mår så jävla dåligt

känns som om någon kört en mixer i skallen

alla tankar och känslor flyger hit och dit

grät inte hos terapeuten idag

är nog andra gången på snart 5 år

vet inte vad jag ska fokusera på för det är så mycket som snurrar

hoppas så mycket på social fobi-gruppen samtidigt som det skrämmer skiten ur mig

har inga förhoppningar inför läkarmötet

och inte med kvinnokliniken heller för de skiter i mig

och imorgon är det stallet, och jag vet att jag kommer må jättebra där och efteråt

även om det känns som jag bara vill lägga mig i sängen och dra täcket över huvudet och skita i allt

panikångesten kittlar i kroppen

känner hur hjärtat slår hårdare

det är det första "fysiska" tecknet för mig

tagit stesolid för att slippa attacken

måste träffa mitt PO imorgon eftersom hon ska skjutsa mig till stallet

kommer bara fortsätta låtsas som att allt är som vanligt

har gjort det i snart 1½ år nu

vill hon prata så kommer jag tala om för henne att jag inte orkar bry mig

jag har försökt upprepade gånger, men det händer inget och hon pratar bara bort det

och jag tänker inte bli besviken och ledsen igen för att hon inte vill förstå eller inte vill göra sitt jobb

jag har säkert sårat henne, men hon har sårat mig också

menar inte att hämnas på något sätt, utan jag har bara gett upp och tänker inte lida mer för hennes skull

pratade med terapeuten idag om att min armbandsklocka har stannat och jag klarar inte att gå och fråga i någon affär om de byter batteri

jag borde kunna be mitt PO om hjälp, men det kan jag inte

det är som med allt annat

det jag behöver är någon som tar över och gör det, så att jag får se och höra hur man gör

och sen talar jag om när jag tror att jag klarar det själv, men ändå har någon med mig så att det finns någon där i "nödfall"

sista steget är att jag vet att jag klarar av det, och då gör jag det själv också

synd bara att mitt PO inte klarar av det

det innebär att tiden tickar, för jag kan inte koppla in ett helt jävla team samtidigt som jag startar upp allt annat

det är redan för mycket - har något alla vardagar i veckan nu jämfört med att bara ha terapi 2 timmar

mailat den av ledarna för gruppen som ska komma till entrén och försöka hjälpa mig på plats på tisdag fm, men hon har inte svarat

massa paranoida tankar virvlar i skallen...............

har ont i magen

det är för många känslor och för vitt spridda

allt från att ta livet av mig till kärleken till hästarna

självskadelängtan till allt det hopp som avdelningspersonalen gav mig

vet inte hur många som sa "jag tror på dig, du kan bli och göra precis vad du vill"

jag kan inte ge upp för deras skull

när jag har såhär ont och det inte finns något hopp att få hjälp av kvinnokliniken så vill jag bara ge upp

men jag vill inte svika personalen på avdelningen, de som jag räknar till "mina"

längtar till stallet imorgon

men är som vanligt hur nervös som helst

...hoppas att jag får rykta och gosa och sitta på en häst imorgon ♥

pratade med terapeuten om ridningen och kvinnokliniken

hon förstod

men hon sa att det inte kommer påverka kvinnoklinikens beslut

de skiter i hur jag påverkas och mår

de har bara principen att säga nej och stå fast vid det

*gråter*

vad ska jag säga

det är så mycket så jag kommer bara spinna iväg

skulle behöva 5 timmars terapi på raken för att hinna och orka få prata om allt

precis när jag höll på att somna igår så skrattar, nej - asgarvar - en kille så jävla överdrivet så det ekar i hela huset

gissa vem..?

jo, tarzan såklart

visst, det är trevligare att höra någon skratta, oavsett hur jävla tillgjort det låter, jämfört med att höra hur barn far illa som jag gjorde i förra lägenheten

men ändå, folk försöker faktiskt sova på natten

men allt tjejen ovanför gör är ju överdrivet, så varför skulle inte hennes kille vara minst lika överdriven och tanklös

finnen ser förjävlig ut

kan knappt gå utanför dörren

folk kommer stirra som fan

går nog genom kulvertarna

dagens frukost: 30mg cymbalta, 2 atarax, 1 stesolid, 1 panodil, 1 ibumetin, xylocainsalva

mumsigt..........