nu har psykiatrin lyckats igen

min terapeut behöver "betänketid"

för vad?

för att lugna mig genom att ge besked om att hon finns kvar hos mig

nej, knappast

snarare motsatsen

så vad gör jag nu då

tar livet av mig antar jag

Har sovit lite inatt, faktiskt. Vaknade vid 7. De har återigen börjat med "vad-det-nu-är-som-de-håller-på-med" igen. Brummar så hela jävla huset vibrerar. Har mailat vaktmästaren förra veckan och frågat hur länge det ska hålla på, men får inget svar. Självklart blir ingen annan lika störd som jag, eftersom de har ett liv och inte är hemma och hör helvetet minst 8 timmar per dag.

Mår så jävla dåligt. Har mailat terapeuten igen, eftersom hon inte hört av sig. Skrev bara att jag inte kommer idag, för jag vill skydda mig, henne och oss. Jag orkar bara inte mer nu. Ville höra av mig till henne nu på morgonen i alla fall så att hon inte skulle tro att det bara var något slags infall jag fick förra veckan. Skrev också och talade om jag vidhåller att inte träffa min sk läkare igen pga vad hon och verksamhetschefen gjort. De är mycket väl medvetna om hur det här påverkat och påverkar mig, och ändå väljer de att göra såhär. Och som man sår får man skörda. Kräver en rejäl ursäkt av dem, och det kommer jag aldrig att få. Det skulle bara heta att man bad mig om ursäkt för att jag uppvisar något symtom eller tecken på sjukdom - inte för att de verkligen menade det.

Tänker ligga i sängen hela dagen idag också, om inte terapeuten kommer med något nytt som gör att jag antingen mår bättre eller sämre... Dåliga nyheter såsom att verksamhetschefen tvingar henne att lämna mig skulle ge mig kraft att bara gå och hoppa från bron. För så långt har det gått nu.

Knappt sovit inatt heller, Har inte klätt på mig idag utab släpade mig fram genom lägenheten i pyjamas, Har gått upp i vikt, men det kanske inte är så konstigt när man bokstavligen mosar i sig bullar, kakor, chokladkakor, godis, osv. Jag som just hade gått ner under 60kg - jag vägde 59kg! Men nu tänker jag inte äta alls. Imorgon är det måndag och jag längtar ihjäl mig efter min terapeut. Men jag ska inte gå dit. Inte om vi inte löser problemen innan dess, och det går förmodligen inte för hon brukar inte hinna läsa mail innan vi träffas kl 10.

Installerade det sista av de inköpta spelen på datorn idag - poker. Så det är vad jag gjort idag.... förutom att vräka i mig laxertabletter..... Man vet att de fungerar när det som kommer ut ser ut som salladen man åt, men med en lite brunaaktig dressing och bara luktar paprika.... Äckligt..? Ja. Men skönt att känna sig tom. Nu måste jag ju ta igen vikten som jag gått upp och dessutom den jag borde gått ner i helgen, som ännu en gång är orsakats, i alla fall indirekt, av min läkare och verksamheschefen. Måste gå ner i vikt på allvar nu, innan helgen vägde jag 59kg, det är en viktnedgång på 14 kg. Jag var SÅ glad över att ha kommit under 60-kilos strecket. Men den glädjen blev ju verkligen kortvarig.

Mitt PO jobbar inte den här veckan, förutom på tisdag, och jag hoppas att hon i alla fall har tid att skjutsa hem mig när jag varit och handlat. Kaninerna har slut på "Toalätt", och det är inte så lätt att släpa med sig 40 liter papperspellets på bussen med byten och annat.

Imorgon måste mamma lämna tillbaka rullstolen hon fick låna på VC, för det är KOMMUNEN som tillhandahåller sådant... Och jävlar vad jag kommer bli förbannad om hon inte får med sig någon hem! För hur har de då tänkt att hon överhuvudtaget ska kunna ta sig till toaletten.

Skickade en "postkaka" till pappa på fars dag, så jag har inte ringt... men det tänker jag inte be om ursäkt för.

Ska försöka släcka ner och stänga av datorn och allt nu, och återigen hoppas att får sova. Hoppet är ju som bekant det sista som lämnar människan...

