rädd att råka peta en häst i ögat med min enorma "smidighet"..... men inte ens det kunde rädda min tumme. Undrar om det kommer göra ont imorgon........

Sen när S väl "spräckt nollan" så fortsatte han i samma stuk. Till slut blev jag så förbannad så jag sket i allt vad balans och styrning hette..... Istället manade jag på honom FRAMÅT. FRAMFRAMFRAM!!! För då kan han inte köra ner huvudet! Så jag kickade med skänklarna, smackade för glatta livet och ridläraren stod och hejade på mig!!! Problemet var bara att så fort jag inte låg på honom som ett vilddjur så körde han ner skallen IGEN. Samtidigt är det väl en fördel att ha NÅGON kontroll på hastighet, riktning, osv när man rider........ så jag måste väga det mot framåtbjudningarna... för jag vill ju inte att han ska köra på absolut max.......

GAAAAAAAAHH! Känns som att jag försöker köra upp för körkort utan att någonsin ens har suttit bakom en ratt.......


När jag kom dit med bussen så släppte ridläraren just in hästarna från hagen.... jag bytte om och gick ut till henne... Hon började göra iordning kvällshöet... Såg att hon hade jätteont i den brutna och opererade armen.... så jag slank liksom dit och tog de stora lyften......... Sa inget, för då gör hon bara ännu mer själv.... Tror att hon har skitont egentligen... och det gör mig så ledsen....... Jag tror att hon är helt ensam om det... att hon inte berättar sanningen för någon....... utan bär det som blyvikter på sina axlar........ ensam...   


Gick sen in i stallet och jag försökte hjälpa henne tvätta ett sår som ena tjejen har på benet bak.... stackars lilla N... kände nästan i mig hur det sved när ridläraren försökte tvätta såret............. N höjde diverse hovar för att sparka, och jag lyfte stategiskt upp "rätt hov" så att hon inte skulle kunna sparka..... Men hon kan fan i mig stå på två ben utan några som helst problem...... Såg hur rädd ridläraren var att hon skulle bli sparkad igen... hon hoppade till så fort N rörde sig........ Till slut stod jag där med den andra bakhoven i vädret och tryckte med fingrarna på sidan av rumpan som för att få henne att flytta sig åt sidan.... Det gjorde att hon slutade veva runt med hovarna.


Frågade hur det är med lille A......... min älskade lille A........... och..... .......... ... .......... ...jag fick reda på........ att....... att.................

*gråter*

.......att hovbenet inte läkt någonting.............. och att det aldrig kommer göra det.........................................

Den där älskade Haflingern som var mer vild än tam från början och inte klarade någonting...... och som utvecklades och blev så jävla underbar och fantastisk....... Älskade lillen............... "min" lille........ "Ni passar så bra i storleken åt varandra, det är bättre proportioner med honom än med de andra hästarna. Du är så liten och de andra hästarna är så stora, så A passar dig jättebra!".............

...vad fan händer med honom nu då...... han är ju inte halt......... men man kan väl aldrig mer rida en häst med en sådan skada..............

  


När ridlektionen var slut så pratade vi om S. Hur han beter sig... varför........ och så säger ridläraren att..... hon inte tror att han trivs där han är............. Att det är något som han inte är tillfreds med......... Tydligen står han med öronen bakåtvända när hon kommer till stallet på morgonen....... han vill liksom inte....... Hon tror att han skulle må bra av att antingen vara ensamhäst eller gå tillsammans med EN annan häst.......... Och det gör så in i helvete ont att höra............ så ont att jag nästan dör............. ja - nästan dör...

Sa på halvskoj att.... jag kan ta med mig honom hem....... och ridläraren sa att jag kan få köpa honom av henne för 20 000kr på halvskoj............

..............hade jag haft pengar.... kontakter.. KUNSKAP...........

Alla har sina favorithästar..... P är den som de flesta gillar bäst....... men... mina favoriter är A.... som är skadad för livet.......... och S... som mår psykiskt skitdåligt.................

JÄVLA SKIT!!!   


Pratat med mamma i telefon........ berättade om "mina" hästar......... sa vad jag önskar; att jag kunde köpa och sköta både A och S och låta dem gå tillsammans......... Men då RÖT pappa i andra änden på telefonen att "DET SKA DU INTE GÖRA!!!!!".....

DET FATTAR JAG VÄL FÖR I HELVETE!!!!!!!!!!! MEN - jag måste få önska, hoppas, vilja............ Vad fan har jag kvar om jag inte ens har det!


Tårarna bara sprutar....... Jag orkar inte........

Allt jag rör vid...... allt jag bryr mig om och ligger mig varmt om hjärtat..... blir SKIT..... FÖRSTÖRT............ ALLT OCH ALLA FÖRSVINNER ELLER DÖR!!!!!!!


 SATANS JÄVLA HELVETE!!!

 


Älskar de där hästarna! Och nej, det finns INGEN ANNAN HÄST I VÄRLDEN som är som de är..


  


.................låt mig dö istället för att låta de två underverken lida..........

