Vaknade tidigt. Kunde bara inte sova. Är så rastlös. Orkade inte göra något alls på fm, men har rivit igenom det sista i förrådet på em. Måste gå och slänga en massa skräp som jag rensat ut. Resonerar som så att har jag varken använt eller letat efter en sak på de fyra år jag bott här, så kommer jag inte sakna den sen heller. Hade i alla fall några kära återseenden! Mitt sittunderlag som bara är BÄST - som en värmefilt. Och så saftsilen och bärplockaren! HÄRLIGT!

Kokade potatis och gjorde potatismos till "lunch". Kändes förjävligt, men det är ju ändå lördag (..min sjuka "bortförklaring" gentemot mig själv...).

Jag är avstängd. Känns som att jag lagt på locket till "mig själv", för jag orkar inte med mig. Och så vet jag ju att det är helg imorgon också. På måndag ska jag träffa läkaren på em. Och direkt efteråt ska jag till min t.  Orka?

Är trött. Igen. Spyless på att vara trött hela tiden. Men någon gång vänder det väl... eller inte...

.......vill bara skrika rakt ut..... men jag vet inte vad jag skulle skrika.......... och det skulle inte vara till någon nytta heller..........

Nu har jag nästan läst en bok om horsemanship och ögnat igenom en annan. Vissa övningar finns ingen logik bakom, så jag skakar bara på huvudet. Andra är bra tips på hur man kan göra. Står överallt att hästmänniskor inte är intresserade av markarbete, utan bara tycker att det är onödigt trams. Men jag tycker precis tvärt om... jag ser det som grunden till relationen mellan hästen och människan...

Höll på att spy när jag läste om att en häst skulle "få spörapp över mulen om den bet en människa".......... Man ställer sig fan inte och spöar upp ett levande djur! Och MULEN som är så känslig!! Man får väl visa sitt missnöje på annat sätt så att hästen fattar att det var fel! Jag har sopat till en häst på halsen med min vante samtidigt som jag ryade i åt honom, och det fungerade utmärkt. Det måste väl räcka med "obehagskänslan" för hästen... man ska väl vara bestämd, men inte ELAK.

Boken är tryckt 2002... kanske man inte hade samma synsätt på hästar och horsemanship då........... Det är väl inget som stärker banden och kommunikationen mellan häst och människa genom att SLÅ hästen???

Fy fan... tänker på den jävla störda killen som band sin hund i dragkroken och körde iväg...... nu har stackaren nästan inga trampdynor kvar...... Det gör ont i hela mig. Grät när jag läste om det. Tankarna började poppa upp om att den jäveln borde få uppleva hur det känns själv....... binda fast honom i en snara runt halsen och köra iväg med honom släpandes efter bilen..... jävla störda idiot.........

Nu har jag nattat kaninerna. Borde sova själv, men det fungerar inte så bra...

Hej piller...... Godnatt piller.........   

Känns som att jag tappar orden. Det är verkligen ett enda stort svart hål efter ridterapins slut. Hålet slukar allt. Inget och ingen kan undkomma det. Snart inte ens jag.........

Idag har det varit en riktigt konstig dag. Var i förrådet och försökte sortera lite. Har en massa "bra att ha att skicka grejor i"-kartonger som står tomma. Men de som har gjort det i över ett år är ju bara att slänga i återvinningen. Upptäckte till min stora förvåning att jag hade hyfsad ordning. Tror att mina grannar har skrämt mig till att organisera, för de har så mycket skit i sina förråd så det är fullt från golv till tak och från vägg till dörr... Har några förrådskartonger att gå igenom och märka upp. Resten av dagen har jag rivit min rumsavdelare som är inköpt på Jysk för 4 år sedan, och som knäckte min händige pappa totalt. Läxan jag lärde mig då var att ALDRIG MER KÖPA MÖBLER PÅ JYSK... Svetten rann på både mig och pappa, pappa satte sig till slut på en stol och svor och skrek, och jag - envis som jag är - tog fram alla spännband och bagagestroppar jag hade och fick till slut ihop skiten. Det är som att bygga ett korthus. Så jag kan säga att det föll ihop som ett korthus idag också........... Några brak och så ligger alla delar där. Skitkul. Verkligen...

Började panika för en stund sedan.. för jag insåg då hur fin den här lägenheten är - igen... Funderar på om jag gjort rätt som ska flytta... Allt kommer att bli dyrare... men det kommer bli mer som ett riktigt hem. Och jag måste tillåta mig själv att leva som den ålder jag är i. Kan inte hålla på och begrava mig i mina flashbacks och vara "liten". Inte hela tiden i alla fall. Så jag tror att det är bra med miljöombyte. Särskilt när man som lantlolla flyttar från centrala stan och en bit ut. Kommer närmre landet med djur och natur, mindre stress, trevligare område med fler jämnåriga människor, och framförallt - ett steg närmre mitt mål med ett hus någonstans i skogen...

