......ska man gå ut nu kanske....... försöka få upp båda andninshålen i näsan innan man lägger sig............... höger sida är helt igensvullen........ har inte gjort något särskilt, men ändå blödde jag näsblod nyss............

men jag orkar fan inte klä på mig och gå ut och gå....... dessutom har jag tagit stilnoct så jag kan andas genom näsan så blir jag sömnig om ca 20 min.................

egentligen spelar det ingen roll, för så fort jag lägger ner huvudet så är jag helt igentäppt på 2 min..................

får väl snart bihåleinflammation........ men det är lika bra... för då kanske jag kan få rätt medicin någon jävla gång.............

Kände på mig att det här skulle bli en skitdag........ Tog mig till posten med hjälp av en Stesolid i alla fall....... Gjorde klart påskkorgen jag gjort iordning till stallet...... gick mot busshållsplatsen - och halkade.......... Men det gick bra.... hamnade bara på ena knät......... men pinsamt som fan.................... Klev på bussen och insåg att det var tjockt med folk.... min Stesolid nr 2 ihop med den första hjälpte föga.......... var tvungen att sitta och andas djupt och lugnt...... in genom näsan... ut genom munnen.............. Jag såg inte var bussen var någonstans pga allt folk...... så då hände det som inte fick hända........ Jag missade hållplatsen............. insåg att det var fel.... men hade inte sinnesro att plinga mitt ute i ödemarken och börja gå när jag inte hade den blekaste aning om var jag var................ Det är nämligen så att hållplatserna varken går att få tag i på nätet eller någonstans..... och inte ens de som kör turen vet var bussen stannar......... Smsade till ridterapeuten och hon skrev att jag skulle gå av så skulle hon komma och hämta mig..... Precis efter det så plingade någon annan för att gå av, så då gick jag också av..... i "Tjotahejti" som jag inte hade den blekaste om var fan det var....... och jag visste inte hur långt det var kvar till ändhållplatsen.... eller om bussen vänder direkt............. Men gick i alla fall av.... panikångest........... grät....... hade korgen med påskprestenter med mig.......... Det här fick ju inte hända! Och inte idag!

Lugnade ner mig till slut.... och ringde ridterapeuten.............. Ja, jag vet.... JAG ringde.............. Jag kände bara att jag behövde höra hennes röst..... och.... jag vet att när jag gör bort mig inför henne så dömer hon mig inte för det................... hon är trygg......... annars hade jag aldrig kommit på tanken.......... Hon lugnade ner mig så gott hon kunde och sa att hon skulle ta bilen och komma och hämta mig.... och frågade var jag var............................ Ja, inte vet jag, svarade jag...... och talade om det konfunderande namnet på två hållplatser vi passerat.............. Så var det bara att börja gå.......... tårarna rann.... först.............. sen tänkte jag att jag måste skärpa mig och sätta fart.... för ju längre bort jag var - desto pinsammare........... samtidigt som jag vet att jag FÅR vara jag för ridterapeuten..........

Mötte henne en bit bort...... var så lättad att se henne........ som en riddare i skinande rustning............. men jag kände mig SÅ JÄVLA DUM...... SÅ ARG PÅ MIG SJÄLV! Hur jävla korkad kan man bli??? Hur fan kan man bara sitta och vara paralyserad av skräck och hamna SÅ långt bort........... Vi gick in i lillstugan och jag plockade fram korgen....... och jag blev så glad att hon blev glad! Hade gjort namnskyltar till de två av hennes hästar som saknade det, och hon blev så glad för dem..... och jag blev rörd ända in i hjärteroten........

Jag var fortfarande skakis efter bussincidenten....... men efter en snabb överläggning med "min" häst så släppte det fort........ Vi gjorde iordning varsin häst och red ut i solskenet i skogen........ Bättre än all medicin i världen! "Min" häst tyckte att det räckte och tänkte vända, men det lät jag honom INTE göra... inga U-svängar den här gången inte! Och så skulle vi trava en bit, och jag tänkte att "ja, när hon försvinner bort i periferin så manar jag fortfarande på hästen och han skrittar fram"..... Men jag hade glömt att räkna in en faktor - MATTE satt på hästen framför! Så när hon satte av i trav så såg jag på "min" häst hur han verkade tänka "Vaaa??? Var tar min matte vägen?!??!??" - och så travade han på utan att jag ens manat på honom....... Började SJÄLVKLART att skratta åt "morsgrisen", men jag var tvungen att skärpa mig trots att det var svårt! Jag vet, en dag kommer jag ramla av en häst för att jag skrattar så - men skit samma! Jag har ju ROLIGT! Fick lära mig hur man ska sitta i sadeln för att hjälpa hästen i uppförs- och nerförsbackar... om jag nu minns nerför nästa gång.......... Uppför känns mer logiskt än nerför....

Kan man begära något mer än snö, strålande sol, en skogsväg, två hästar som lunkar fram och en ängel vid sin sida.........

Vände och red tillbaka.... ryktade och släppte ut hästarna........ och så skrev jag dagbok medan ridterapeuten gav alla hästarna en sen lunch........... Hon tog med sig hundarna och följde mig till busshållsplatsen..... hon är SÅ fin! Hade jag inte haft henne - och just henne - vid min sida idag... så hade jag skurit mig....... eller ännu värre........... Det värsta är... att hon inte förstår.... hur fantastisk hon är.... och hur mycket hon faktiskt hjälper mig...... varje dag.... bara genom att jag VET att hon finns............. Jag skäms när jag inser att.. det finns inget jag kan säga som ens kan komma i närheten av att förklara hur....... vad...... varför....... Det bara ÄR SÅ. Hela hon är som en enda balsamflaska för själen!

När bussen äntligen kom så klev jag på och sa som jag alltid brukar - Hej! Men "tanten" som körde tittade inte ens på mig.......... och jag tänkte... att det sammanfattar hela bussgrejen idag........ två lägen... "plattan i mattan" och "fan, måste jag stanna här också"...............

MEN.... tack vare en ängel till ridterapeut känner jag mig - väääääldigt konstigt nog - ganska tillfreds med min dag.......... Jag vet inte, men jag har aldrig varit med om något sådant här förut.... förhoppning... panik, skräck och ledsamhet rakt ner i helvetesgapet..... och så vänder allt på en femöring.................. Det är så enormt tvära kast........

Imorgon är det terapitorsdag....... då får jag den jävla barndosen Rinexin.......... Det är tabletter som fungerar typ som nässpray.... förutom att man inte förstör slemhinnorna som nässpray gör.......  och jag har väldigt känsliga slemhinnor............ Hade jag kunnat så skulle jag ha gått till VC eller fortsatt tjata på min fd läkare.... men jag orkade inte och kunde inte............ Bara att hoppas att min nya läkare är i tjänst NÅGON DAG nästa vecka..........

......nu ska jag äta.... ännu mer............ har ätit lösviktsgodis och en coop-pizza idag................... och så måste jag fylla i det där svarta hålet i själen.........

varit uppe och gått runt i lägenheten 6-7ggr inatt pga att jag varit så täppt........ är helt slut....... och skakis.................

ska gå till posten nu................ vill bara skrika.......................

hej stesolid...........

jag HATAR det här

jag är fet ful och äcklig

och jag kan inte andas alls genom näsan

och snart måste jag fan sova

men det kommer inte att gå för att jag är helt jävla genomtäppt

hatar sådan här skit!!!!!!!!!!!!!!!!!!

kan fan inte gå runt i lägenheten hela natten!!!!!!!!