 
 
Marie

Marie

30 mars 2011 22:07

Kan se det hela skådespelet framför mig...med liten Maria som står på gaspedalen på STORA hästen...och vägrar att släppa tyglarna! Bra kämpat! Det är alltid så trist när hästarna inte trivs....och att vara en ridskole häst är ett liv som passar långt ifrån alla hästar,ett krävande jobb helt enkelt! Vi får hoppas att det löser sig till det bästa med din favorit!
Stor Kram

http://lealpre

Maria

30 mars 2011 23:17

Ja du, det är tur att de andra i gruppen har fullt upp med sig och sitt.. annars skulle de väl tro att jag var helt blåst.... Jag har fått höra att om jag manar på hästen framåt så kan han ju inte köra ner skallen. Det vore nog inte så skönt att trampa på sig själv liksom... Så när han stod där och bara "ner, upp, ner, upp, ner...." så fick jag nog. släppte på tyglarna och manade bara på honom. Då kunde han bocka hur mycket han ville utan att slita mig ur sadeln och var tvungen att gå framåt.
Det gör mig bara så ledsen. Hade släppt in honom i boxen och så står han där med sitt huvud på min axel.. och jag vänder mig om och ger honom en varsam puss på nosryggen då och då... Hela han utstrålar sorg och det klöser ur mitt hjärta ur kroppen.
Har mailat dig... du din hästguru.... ♥
KRAM!

 
M

M

30 mars 2011 22:23

Fy vad tråkigt att läsa.. Det är lite lustigt, men av någon anledning så dras jag alltid till hästar och djur som är lite speciella och som andra aldrig riktigt fattar tycke till. Kanske det beror på att man själv är lite skadad av livet, och fångar upp dessa djur på ett djupare sätt.
Och det gör så ont när man måste skiljas från en vän som betyder mer än vad man tror.. Jobbigt!!

Om vi var riktigt rika, så kunde vi samla på oss alla dessa speciella underbara hästar..

Varm Kram till dig <3

http://trolltygensgalenskap.bloggplatsen.se

Maria

30 mars 2011 23:33

Förstår precis vad du menar för jag är likadan. Det är ju det speciella som gör att de sticker ut och har personlighet. Tror som du att om man är skadad av livet så tar man till sig sådana djur djupare i hjärtat än de andra. De andra har ju "sina människor", medan de speciella kanske inte är favorit för någon. Som att väljas sist på idrotten varje gång. Jag försöker läsa så mycket om hästar som möjligt, för jag vill liksom nå fram. Rädda honom. Och jag blir så ledsen när de andra säger att "han bara krånglar". Jag försöker vara glad för allt positivt han gör. Masserar honom tex i manfästet bara för att han lyssnat på hjälpen att sakta ner lite på travandet.
Sen så känner jag att (jag kan INTE rida, så jag försöker inte låta "kaxig" eller "dryg") det ger mer att vara med en häst som har lite problem... än med en häst som man bara behöver tänka på vad man ska göra för att få den att utföra det. Vet inte - jag kanske har en knäpp föreställning om att jag vill lära hästen något eftersom den lär mig så mycket...

Blir vi rika så kör vi - då samlar vi alla de här hästarna och ger dem det bästa liv de kan få! ♥ Men det blir inget tv-team där och inspelning av "Horsewhisperers"... ok..? ;)

Stor varm kram ♥

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
   Spamskydd  

Kommentar

Av Maria - 23 juli 2023 20:45

Har idag lämnat in nycklarna till min slitna fallfärdiga lägenhet, så nu är jag utflyttad. Men fy fan vad ledsamt, grät när jag stängde dörren och låste för allra sista gången. Den må ha varit ful och skruttig, men perfekt läge, planlösning, stor mys...

Av Maria - 2 juli 2020 22:08

Månaderna har gått. Jag har det så bra här i fjällen att tiden rusar iväg. Men det är skönt med tanke på det här "paus-året" pga Covid-19. Kan inte minnas när jag senast hade såhär lite panikångest och ångest. Ingen direkt stress över något. Nu är ja...

Av Maria - 9 oktober 2019 21:42

Det mesta har kört ihop sig. Men jag hoppas att det ordnar sig ändå till slut. Jag hade läkarsamtal och var mer eller mindre beredd på att få höra att jag är dum i huvet som tror att jag ska klara mig utan att fara till psyk en gång i veckan. Men l...

Av Maria - 3 september 2019 20:43

väntar fortfarande på offert från den "bästa" flyttfirman har handlat lite och skickat paket till mamma för hon fyller snart år gått riktig långpromenad med vovven så nu sover han gott på soffan känner mig så rastlös allt vara snurrar runt på...

Av Maria - 2 september 2019 12:24

allt bara snurrar kan inte förstå att jag ska flytta känns som jag bara hittar på kommer bli mer verkligt när jag får tillbaka nya kontraktet och bekräftelsen på uppsägningen och när själva flytten är bokad   ska på samtal idag har inge...

Presentation


Jag ansvarar INTE för hur det jag skriver påverkar någon. Är du underårig eller känslig så kan det finnas stötande texter och bilder på min blogg, eftersom jag skriver om mitt liv som överlevare av sexuella övergrepp.

Kalender

Ti On To Fr
  1 2
3
4 5 6
7 8 9 10 11 12 13
14 15 16 17 18 19 20
21 22 23 24 25 26 27
28 29 30 31
<<< Mars 2011 >>>

Senaste inläggen

Arkiv

Tidigare år

Fråga mig

11 besvarade frågor

Gästbok

Kategorier

Sök i bloggen

RSS


Ovido - Quiz & Flashcards