Jag vet inte. Det känns bara som att den här lägenheten är den enda som jag bott i "på obestämd tid". Korridorsrummet höll jag ut i fyra år med. Sen flyttade jag till en etta, men det var som att bo i en källare och den låg i markplan så alla gick förbi 30cm utanför mina fönster. Och eftersom marknivån var densamma som golvet så kryllade det av silverfiskar. Avloppet i badrummet var provisoriskt ordnat, för det var inte meningen att det skulle klara av så många badrum från början när det byggdes. Jag SPRANG upp från toaletten när någon ovanför spolade, för vattennivån i min toa blev som ett stormande hav då... och jag var SKITRÄDD att det skulle börja spruta eller rinna över...... När jag flyttade hit så var jag överlycklig för lägenheten. Badkar, balkong, gul tapet i sovrummet, blått i hall och badrum. Perfekt. Men nu... nu ska jag få ett riktigt kök för första gången. Kanske ett litet tecken att jag kommer ha varit/vara på ätstörningsenheten när jag får detta underbara kök...

.....bara jag tänker på det nu så längtar jag efter att få flytta dit.........

Ser på Let's Dance. Håller som vanligt på Alexander Rybak. Vet inte, men det är något speciellt med honom... och så är han ju norrman - kan aldrig bli fel!

....om någon undrar så ja, jag har tagit stesolid ikväll så det är därför jag är lite mer "samlad"...........

Så var det fredag - igen. Undrar hur många fredagar som jag "överlevt" i mitt liv... men skit samma.

Astrid fick gå och lägga sig i sin egen bur efter ett tag, så jag fick sängen för mig själv. Har ingen aning om vad hon blev rädd för. Ibland kan hon bli rädd för en bil som svänger in här och ljuset reflekteras, men det gör det ju inte femtioelva gånger i streck. Hon kanske bara fejkade för att få mysa lite... man vet ju aldrig med henne..! Hon - och Tilda - var i alla fall lugna resten av natten. Värre var det med deras matte... Jag har knappt sovit alls. Vet inte varför. Har ingen aning om hur många ggr jag pluggat i ljudboken efter att bara ha slumrat ett tag. Kanske var jag rädd att sova, rädd att drömma. Det är ju inget ovanligt för mig. Ofta kurar jag ihop mig under bolltäcket och sitter och sover i sängen; som om jag vore en hjärtpatient. Det är något med att ligga ner som jag inte tycker om. Jag hatar att ligga ner. Då är man i underläge, så det ska undvikas. Folk förstår inte det. Jag försöker förklara att jag känner mig tryggare om jag får sitta eller stå upp, men nej, ingen fattar. Minns när jag var på plastiken för mitt första ingrepp. Det är över ett år sedan nu. Var helt förstörd. Personalen trodde att jag var orolig för själva ingreppet, men det bryr jag mig inte om. Det enda jag bryr mig om är de dömmande blickarna som jag föreställer mig att de ger varandra utan att jag ser. Jag hade panikångest, och till slut berättade jag det för dem. Berättade allt. Sa att jag skäms så jag dör av skam. Och att jag skäms för att skattebetalarna får betala för de ärr jag gett mig själv. Lyckligtvis så lugnade personalen mig, för premedicineringen tog ju inte alls - som vanligt. Jag höll på att gå i taket när jag fått dricka den där äckliga "parfymen"; midazolam. De sa till mig att jag skulle lägga mig ner. Jag sa nej. De kom säkert in 2ggr per minut och sa "Ska du inte lägga dig ner...?". Jag satt där och panikade och sa "ALDRIG!". När de började tjata om syrgas - "det finns syrgas där om hon behöver" - så panikade jag och skrattade samtidigt. Fråga inte hur, men på något sätt lyckades kroppen med det. Jag kan inte uttrycka i ord hur jävla less jag är på att vårdpersonal inte lyssnar på mig när jag säger att premedicineringen INTE TAR på mig. På KK lyssnade narkosläkaren och jag fick en dos som skulle ha knockat en flodhäst. Men - jag märkte ingenting. Inte förrän efteråt, om det nu var därför som jag var trött efter operationen. När narkossköterskorna var otrevliga så tänkte jag att "jag drar härifrån". Hade ju ingen med mig som det var avtalat, och så fick jag inte bli sövd i min säng - vilket också var avtalat. Så på narkosen ska jag INTE jobba om jag blir ssk. Inte på det här sjukhuset i alla fall.