Tack gode... NÅGOT..!!? som fick helgen att passera!

Knappt sovit inatt heller. Men jag har i alla fall nickat till några gånger, för jag var helt slut i huvudet. Har inte gått upp ur sängen idag... förutom när jag gav kaninerna och fiskarna mat. Mamma ringde och berättade hur det var med hennes fot. Hon har jätteont och kan knappt gå. Fick låna en rullstol på VC, men den måste lämnas tillbaka på måndag, och då ska hon få ansöka om att få en från kommunen. Underbar kommun att bo i verkligen, helt underbar... som vanligt.

En gång fick universitetssjukhuset in ett akutfall där patienten blivit förlamad i armen - pga att hon skulle lämna blodprov på VC, och jag fattar inte hur illa man kan sticka en patient. Tror inte ens att jag skulle lyckas med något sådant!

Sitter/ligger här i min pyjamas. Mår totalt skit. Jag förstår inte hur de kan behandla mig såhär. Överlever jag det här så kommer jag gå till media en gång i tiden när jag är redo - göra en "Anna Odell" men på eget sätt.

Måste ta en stesolid nu. Har inte tagit någon idag, utan "hållit mig sysselsatt" med dataspel. Några rundor töntgolf och så provade jag biljard.

Måste anstränga mig och fokusera helt och hållet på att INTE göra mig illa, inte göra något dumt. Skulle vilja drämma skallen i betongväggen - det hörs ju knappt. Eller köra in en kökskniv i låret. Eller varför inte slita av mig allt hår på skallen och klösa av mig huden...

Terapeuten har varit borta 2 dagar nu.. så det känns som om det vore söndag idag... men det är ett helt jävla dygn kvar innan det är måndag.....

Tror jag måste lägga mig på badrumsgolvet en stund... tror jag kommer spy av ångest...

Helg - då alla nära och kära samlas och gör något, äter tillsammans, pratar, eller någonting som i alla fall involverar NÅGON sorts mänsklig kontakt. Men jag är bara ensam. Patetiskt. En 28-åring som inte har en endaste vän att prat-prata med. Kan man få lägre betyg på sin personlighet och möjligheter i livet.........

....stesolid och toagolv...........

Jag skickade sms till mitt PO och ställde in ALLT idag. Hon tittade förbi 2 min och hämtade ut Ginza-grejorna på posten. Det var jättesnällt. Fick svar av min terapeut hemifrån idag, och nu skriver hon att hon ska berätta allt på måndag pga innehållet i mina mail. Jag blev skitledsen. Det enda jag vill höra är att hon lovar att inte lämna mig, och efter det här hemllighetsfulla och inlindade mötet så räcker det inte bara med det gamla vanliga "jag har inga planer på att lämna dig". Verksamhetschefen och ledningen kan ha bestämt något HELT ANNAT. Så får jag bara höra att hon lämnar mig så skiter jag i resten. Och jag tänker fan inte låta henne berätta bara för att jag delar min skräck med henne, för jag är inte som hennes kollegor som spelar ut henne mot sin pat - alltså vägrar jag spela ut min terapeut mot hennes kollegor. De ska inte få rätt. Så jag tänker inte träffa henne på måndag.

Efter det ringde mamma och berättade att hon fallit igår och inte kunde stödja på höger fot alls, vilket är hennes enda fungerande ben. Det andra hänger inte med pga MS'en, så nu kan hon inte röra sig så att hon kan gå på toaletten. Hon hade fått tid på VC kl 15:15 - hon fick inte åka direkt till akuten, trots att VC inte har någon röntgen.

Min räddning idag har varit ett fjantigt golf-spel som jag fick med Ginza. Har spelat hela dagen, kvällen och natten. Och så har jag svullat i mig godis igen. Kan inte sova inatt heller - bevisligen. Om det inte blir för ruskigt väder imorgon så ska jag försöka ta en långpromenad då. Men jag vet inte om jag orkar eller kan. Har legat i sängen hela dagen idag.

