Ja, vad ska man säga.... det finns inte ord!!

Hämtade samma kille som jag ridit förut. Ryktade, kammade och höll på... men när jag skulle kratsa sista hoven blev jag så rädd att jag höll på att skita ner mig!    Gjorde som vanligt och lyfte på hoven och drog den lite bakåt och satte upp den på benet - och då knakade det! Var helt övertygad om att jag skadat honom! Tänkte att han blivit halt och gud vet vad! Jag bara satt där - panikslagen!   Visste inte om jag skulle sätta ner hoven eller stå kvar, för han reagerade inte alls själv! Kändes som att det gick flera minuter innan ridterapeuten sa att det kan låta så med honom. Sen kunde vi skratta åt det båda två, tack och lov   . Jag hade aldrig förlåtit mig själv om jag hade gjort honom illa. Aldrig.

Sadlade och tränsade. Hade bara satt fast honom på ena sidan medan jag gjorde iordning honom för att han skulle nå ner till "luchen" på stallgolvet, och så fort han såg att jag öppnade dörren in till saderkammaren så försökte han dra sig undan... han "smög" in i en box som stod öppen som om "här hittar hon mig nog inte"   . Men jag gick in och hämtade honom, fick lossa och sätta fast honom igen - den här gången på båda sidor. Kan säga att han inte var särskilt nöjd...    Han gillar inte att bli sadlad, lille gubben, så jag förstår honom. Men han kan ju inte slippa allt för det. Sen är det som att han ger upp, underkastar sig, för väl ute när jag drar åt sadelgjorden så står han i princip och sover... om han inte är sur...

Hade lite problem med bettet... petade väl på alla hans tänder.. och när jag försökte få honom att öppna munnen så pillade jag på hans tunga. Efter en liten "teknikdemonstration" av ridterapeuten så fick jag honom att "underkasta sig och gilla läget", så då gick det bättre... Jag är lite miljöskadad så jag pratar väldigt mycket med djur.......... så självklart gjorde jag klart för honom muntligt att jag ÄR mer envis än vad han är... och han förstod aaaaaaaaaallt........ Precis som när jag sa till honom att akta så att han inte satte ner hoven på vattenslangen.......    Kan inte låta bli att le när jag tänker på det!

Skrittade runt lite först, men jag har SÅ SVÅRT för att använda skänklarna när fötterna är i stigbyglarna! Och jag blir så förbannad på mig själv, för jag känner att jag gör FEL! Hela kroppen - sitsen, vikten, musklerna, lutning, rörelse - allt är fel. Men ändå kan jag inte göra rätt!    Och det är så roligt, ja faktiskt är det komiskt, när ridterapeuten frågar mig vilken muskel jag spänner när jag sliter med att få den stackars hästen att svänga - och jag svarar utan tvekan "magen"! Ett muskelnippe som kämpar som fan, men inte lyckas peta till hästen i sidan så att han svänger...! Sen när jag tar fötterna ur stigbyglarna och "bara gör", så blir allt så naturligt. Var i alla fall skönt att höra att de flesta har samma problem. Försökte mana på honom över de bommar som var utlagda, men han verkade inte gilla dem. Trots det fick jag honom att ta sig över ett antal gånger.

Sen var det travdags! Har tänkt såååååååå mycket på travandet under veckan och analyserat och tittat på nätet och överallt, men det finns ju inget som hjälper   - förutom ÖVNING. Men min strategi från förra gången hjälpte lite i alla fall - att vara mer bestämd. Det såg säkert inte bra ut, men jag skumpade inte alls fram lika mycket idag - kändes det som i alla fall. Fick nästan kramp i ena vaden när jag skulle mana på honom att trava, för han skrittade bara på, runt, runt - jihooo!  Ridterapeuten frågade om hon skulle smacka så att han kom in i trav, men jag kände att "nä, jag ska klara det här själv!". Vet inte hur många rundor jag skrittade runt, och till slut kunde jag inte annat än att skratta! Där sitter jag på hästen, och trycker för glatta livet för att mana på honom och han lunkar bara fram!    Till slut gick det i alla fall, men det var lite vingligt. Efter tips från coachen blev det bättre, för då kändes det mer rätt i kroppen. Innan satt jag inte rak och då blir det liksom fel med tyngdpunkten och man lutar sig och det känns "konstigt".

Fick trava själv sen. Var tvungen att smacka samtidigt som jag använde skänklarna för att få honom i trav, och då var det som att... jag "var med" och fick in rytmen lättare. Trogen som han är så gick han naturligtvis till matte eftersom jag hade fullt upp med att hålla rytmen och hade ingen tanke på var han travade...! Sen skrattade jag så jag trodde att jag skulle trilla av, för han fjärtade för varje steg han tog... "prutt, prutt, prutt, prutt, prutt" ! Tårarna kom nästan fram för jag tyckte att det var SÅ KOMISKT! Lättroad...? Förmodligen... Var tvungen att samla alla seriösa krafter jag hade för att sluta flina och istället kunna fokusera...   

Jag vet, "vaddå roligt att en häst pruttar"... men det beror på de roliga samtal jag haft med ridterapeuten. Det passar bara så bra in på det vi har skämtat om.

Han var så gullig och charmig när jag satte bort hans saker och hämtade grimskaftet, för DÅ var han HELT fokuserad på mig - och bokstaverade "G O D I S !" med hela kroppen! Öron, ögon - allt. Fick ge honom ett äpple och han dreglade och slemmade så det bara rann när han tuggade... och jag ville bara ge honom en puss! Inte för att han spillde gegga över hela golvet, utan bara för att han är... han!    När han tappade en bit äpple på golvet så böjde sig ridterapeuten ner och tog upp den, och då skojade jag och frågade vem som egentligen är ledare - när hon kröker rygg för att han inte ska behöva göra det!    

Ett perfekt avslut på en vecka från helvetet!   

Kan sammanfatta den här dagen med ett enda ord:  ♥ L Y C K A  ♥

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Har idag lämnat in nycklarna till min slitna fallfärdiga lägenhet, så nu är jag utflyttad. Men fy fan vad ledsamt, grät när jag stängde dörren och låste för allra sista gången. Den må ha varit ful och skruttig, men perfekt läge, planlösning, stor mys...

Månaderna har gått. Jag har det så bra här i fjällen att tiden rusar iväg. Men det är skönt med tanke på det här "paus-året" pga Covid-19. Kan inte minnas när jag senast hade såhär lite panikångest och ångest. Ingen direkt stress över något. Nu är ja...

Det mesta har kört ihop sig. Men jag hoppas att det ordnar sig ändå till slut. Jag hade läkarsamtal och var mer eller mindre beredd på att få höra att jag är dum i huvet som tror att jag ska klara mig utan att fara till psyk en gång i veckan. Men l...

väntar fortfarande på offert från den "bästa" flyttfirman har handlat lite och skickat paket till mamma för hon fyller snart år gått riktig långpromenad med vovven så nu sover han gott på soffan känner mig så rastlös allt vara snurrar runt på...

allt bara snurrar kan inte förstå att jag ska flytta känns som jag bara hittar på kommer bli mer verkligt när jag får tillbaka nya kontraktet och bekräftelsen på uppsägningen och när själva flytten är bokad   ska på samtal idag har inge...