Summa summarum; jag tycker INTE om att ligga ner. Känner mig inte tillräckligt trygg för att göra det.

Kan konstatera att det var bra för mig att rida i onsdags i alla fall. På flera sätt. Min rethosta försvann nästan helt och hållet - peppar, peppar... Fråga mig inte hur. Hade jag varit förkyld och täppt så hade det väl varit bra att skumpa upp och ner, men nu var det bara ren rethosta.

Tapeten sitter i alla fall kvar idag, så då lär den väl sitta fast. Längtar bort härifrån - enormt mycket. Kommer sakna min fina lägenhet, men inte läget. Visst, det är bekvämt att bo centralt, men det "kostar" ju på också. I alla fall för mig. Och då menar jag inte bara ekonomiskt.

Sen när jag har flyttat, så ska jag höra med den stora ridskolan vad de vill ha hjälp med. För oavsett hur de behandlar sina hästar, så kan de i alla fall inte slå dem och vara så hårda - eller det omvända där hästarna styr allt och de är bortklemade.

hämtade ut stesolid på apoteket........ och istället för att sätta fast den där j*vla etiketten lite i skymundan, så höll hon på och grejade mitt framför alla som satt och väntade............. hon såg nog att jag blev konstig, för hon undrade om jag "hade någon fråga"......... var samma kärring som gav mig fel medicin en annan gång.... hon är totalt översminkad och håret ser ut som en risbuske - förmodligen efter alla försök till styling...............

var jobbigt hos min t - igen........ trots att vi försökte ta det lite varsamt eftersom det är helg........... kom hem och slängde ihop tapetklister och hivade upp tapeten på väggen....... men det var svårare än jag trott att tapetsera lika slarvigt som den gamla tapeten var uppsatt..........

sen gick jag till biblioteket...... och ica - vilket bara var DUMT............

när jag fått i mig laxtab så kröp jag ner under bolltäcket... och somnade.......... började slappna av lite efter urladdningen hos min t.... och så somnade jag...... var helt utmattad..........

nu hade jag tänkt lägga mig och lyssna på ljudbok, men astrid har fått för sig att freddy kreuger står vid hennes bur...... så hon stampar så hon väcker hela huset........... därför ligger hon här hos mig i sängen nu.............

mysigt..... men jobbigt....... hon är rumsren, så det är inget problem...... men om jag skulle somna så skulle hon inte finna sig i att inte bli underhållen, utan hitta så mycket som möjligt att bita på - bara för att jävlas med mig.......

nu ligger hon här och följer min hand som skriver och tittar på skärmen......... herregud, är hon verkligen en kanin...............

Kom hem från stallet för en stund sedan. Är helt skakis. Det gick bitvis bra och bitvis åt helvete. Sitsen var nog bättre... tror jag... Försökte hålla bak skänklarna och att inte "hänga" i tyglarna.. så jag TROR att det var bättre. Jag hade i alla fall kunnat trava utan tyglar, så det KÄNNS som att jag hittade balans och hyfsad sits. Men jag vet inte, för K hade fullt upp med S och hans ryttare som hade noll kontroll, så hon såg nog inte så mycket av min ridning... Hon sa mer eller mindre det i slutet på lektionen...

Jag var så jävla dum så jag kunde inte få H att stå still så jag kunde sitta upp....... K kom och höll i honom till mitt förtret....... och sen skulle jag länga ena stiglädret, och eftersom det var så jävla stelt så jag knappt kunde ställa in det på marken så kunde jag självklart inte göra det själv i sadeln heller... *jippi*........ och så red jag in i en annan häst för att jag var så fokuserad på vad JAG gjorde.... och självklart var det min älskling (som får en puss på den där bilden...) som har blivit jättesvår att rida - han är antingen av eller på. Jag skulle påstå att han behöver en fast hand och utbildning, men jag vet inte. Som tur var så hände ingenting i alla fall. Sen skulle vi rida 1 m innanför fyrkantsspåret, och så säger K "och tillbaka" - vilket jag tolkade som VOLT TILLBAKA, men hon menade "tillbaka ut på fyrkanten..... Efter att ha varit den enda som gjort rätt när vi skulle vända snett igenom, så gjorde jag självklart fel nästa gång......... för jag förväntade mig att K skulle testa oss på om vi kunde det........ Jag är ett pucko... ett stort jävla pucko....... Men, men.. jag hade kul i alla fall och har lärt mig massor av mina misstag. Det är så synd att S ska hålla på och krångla, för det gör att vi inte kan trava på fyrkanten, utan istället måste tränga ihop oss på en volt - 4st - och såvitt jag vet ska det vara minst en hästlängd mellan varje häst.... och det är det nästan aldrig.... Inte så konstigt egentligen, eftersom de travar olika fort... någon stannar - ofta lille S - och så blir det trafikstockning....... Man har tur om man hinner trava några steg innan man måste bromsa. Och det var alltså det som hände när jag red på lille S idag - jag kom i trav på volten och satt och tittade om jag hade rätt sittben, och så stannade lille S framför.... och så kom jag bakom på H och red på sidan om lille S, men kunde inte styra 90 grader bort från honom och då var det kört........ *gör vågen*..................... och fick naturligtvis en utskällning av K.......... *jublar*......................