Tänk att det kan bli såhär. Men egentligen är det kanske inte så konstigt - jag har gjort fel, igen, och får betala för det, igen. Hade jag fått behålla min första läkare så hade inget av det här hänt. Då hade jag varit inlagd en kort period för att orka ta mig igenom allt praktiskt, och så hade jag studerat nu. Men, nu har jag ingenting. Och jag har haft fruktansvärt lågt förtroende och låga förhoppningar om den där jävla ledningen, men efter det här finns INGET kvar. INGE. Jag kommer aldrig träffa någon av dem igen. Verksamhetschefen har dessutom visat mig att det är helt ok att inte ha något avslutande samtal med sin läkare, eftersom cp-gubben inte behövde det ens efter att hon varit på honom om det 2 ggr - och hon är hans chef. Man kan tycka att hon då borde ta kontakt med mig och beklaga saken, men hon håller sina läkare bakom ryggen OAVSETT VAD SOM ÄN HÄNDER, KÄRRINGJÄVELN!!!!!

Jag säger bara öga för öga, tand för tand - kommer meddela henne och min nuvarande läkare att jag gör som seden bjuder - jag bara drar utan att säga något eller ha avslutande samtal. Så får vi väl se hur det tar?!!

Ska ta en stilnoct till och se om jag kan somna då. Annars måste jag ta en stesolid.

psykvården driver mig till döden

skär jag mig nu efter 1 års uppehåll så har verksamhetschefen och min läkare orsakat det

stoppar i mig stesolid efter stesolid

jag kräver att få den mängd extra stesolid i efterhand som går åt tills dess att besked kommer

om jag lever då

mailar terapeuten hela tiden

hon kommer ha 250 mail på måndag

men jag SKITER I DET

för hon är en del av orsaken till att det är såhär

och hon vill hellre att jag mailar än skär mig eller tar livet av mig

de är fan sjuka i huvet

de påstår att jag är sååååååå sjuk

men de är fan i mig ÄNNU VÄRRE!!!!

såhär behandlar man inte en MÄNNISKA!!

störtgråter

jag orkar inte mer

jag skiter i det här

jag ger upp

Jag gick till terapeuten idag trots allt. Hon skulle berätta lite om stämningen på mötet - det var i alla fall vad hon sa på telefon igår. Men hon sa inget. Inte ett skit. Jag frågade bara lite löst, men när hon inte svarade så höll jag igen. På slutet tackade hon mig för att jag respekterade hennes gränser och tog hand henne, trots att jag inte ska behöva göra det. Det var för mig en bekräftelse på det jag anat hela tiden. Verksamhetschefen och min läkare har satt munkavle på henne så hon får inte berätta något för mig. Så detta är ett spel! Ledningen (min läkare sitter med där) spelar ut sin kollega, terapeuten, mot terapeutens patient. De vet alla tre hur fruktansvärt jobbigt detta är för mig. De vet att jag upplever det som tortyr och bestraffning. Och de utsätter mig för det.

Inom två månader kan jag vara utsparkad från hela vården. Och de väljer att tysta ner allt och leka en lek - "hur mycket tål Maria innan hon dör". Och de använder min terapeut för att manipulera mig - hon ska stå vid min sida samtidigt som hon är deras kollega.

Skickade mail till terapeuten när jag kom hem - som hon svarade på precis innan hon gick hem för helgen (detta är första veckan som hon går ner i arbetstid, så det passar ju verkligen att det här händer nu). Jag frågade om hon inte berättade för att hon behöver tid på sig att ta reda på hur hon ska delge mig nyheterna, eller om det beror på att hon väntar på något eller någon annan. Hon svarade "både och".

Så vad det än är så är det förkrossande, eftersom hon vet så väl hur jag lider och kämpar mot att inte ta livet av mig. Och så är det beroende på någon annan, verksamhetschefen förmodar jag, och hon brukar höra av sig efter kanske... ca 3-4 månader.

Men jag tänker inte spela deras jävla sjuka spel längre. Jag tänker inte "nappa på betet" och maila till någon av de två sadisterna och VISA min smärta så att de kan frossa i det och föra in det i min journal som ytterligare symtom och sjukdom.

Jag känner mig helt skräckslagen. Milt uttryckt. För förmodligen förlorar jag allt om mindre än 2 månader. Och inte tänker jag vänta på att det ska hända. Då gör jag slut på det direkt istället.

Terapeuten sa att det rörde sig om EN ELLER NÅGRA DAGAR - inte längre - innan jag får veta, så det håller jag fast vid. Bryter hon eller hennes sk "kollegor" mot det så hoppar jag från bron. Då kan verksamhetschefen själv fiska upp min kropp ur vattnet.

Jag har ordination på max 12 stesolid per vecka, men eftersom min läkare dels inte klarar av att skriva recept, och nu dessutom utsätter mig för en sådan här påfrestning, så SKITER JAG HÖGAKTNINGSFULLT I DET. Hon ger mig panikångest och dödslängtan och då får hon bidra med extra stesolid så att jag har en chans att överleva. PUNKT.

Och jag kan säga att efter det här så kvittar det vilken läkare de erbjuder mig. Får jag inte den läkare jag vill ha eller om det blir minsta lilla krångel på något sätt, så får de fånga upp "frukten av sitt arbete" ut vattnet.

De är så jävla elaka!!!! De kan dra åt helvete allihop!!!!!!! Jag kommer aldrig, ALDRIG mer att lita på ett endaste ord som verksamhetschefen eller min läkare säger. ALDRIG.

A L D R I G   I   H E L V E T E !

Så from NU är det totalt slutkommunicerat med de båda - PUNKT!

Inget mail, inget brev, inget telesamtal, inget möte - INGENTING.

Jag tänker inte vara med i deras jävla sjuka lekar där de sätter människors liv på spel.

Jag kommer heller inte att träffa min terapeut förrän jag fått reda på exakt vad som gäller av verksamhetskärringen. Nu är det hårt mot hårt som gäller, så NU JÄVLAR!

Och jag tänker INTE bidra till att plåga varken mig själv eller min terapeut som jag gjorde idag - sitta och titta på henne och veta att hon VET vad som sades på mötet, men jag måste hålla käften till vilket pris. Jag tänker inte riskera att rädslan tar över och gör så att jag tjatar eller pressar henne. Därför tänker jag inte träffa henne på måndag. Det är en skyddsåtgärd, "skadebegränsning", ett sätt att ta hand om både henne och mig, och därigenom vår relation. För sker ett mirakel så att vi kan fortsätta arbeta tillsammans så tänker jag inte förstöra allt det pga psykledningens tortyrslekar.

Summa summarum: de har jävlats med mig en gång för mycket nu!!

En liten, liten droppe till så smäller det jävlar i mig! Tyvärr är det väl det som de vill - se mig död så att de slipper mig - och om inte annat så slipper jag utsättas för deras jävla psykologiska påhitt!

De vill göra en neuropsykiatrisk utredning på MIG - trots alla framsteg jag gjort och behandlingen fungerar - men det verkar ju som att det är DE som behöver undersöka sig!!!

Jag tänker inte lämna lägenheten på hela helgen, inte nästa vecka, inte veckan därpå... Inte förrän jag får besked. Eller då jag går till bron för att dö.

Jag har levt och lever i HELVETET. Jag vet inte bara hur det ser ut, jag ÄR där. Och när jag dör ska jag släppa min journal till massmedia, inklusive alla inspelningar, texter, brev, dagböcker, citat - ALLT. Så får mina nuvarande (ja, pappa som slog mig och killen som våldtog mig under hela sin uppväxt påverkas ju inte av att jag dör) plågoandar helt enkelt hantera att Kalla fakta och Uppdrag granskning, mfl, står och ringer på deras dörrar och jagar dem land och rike runt.

Och då, DÅ, kommer jag att le i min grav och tänka "karma".

Och de ska ha JÄVLIGT KLART FÖR SIG att om jag överlever det här och lyckas utbilda mig till ssk som jag vill, så kommer de INTE vilja ha mig som behandlare. Visst, jag skulle göra mitt jobb, men INTE ETT PISS UTÖVER DET.

...och där försvann hela inlägget jag skrivit.

Jag vill dö. Orkar inte mer.

HELVETEEEEEEEEEE