Jag vet inte vad man ska göra - några säger att man aldrig ska rida om någon för att det får hästarna att bli tävlingsinriktade, andra säger att det är ok att rida om om man gör det på insidan..... några gånger är det ok att "samla ihop hästen" genom att göra en volt mitt i övningen (om inget annat pågår där), och andra gånger ska man inte göra det.............

Jag vet inte, jag kanske tänker för mycket... vill för mycket........

Jag har i alla fall lärt mig H's träns idag, har aldrig sett ett sådant träns förut så det vet jag hur det är nu. Har svinigt ont i nacke och axlar av att ha sänkt ner dem tack vare/pga ridningen och stallvistelsen. Och jag tror att jag kommer få träningsvärk i ryggen imorgon, för jag har försökt räta upp ryggen.... i vanliga fall går jag ihopsjunken som en strykrädd hund...................... OCH - så har jag skitont "mellan benen", för jag har suttit ner i trav så jävla mycket, utan att kunna det, och skumpat när jag bromsat och bromsat för att hålla avståndet.

Men det var skönt i alla fall. Skönt att vara i stallmiljö. Avslutet på ridterapin känns som början på slutet till... allt......

K sköter hästarna trots att hon inte egentligen får..... hennes man hjälper ju henne så mycket han kan... men K vill ha allt på sitt sätt, så jag undrar hur länge det håller............ Och så är hon PRECIS som jag... kan inte be om eller ta emot hjälp, för hon vill klara sig själv och vill inte känna att hon är skyldig någon någonting. Hon hjälper gärna andra, men kan inte ta emot hjälp - precis som jag.

GAAAAAHHH!!!

Efter lektionen ryktade jag H och pysslade om honom lite, och så gick jag in i elevbaracken där en kille från min grupp brukar vänta på sin tjej - hon rider i gruppen efter oss. Och jag FÖRSÖKTE verkligen att sätta mig hos honom och PRATA, men han är så jävla tystlåten och seg så jag blir helt förstörd. Han VISKAR när han pratar och pratar sååååå långsamt. En mening tar 3 min att få ur sig. Och nej, jag överdriver inte. Han pluggar till läkare. Kul för honom. Hoppas att han får lära sig lite ledarskap under utbildningen och hur man samtalar med människor....

Så fick jag skjuts hem - som vanligt - och jag hör inte ett skit av hans viskningar när jag sitter där bak. Hör vad tjejen säger, och hon är supertrevlig och går att prat-prata med, men han behöver höja sin röst ett par hack.... Och nej, han pratar inte så för att han är blyg. Han bara är så.

Den andra killen - eller snarare mannen, för han är mer som en man än en kille - skulle jag kunna sitta och pladdra med hur mycket som helst. Han kan SKÄMTA, skratta, le, prata.......... men han kommer alltid för sent och far alltid därifrån först av alla. Synd. Å andra sidan, vem fan vill prata med mig.

Ringde min t, för hon mailade idag för ovanlighetens skull. Men mina svar kom inte fram till henne. Så hon blev jävligt orolig för mig och erbjöd mig extratid - tiden då jag far iväg mot stallet..... Så jag ringde och ringde och fick till slut tag på henne. Gud vet vad som hade hänt annars..... polishämtning till psykakuten.....? Och ja, det är inte omöjligt, här kan man bli inlagd på psyk med LPT för vad som helst, och finns det inget så hittar de helt enkelt på något.

Hon blev lättad av att höra av mig. Jag kände väl mest att det var jobbigt att prata med henne, för jag orkar inte. Men vad hade jag för val.......

Oj... nu har klockan dragit iväg....... är över halv tio.....

Imorgon är det terapidags igen........ vill inte........ orkar inte...... men det finns inget annat att göra............

....känns som att jag är döende.................